1Jesus fortsätter att undervisa: ”Var på er vakt (tänk på detta)! När ni gör goda gärningar praktiserar rättfärdighet som bl.a. innebär att ge, be och fasta, gör det inte för att bli sedda av människor. Om ni gör det om det är ert motiv har ni ingen belöning att vänta hos er Fader som är i himlen.” Denna vers motsäger inte Matt 5:16, eftersom motivet där är att ge Gud äran.
2”När du ger en gåva till de fattiga (donerar pengar till välgörenhet), basunera inte ut det i synagogorna och på gatorna som de skenheliga gör, så de kan bli uppmärksammade (lovordade, prisade) av människor. Jag försäkrar er att de har redan fått ut sin lön.
3När du ger en gåva till de fattiga, låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör,
4så att din gåva till de fattiga sker i det fördolda. Då ska din Fader som ser i det fördolda öppet belöna dig.”
5”När ni ber (vars innersta natur är tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud) ska ni inte vara som de skenheliga (som bara utför ett skådespel). De älskar att stå och be i synagogan och i gathörnen för att människorna ska se dem och imponeras av deras fromhet. Jag säger er sanningen, de har fått ut sin lön.
6När du ber (umgås med Gud), gå in i din kammare (ditt mest privata rum, skattkammare), stäng dörren och be sedan till din Fader, som är i det fördolda. Din Fader som ser i det fördolda ska öppet belöna dig. Det grekiska ordet ”proseuchomai” beskriver bön som tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud. Här talar Jesus specifikt om enskild bön och hjärtats inställning, men det utesluter inte gemensam bön, se Matt 14:19; 15:36; Apg 1:24; 3:1; 4:24-30. Vanligtvis bad man i det övre rummet eller på taket, se Apg 1:13; 10:9. Här används ett speciellt ord för kammare, grekiska ”tameion”. Det beskriver ett inre rum där de mest värdefulla tillgångarna förvarades, se Luk 12:3, 24. Ordet betyder ordagrant att dela och fördela, och beskriver hur varor och tillgångar fördelas från ett förråd. Jesus antyder att i bönen förmedlas himmelska skatter och rikedomar till bedjaren.
7När ni ber ska ni inte rabbla tomma ord (repetera samma ord om och om igen som ett mantra) som hedningarna gör, för de tror att de ska bli bönhörda på grund av alla sina ord.
8Likna (kopiera) inte dem, för er Fader vet ju (har exakt kunskap om) vad ni behöver innan ni frågar honom om det.
9Be därför så här en mall för hur en Jesu lärjunge ska be: Vår Fader, som är i himlen! Heligt (avskilt, speciellt) är ditt namn. Bönen börjar med tillbedjan.
10Låt Ditt rike komma med rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande, se Rom 14:17. Låt din vilja ske på jorden där vi människor fått auktoritet att råda på samma sätt som den gör i himlen där Guds vilja sker fullt ut.
11Ge oss i dag vårt dagliga andliga och fysiska bröd. Här används det ovanliga grekiska adjektivet ”epiousios” framför bröd och detta är den enda förekomsten i all grekisk litteratur. Förutom det traditionella ”dagliga brödet” kan det även betyda ”morgondagligt bröd”. I stället för ”tid” kan ordet också ha att göra med ”mängd”. I den syriska översättningen Peshitta från 300-talet är betydelsen ”det bröd vi behöver”. Oavsett om det är just tillräckligt för i dag, i morgon eller om det handlar om behovet i ett längre perspektiv så är betydelsen densamma: Att vi erkänner att Gud är källan för vårt livsuppehälle.
12Förlåt oss våra skulder, på samma sätt som vi har förlåtit dem som är skyldiga oss (har sårat oss). Det är Gud som förlåter först, men för att den förlåtelsen ska vara bestående, kan vi inte bära på oförrätter mot andra människor. Detta viktiga ämne förtydligas i en kommentar direkt efter bönen i vers 14.
13Led oss inte in i (en plats eller tid av) prövning där ondska frestar oss att synda, utan rädda oss från den onde (dra oss nära dig) Jak 1:13. För ditt är riket och makten och äran i evighet, Amen (låt det ske så). Bönen avslutas med tillbedjan.
14Förklaring av vers 12 om förlåtelse. För om ni väljer att förlåta (släppa) andra människors synd felsteg mot er ska er himmelske Fader också förlåta er,
15men om ni väljer att inte förlåta andra människor, ska kan er Fader inte förlåta era synder.” Här används inte ordet ”skulder” som i vers 12, utan ett annat ord för synder som ordagrant betyder ”att falla vid sidan om”. Människors synder mot oss är misstag som gör att de faller från att göra det rätta mot oss. I ordet finns även en innebörd att synden kan vara medveten. Trots detta är våra skulder mot Guds lag så mycket större och vi kan aldrig själva sona den skulden. Om vi ber Gud förlåta oss våra skulder, men samtidigt vägrar att förlåta andra deras snedsteg mot oss, hindrar vi Gud från att kunna förlåta oss.
