Lukas 3:3-19

³Han gick runt i hela regionen vid Jordan floden. Där predikade han omvändelsedopet (ett yttre dop som bevis på ett förnyat tänkesätt och ett förändrat hjärta) som leder till syndernas förlåtelse (befrielse, avskrivning, också en medicinsk term för att en plåga släpper och man blir frisk). Det grekiska ordet för dop är ”baptizo” som betyder ”att doppa ned i”. Det är skillnad mellan Johannes omvändelsedop och troendedopet i Herren Jesu namn, se Apg 19:3. Johannes dop var förberedande och handlade om omvändelse från sin synd, inte nödvändigtvis bekännelse på Jesus som Herre. Troendedopet får sin fullständiga betydelse först efter Jesu uppståndelse, se Matt 28:19. I dopet identifierar sig den troende i Jesu död, begravning och återuppståndelse, se Rom 6:4-8. I dopet finns självklart också aspekten av omvändelse och sinnesändring, men också löftet om Hjälparen den helige Ande som ger kraften att leva det nya livet, se Apg 2:38; Matt 3:11.

⁴Det står ju skrivet i profeten Jesajas bok Jes 40:3-5: ”Rösten från en som ropar i öknen (ödemarken): Förbered vägen för Herren, gör hans upptrampade stigar raka.

⁵Varje dal (ravin) ska fyllas, varje berg och höjd ska sänkas. Det som är krokigt (snedvridet) ska rätas, och ojämna vägar jämnas.

⁶Alla människor (allt kött) ska se (förstå) Guds frälsning (befrielse).” Ett av Lukasevangeliets särdrag är att det betonar hur frälsningen är till för alla människor. Det perspektivet syns även i citatet från Jesaja. Till skillnad från Matteus och Markus som bara citerar vers 3 från Jesaja 40, se Matt 3:3; Mark 1:3, tar Lukas även med den sista delen av vers 5 där det står att ”allt kött” ska få se Guds frälsning, se Jes 40:5. Lukas följer den grekiska översättningen av gamla testamentet, LXX. I den versen översätts det hebreiska ordet ”kabod”, som beskriver ”Herrens härlighet” och hans närvaro, med ”Guds frälsning”.

⁷Johannes sade nu till folkskarorna saddukéerna och fariséerna, se Matt 3:7 som kom i en stadig ström från byar och städer för att bli döpta av honom: ”Ni giftormsyngel, vem har i hemlighet intalat er att ni kan undfly den kommande straffdomen Guds vrede mot synden?

⁸Bär frukt som bevisar (är värdig, tillhör) er omvändelse (förändrade tänkesätt, ett hjärta som är förvandlat och inte längre älskar synd). Börja inte säga till varandra ha inte er stolthet i ert religiösa arv genom att säga: ’Vi har Abraham till fader.’ Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar.

⁹Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs ner och kastas i elden.”

¹⁰Man frågar nu hur man ska leva det nya livet. Johannes ger olika svar beroende på vad de olika grupperna behöver omvända sig ifrån. Saddukéerna måste bli generösa, tullindrivarna ärliga, och soldaterna mildare och nöjda med vad de har. Folkskarorna frågade honom gång på gång: ”Vad ska vi då göra?”

¹¹Han svarade dem den första gruppen av folkskarorna, saddukéer och fariséer och sade: ”Den som har två tunikor (långt skjortliknande underklädesplagg), han ska dela med den som inte har någon, och den som har mat ska göra likadant.” Välbärgade personer bar två tunikor närmast kroppen.

¹²Även tullindrivare (publikaner) kom för att bli döpta, och de sade till honom: ”Lärare, vad ska vi göra?”

¹³Han svarade: ”Ta inte ut mer skatt, tull än vad som är fastställt av de romerska myndigheterna.” Indrivningen av tullar och skatter från Roms provinser arrenderades ut till privatpersoner vid den här tiden. Dessa kallades ”publicanus”, och därifrån kommer det svenska ordet ”publikan”. Det var inte ovanligt att dessa tog ut extra avgifter som hamnade i den egna fickan, se Luk 19:8. Det tillsammans med att de allierat sig med ockupationsmakten gjorde att de hade dåligt rykte och var illa omtyckta av folket.

¹⁴De som var soldater frågade också honom: ”Vad ska vi göra?” Han svarade: ”Tvinga inte till er pengar från någon med våld (ordagrant ’skaka någon’) eller genom falska anklagelser. Var nöjda med er lön.”

¹⁵Folket var fyllt av förväntan och alla resonerade i sina hjärtan (hade en inre dialog, vägde argument för och emot) om Johannes kanske kunde vara Kristus grekisk översättning av hebreiskans Messias, som betyder ”den Smorde”.

¹⁶Men Johannes svarade dem alla: ”Jag döper er med vatten, men det kommer en som är större (mäktigare, starkare) än jag, och jag är inte ens värdig att knyta upp remmarna på hans sandaler. Han ska döpa er med den helige Ande och med eld.

¹⁷Han har sin kastskovel i handen för att rensa (rengöra) sin tröskplats och samla in vetet i sin loge, men agnarna ska han bränna upp i en eld som inte kan släckas.”

¹⁸På många olika sätt uppmanade (inbjöd) han folket när han förkunnade de glada nyheterna (evangeliet) för dem.

¹⁹Men tetrarken Herodes, som upprepade gånger blivit tillrättavisad av Johannes för sitt förhållande med sin brors hustru Herodias och för allt ont som han gjort,