Lukas 4:9-32

⁹Han förde honom till Jerusalem och ställde honom på den högsta platsen på templet kan syfta på tempelbyggnaden eller hela tempelområdet och sade till honom: ”Om du är Guds Son, så kasta dig ner härifrån,

¹⁰det står ju skrivet Ps 91:11-12: Han ska ge sina änglar befallning om att bevara (skydda) dig.

¹¹och de ska lyfta upp dig på sina händer så att din fot inte stöter emot någon sten.”

¹²Jesus svarade och sade till honom: ”Det är sagt Skriften säger i 5 Mos 6:16: Du ska inte pröva (fresta) Herren din Gud.”

¹³När djävulen hade prövat honom på alla sätt lämnade han honom temporärt till en annan mer läglig tid.

¹⁴Jesus återvände i Andens kraft till Galiléen och ryktet om honom spred sig i hela den regionen.

¹⁵Han undervisade i deras det judiska folkets synagogor och blev prisad av alla.

¹⁶Jesus kom till Nasaret där han hade vuxit upp. Nasaret är en mindre bergsby, 30 km sydväst om Kapernaum. På sabbaten (lördagen) gick han till synagogan som han brukade göra. Det lilla samhället uppskattas ha haft endast omkring 400 invånare. Enligt traditionen läste sju av de närvarande i synagogan från Moseböckerna. De stod upp och läste åtminstone tre verser var utifrån en bibelstudieplan som gjorde att man läste hela lagen under ett år. Sedan kallades någon fram för att läsa från profeterna; ofta tillfrågades någon som var på besök att göra detta. Den som läst från profeterna satte sig sedan framför de församlade och gjorde några utläggningar om den nyss lästa texten. Jesus stod upp för att läsa texten från profeterna,

¹⁷och man räckte honom skriftrullen för Jesaja bok. Han rullade fram bokrullen och hittade det ställe i slutet på Jesaja, Jes 61:1-2 där det står skrivet:

¹⁸”Herrens Ande är över mig, för han har smort mig att predika (proklamera) det glada budskapet (evangeliet) för de fattiga. Ordet evangelium betyder ’glädjebud’ eller ’segerbudskap’. Ordet användes i den romerska världen om det glada budskapet kurirerna från fronten kom och läste upp i Rom efter stora segrar. Han har sänt mig på ett uppdrag att proklamera (ropa ut) frihet för de fångna (tillfångatagna och bortförda) och syn till de blinda. Att predika frihet för dem som är förtryckta (ordagrant: ’slagna i spillror’, de som är under bördor, lever i misär).

¹⁹Att predika (förkunna, öppet berätta om) ett jubelår från Herren.” Ett år då Guds frälsning, nåd och favör överflödar, se 3 Mos 25:8-17. Jesus avslutar läsningen mitt i Jesaja 61 vers 2, och tar inte med den sista delen som handlar om Guds dom. Att avsluta läsningen mitt i en mening måste ha väckt förundran bland åhörarna. Vi lever nu i nådens tidsålder. När Jesus kommer tillbaka den andra gången är det för att fullborda den sista delen av denna profetia.

²⁰Sedan rullade han ihop bokrullen och gav tillbaka den till tjänaren som ansvarade för bokrullarna och satte sig ner. Alla i synagogan följde Jesus med sina blickar (tittade spänt på honom).

²¹Då började han tala och sade till dem: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse medan ni hörde det läsas, och är nu uppfyllt.”

²²Alla vittnade om vad de hört Jesus säga (talade väl om honom, bekräftade vad de hört Jesus säga och göra), och de förvånades över de nådefulla (glädjefyllda, positiva) ord som kom från hans mun. Nådefulla ord kan även översättas ”orden om nåd”, vilket passar in i vad Jesus just läst i vers 18-19. De sade också gång på gång: ”Är inte detta Josefs son?” Frågan förutsätter ett positivt svar. Utifrån Jesu respons i följande verser förstår vi att lokalbefolkningen var skeptiska. Jesus hade visserligen talat vackert och imponerande, men kunde en enkel ortsbo som de kände göra sådana anspråk? Detta var deras verkliga fråga, se även Matt 13:55-56.

²³Då sade han till dem: ”Helt säkert (utan tvekan) kommer ni citera detta ordspråk mot mig: ’Läkare bota dig själv,’ och säga: ’Vi har hört vad du gjorde i Kapernaum den stad i Galilén där Jesus bodde och verkade, gör det också nu här i din hemstad här i Nasaret!’ ”

²⁴Sedan sade tillade han: ”Jag säger er sanningen, ingen profet blir väl mottagen (respekterad) i sin hemstad (sitt eget land). Jesus ger nu två exempel från gamla testamentet där de stora profeterna Elia och Elisa betjänar hedningar och inte sina egna landsmän, israeliterna.

²⁵Exempel 1 - Elia och änkan i Sarefat, se 1 Kung 17:8-24: Det jag säger är sant, det fanns många änkor i hans hemland Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet.

²⁶Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i den lilla byn Sarefat i vid medelhavskusten i det hedniska land där huvudorten var Sidon.

²⁷Exempel 2 - Elisa och den spetälske Naaman, se 2 Kung 5:1-14: Det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, och trots det blev ingen av dem botad, bara syriern Naaman.”

²⁸När de i synagogan hörde detta berättelserna om att Gud också sökte hedningarna fylldes de alla av ilska.

²⁹Samlingen avbröts abrupt och på ett vanvördigt sätt. De rusade upp och drev ut honom ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden var byggd på. De hade tänkt knuffa ner honom där,

³⁰men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.

³¹Det har nu gått en vecka sedan den förra sabbaten i Nasaret. Vandringen från den högt belägna bergsbyn Nasaret ner till Kapernaum vid Galileiska sjön tar två till tre dagar. Jesus fortsätter sin vana att besöka synagogan på sabbaten, och han blir erbjuden att lägga ut texten. Han kom ned till Kapernaum, en stad i Galiléen. Han fortsatte att undervisa folket på sabbaten.

³²De häpnade (blev helt överväldigade och förvånade) över hans undervisning, för hans ord hade auktoritet (makt). Det var vanligt att man tog upp en problemställning, för att sedan citera vad andra tidigare rabbiner sagt, men Jesus talade med en egen auktoritet och sanning som fick folket att häpna.