1Sedan talade Jesus till folket och till sina lärjungar och sade:
2”Lagexperterna och fariséerna sitter på Mose stol för att tolka lagen, undervisa och utöva auktoritet.
3Allt de säger, det ska ni göra och hålla (bevara, skydda), men ta inte efter deras handlingar, de predikar en sak men gör något annat praktiserar inte det de själva lär ut.
4De binder ihop (fängslar med kedjor) tunga bördor (ryggsäckar med packning) och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte ens lyfta ett finger för att hjälpa (underlätta).
5Alla sina gärningar gör de för att få uppmärksamhet av människor (bli sedda som en skådespelare som spelar en roll på en scen). De breddar sina böneremmar och förstorar sina hörntofsar. Böneremmarna syftar på de läderremmar med små boxar med bibelord, hebreiska ’tefillin’, som man band på huvudet och armen. Alla judar bar hörntofsar, hebreiska ’tsitsit’. De fästes på mantelhörnen för att ständigt påminna om lagen, se 4 Mos 15:38. Jesus bar sådana tofsar, se Matt 9:20, men för många skriftlärda och fariséer hade dessa blivit statussymboler. Ju större tofs, desto mer rättfärdig.
6De älskar att sitta vid honnörsborden under bjudningarna och sitta på de bästa platserna i synagogorna där de kunde blicka ut över församlingen,
7och att bli hälsade (med respekt och ära) på torgen, och tilltalas ’rabbi’ (lärare) av människorna.
8Stå inte efter att bli kallad rabbi (lärare) låt inte människor sätta er på en sådan piedestal, för ni har en Lärare, och ni är alla syskon.
9Kalla ingen här på jorden din fader sätt inte människor högre än Gud, för ni har en Fader som är i himlen.
10Låt er inte heller bli kallade mästare (guide, vägledare), för en är er mästare (guide, vägledare), Kristus.
11Den som är den störste bland er, är den som är de andras tjänare.
12Den som upphöjer sig själv (med arrogans och högmod), ska bli ödmjukad (tvingas böja sig), och den som ödmjukar sig, ska bli upphöjd (ärad).”
13I följande punkter utbrister Jesus i djup förtvivlan över det andliga ledarskapets förfall. I Bergspredikan gav Jesus åtta välsignelser till de rättfärdiga, se Matt 5:3-10. Nu följer sju parallella motsatta verop. ”Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan), skriftlärda och fariséer, ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra, som säger en sak men gör en annan). Ni stänger genom er dubbelmoral dörren till himmelriket för (mitt framför näsan på) människorna. Själva går ni inte in, och dem som vill komma in hindrar ni från att göra det. I kontrast till den första välsignelsen att himmelriket tillhör dem som är fattiga i anden, se Matt 5:3, så går det första veropet till den som stänger ute människor från himmelriket och en äkta gudsrelation.
15Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan), skriftlärda och fariséer, ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni reser över land och hav för att göra någon till en proselyt (en hedning som konverterat till judendomen), och när han har blivit det, gör ni honom till ett Gehennas barn (en som tillhör helvetet), dubbelt värre än ni själva. I kontrast till välsignelsen över de milda som ska ärva jorden, se Matt 5:5.
16Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan), ni blinda ledare. Här används inte hycklare utan blind ledare, samma språkbruk som i Matt 15:14. Ni säger: Om någon svär vid templet, betyder det ingenting. Men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden vid sin ed.
17Ni blinda dårar, vad är större (mer värt), guldet eller templet som helgar guldet?
18Ni säger också: Om någon svär vid altaret, betyder det ingenting. Men om någon svär vid gåvan på altaret, då är han bunden vid sin ed.
19Ni blinda, vad är större (mer värt), gåvan eller altaret som helgar gåvan?
20Den som därför svär vid altaret, svär både vid det och vid allt som ligger på det.
21Den som svär vid templet svär både vid det och vid honom som bor där. 1 Kung 8:13; Ps 26:8
22Den som svär vid himlen svär både vid Guds tron och vid honom som sitter på den. I kontrast till välsignelsen över dem som ’hungrar och törstar efter rättfärdighet’ som ska bli fullständigt mättade, se Matt 5:6.
23Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan), skriftlärda och fariséer, ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni ger tionde enligt 5 Mos 14:22 av era minsta små kryddor er mynta, dill och kummin, men negligerar de viktigare (tyngre) delarna i lagen: rättvisan, barmhärtigheten och troheten (tron). Detta är sådant ni borde göra, utan att för den skull försumma det andra tiondegivandet. De skriftlärda och fariséerna hade helt fel prioriteringar. Jesus nämner tre små kryddor i jämförelse med rättvisa, barmhärtighet och trohet - tre områden som har att göra med moral och hjärtats inställning, se Mika 6:6-8.
24Ni blinda ledare, som silar mygg och sväljer kameler! Antagligen från en arameisk ordlek mellan kamel, ’gamla’, och mygga, ’galma’ på arameiska. Båda dessa djur var orena djur, se 3 Mos 11:4, 23, 41. Rättrogna judar silade sitt vin för att inte råka svälja en mygga. I kontrast till ’de barmhärtiga’ som ska möta barmhärtighet i Matt 5:7.
25Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan), skriftlärda och fariséer, ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av habegär (plundring) och omåttlighet (helt utan självkontroll).
26Jesus, som alltid vill omvändelse, riktar sig nu personligen till dem. Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren. Kontrast till välsignelsen till de ’renhjärtade’ i Matt 5:8.
27Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan), skriftlärda och fariséer, ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni är som vitkalkade gravar. På utsidan ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och allt orent.
28På samma sätt är det med er, ni ser ut att vara rättfärdiga osjälviska och rena inför människorna, men inuti är ni fulla av hyckleri (skådespel) och laglöshet (ondska). Kontrast till dem som ’medlar till fred’ i Matt 5:9.
29Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan), skriftlärda och fariséer, ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni bygger profeternas gravar och pryder de rättfärdigas minnesstenar,
30och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid, skulle vi inte ha varit med om att utgjuta profeternas blod. Vid foten av Olivberget i Kidrondalen finns flera gravmonument kvar från Jesu tid. De har haft olika namn under olika tidsperioder och i dag kallas de tre mest kända Absaloms, Sakarias och Jakobs grav. Det är intressant att just namnet Sakarias nämns i vers 35. Det är inte otroligt att det är dessa gravmonument som fariséerna just då byggde, och som Jesus refererar till när han uttalar dessa ord i tempelområdet, bara ett par hundra meter därifrån.
31Genom att säga detta vittnar ni mot er själva att ni är söner till dem som mördade profeterna.
32Fyll då också ni era fäders mått! Sätt igång, slutför det era förfäder påbörjade! Kontrast till de som ’får lida på grund av rättfärdighet’ i Matt 5:10.
33Sammanfattande avslutning: Ni ormar! Ni giftormars barn! Han förknippade de skriftlärda och fariséerna med död, och med urgamla ormen, Satan själv. Hur ska ni kunna undgå att dömas till Gehenna (helvetet)?
34Därför sänder jag till er profeter, visa män och skriftlärda. Några av dem ska ni döda och korsfästa, andra ska ni prygla hårt (piska med fyrtio slag) i era synagogor och förfölja från stad till stad.
35Så ska allt rättfärdigt blod som utgjutits här på jorden komma över er, alltifrån den rättfärdige Abels blod till blodet från Sakarias, Berekjas son, som ni mördade mellan templet och altaret. Abel var den första som dödades i gamla testamentet, se 1 Mos 4:8. Sakarias var den sista, se 2 Krön 24:20-22. Krönikeboken är den sista boken i den hebreiska Bibeln. Jesu poäng är att genom hela Bibeln har sanna Guds efterföljare ofta blivit förföljda.
36Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Allt detta onda, svåra tider ska komma över det här släktet.” 2 Krön 36:15-16
37Efter de sju veropen, vers 13-36, avslutar Jesus sitt tal på tempelområdet med följande ord: ”O Jerusalem, Jerusalem upprepning av namnet beskriver ett starkt känslomässigt engagemang. Du som vanemässigt mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig (som budbärare)! Hur många gånger har jag inte velat (längtat efter att) få samla (skydda) dina barn, som en höna samlar (skyddar, värmer) sina kycklingar under sina vingar, men ni har vägrat.
38Se, nu står ert hus övergivet (tömt på sina egna resurser) utan Guds beskydd.
39För jag säger er, ni ska inte se mig igen förrän den dag då ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Herrens namn.’ ” Ps 118:26
