Lukas 22:35-64

³⁵Han sade till dem: ”När jag sände ut er utan börs med pengar, lädersäck med proviant och packning och ett extra par sandaler, inte saknade ni något då?” Jesus reflekterar tillbaka på när han sände ut lärjungarna för att förbereda hans väg, se Luk 9:3; 10:3-4. De svarade: ”Nej, inget.”

³⁶Förhållandena har förändrats, nu skulle lärjungarna möta mer motstånd och behövde vara förberedda. Då sade han till dem: ”Men nu däremot är det andra tider, den som har börs ska ta med den. Den som har en lädersäck ska packa den med proviant och ta med den. Om du inte har ett svärd (mindre kortare svärd som användes i närstrid), sälj din mantel och köp ett.

³⁷För jag säger er att detta som står skrivet i Jes 53:12 måste uppfyllas på mig: ’Han blev räknad bland förbrytare’. Det som är sagt om mig blir nu uppfyllt.”

³⁸Då sade de: ”Herre, här är två mindre svärd.” Han svarade: ”Det räcker.” Kan också översättas ”Nog pratat om det.”

³⁹Getsemane, som ordagrant betyder ”olivpress”, var en olivodling vid foten av Olivberget omgärdad av en mur med en eller flera olivpressar. Platsen var bekant och kanske ägdes den av någon vän till Jesus eller till hans lärjungar. Liksom mycket annat i Bibeln inte är en slump, är just den plats där oliver pressades och krossades, där Jesus prövas och pressas till det yttersta. Jesus gick ut och begav sig till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom.

⁴⁰När han kom till platsen, sade han till dem: ”Be att ni inte kommer i ger efter för frestelse.” Jesus uppmuntrar inte dem att be att de inte ska bli frestade. De är frestade. Frestelse är en del av det mänskliga livet som varken vi eller Jesus kan undkomma. Jesus uppmanar lärjungarna och oss att inte ”gå in i” eller ”ge efter för” frestelse.

⁴¹Han gick bort från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad:

⁴²”Fader! Om du vill, så ta den här bägaren bildspråk för Jesu lidande från mig. Men ske inte min vilja utan din.”

⁴³Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. Han återfick styrka för att kunna gå igenom det som väntade.

⁴⁴Hans själsvånda växte i intensitet (konflikten och hans emotionella kval blev större), och han sträckte sig till sitt yttersta i bön. Hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden. Detta ord, ”sträcka sig till sitt yttersta”, används bara en gång till om bön, och det är i Apg 12:5 när församlingen ber för Petrus som är fängslad och ska halshuggas nästa dag om inte Gud svarar på bön, vilket han gör. Vissa manuskript har inte med verserna 43-44.

⁴⁵När han rest sig upp från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat, utmattade av sorg.

⁴⁶Då sade han till dem: ”Varför sover ni? Res på er och be att ni inte kommer i frestelse.” Detta händer flera gånger, se Matt 26:39-44.

⁴⁷Medan han ännu talade kom en folkskara romerska soldater, se Joh 18:3, och tempelvakter, se Luk 22:52. Den leddes av Judas, en av de tolv. Han gick fram till Jesus för att kyssa honom.

⁴⁸Jesus sade till honom: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?” Den dåtida vanliga hälsningen med en kyss som beskrev respekt och vördnad blev här ett tecken för svek.

⁴⁹När de som var omkring Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi slå till med svärd?”

⁵⁰En av dem gjorde ett utfall mot översteprästens tjänare innan Jesus hann svara och högg av honom högra örat. Det var Petrus som utdelade hugget mot tjänaren som hette Malkus, se Joh 18:10. Petrus siktade troligen mot halsen, men Malkus duckar så att bara örat träffas. Att det bara är Johannes som tar med namnen kan bero på att han skriver sitt evangelium efter Petrus död. De andra evangelieförfattarna är försiktigare, och utlämnar inte hans namn eftersom det kunde få juridiska följder för Petrus.

⁵¹Då sade Jesus: ”Tillåt dem gå så långt att de tillfångatar mig.” I Matt 26:52-53 finns fler detaljer. Jesus säger till Petrus att lägga tillbaka sitt svärd och att alla som drar svärd ska dödas med svärd. Han nämner också att han skulle kunna be om mer än tolv legioner änglar, ett romerskt mått som motsvarar mer än 80 000, men hur han måste låta sig bli tillfångatagen för att Skrifterna ska uppfyllas. Sedan rörde han vid tjänarens öra och helade honom. Kontrasten går inte att missa - Petrus drar svärd och sårar, Jesus rör med sin hand och helar.

⁵²Sedan sade Jesus till dem som hade kommit ut mot honom, översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: ”Tror ni att jag är en rånare (våldsman, revolutionär)? Är det därför ni gått ut med svärd och påkar?

⁵³Jag har varit med er varje dag i tempelområdet utan att ni grep mig. Men detta är er stund natten, nu är det mörkrets makt som råder.”

⁵⁴Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. Han fördes till Hannas, svärfar till Kaifas, som var överstepräst det året, se Joh 18:13. Petrus följde efter på avstånd. Johannes följde också med. Eftersom hans familj var bekanta med översteprästen, pratade han med tjänstekvinnan vid porten, som då också släppte in Petrus, se Joh 18:15-16.

⁵⁵Nätterna på våren i Israel kan bli kalla, särskilt i Jerusalem som ligger högt över havet. Mitt på gården tände de en eld och satte sig ner tillsammans, och Petrus satte sig bland dem.

⁵⁶En ung tjänsteflicka såg honom sitta där vid eldens sken. Medan hon tittade noga på honom sade hon: ”Den där mannen var också med honom.”

⁵⁷Men han nekade och sade: ”Kvinna inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt, jag känner inte honom!”

⁵⁸Kort därefter fick en annan annan är i maskulin form se honom och sade: ”Du är också en av dem.” Men Petrus svarade: ”Nej, det är jag inte.”

⁵⁹Omkring en timme senare kom en annan fram och försäkrade: ”Det är säkert att den där mannen också var med honom. Han är ju från Galileen!” Petrus dialekt avslöjade honom; uppe i Galiléen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja.

⁶⁰Men Petrus svarade med sin tydliga dialekt: ”Jag vet inte vad du pratar om!” I samma ögonblick, medan han talade, gol tuppen.

⁶¹Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Han kom ihåg Herrens ord, hur han sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt ska du förneka mig tre gånger.”

⁶²Han gick ut och grät bittert.

⁶³Männen som bevakade Jesus hånade honom och slog honom.

⁶⁴De band för hans ögon och frågade honom: ”Profetera för oss! Vem var det som slog dig?”