16”När ni väljer att fasta, ha inte en deprimerad (bedrövad) uppsyn som de skenheliga (som bara agerar som skådespelare). De ser dystra ut (vanställer sig) bara för att människor ska se att de fastar. Jag försäkrar er, de har redan fått ut sin lön.
17När du fastar, smörj då in ditt huvud med olivolja och tvätta ditt ansikte (tvätta dig och sköt om ditt hår som vanligt).
18Låt det inte vara uppenbart för människor att du fastar, utan bara inför din Fader som ser i det fördolda. Då ska din Fader som ser i det dolda öppet belöna dig.”
19”Samla inte skatter (förrådshus med rikedomar) för egen räkning här på jorden, där rost och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl.
20Samla i stället skatter (förrådshus med rikedomar) i himlen, där rost och mal inte förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl.
21Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. Det var vanligt att man byggde förrådsbyggnader för att samla dåtidens investeringar som var konstföremål i metall som rostade, och dyrbara kläder som mal förstörde.
22Kroppens lampa är ögat. Ögat är en bild på hjärtat. Om ditt öga är friskt (ogrumlat, fokuserat, generöst) så får hela din kropp ljus. I ett rent hjärta med rena motiv flödar Guds ljus på alla områden, se Ef 1:18. Ordet friskt kan också betyda generöst, se Jak 1:5. Det står i kontrast till ett ”sjukt” öga i nästa vers. Ett friskt öga är generöst mot andra. Ordet friskt betyder också ogrumlat och fokuserat. Eftersom vers 24 talar om att det inte går att tjäna två herrar, handlar det om att helhjärtat tjäna Gud.
23Om ditt öga däremot är sjukt (ont, avundsjukt) blir det mörkt i hela din kropp. Om nu ljuset inom dig är förmörkat, hur djupt är då inte mörkret! Ordet sjukt, grekiska poneros, betyder något som är fördärvat och värdelöst, men har även betydelsen ondska och avundsjuka, se Matt 20:15. Den som ser ”generöst” på vad andra har och har blicken fäst på Gud blir själv tillfreds och tacksam över vad han faktiskt har, medan den som är självisk och tittar ”avundsjukt” på andra förbittrar sitt inre.
24Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller hålla sig till (vara nära) den ene och förakta (inte prioritera) den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon (förrädiska rikedomar, pengar, förmögenhet). Det kiastiska mönstret i vers 24 gör att versens centrum och betoning är att älska och hålla fast vid Gud. Det är grunden för att tjäna honom.
25Därför säger jag er: Sluta oroa er för era liv (var inte bekymrade, splittrade och kastas hit och dit) sluta att försöka tjäna både Gud och mammon, se vers 24. Oroa er inte för vad ni ska äta eller dricka. Oroa er inte för hur ni ska klä er kropp. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna?
26Se (titta noggrant) på himlens fåglar! De sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, ändå föder er himmelske Fader dem ständigt. Är inte ni mycket mer värda än de? Även om fåglarna inte sår och skördar är de inte overksamma. De sjunger och lovprisar Gud, samlar mat och bygger bon. Slutsatsen är att om Gud upprätthåller fåglarna i sin skapelse, hur mycket mer ska han inte då försörja sina älskade barn.
27Vem av er kan genom att oroa (bekymra) sig lägga en enda aln till sin livslängd (längd)? En aln, grekiska ”pechys”, används främst för att mäta längd men även tid. Den romerska alnen motsvarade 45 cm och ungefär som en mans underarm; avståndet mellan armbågen och långfingret. Tidsmåttet var inte helt definierat, men det beskrev en kort tid. Det kunde syfta på det korta ögonblick det tog att ta ett steg och röra sig framåt en aln. I förhållande till år kunde en pechys motsvara en timme eller en dag. Slutsatsen är att oro inte kan förlänga livet ens ett enda steg på vår livsvandring: några sekunder, timmar eller dagar. Oro kan inte heller göra stor förändring som att öka vår längd med en halvmeter. Det finns även en koppling till nästa vers som Jesu åhörare kände till. Den som vevar upp garn som spunnits gör det mellan pekfingret och tummen och runt armbågen, vilket motsvarar en aln.
28När det kommer till kläder, varför oroar ni er? Studera (undersök noga, lär av) liljorna (de vilda blommorna) på marken, hur de växer. De arbetar inte (sliter inte hårt på gränsen till utmattning) eller spinner.
29Jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt (härlighet) var klädd som en av dem.
30Om nu Gud kläder gräset på marken, som i dag grönskar och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skulle han då inte kläda er? Så liten (kortvarig) tro (trofasthet, förtröstan) ni har!
31Välj att inte göra er några bekymmer (oroa er inte), fråga inte: ’Vad ska vi äta?’ eller ’Vad ska vi dricka?’ eller ’Vilka kläder ska vi ta på oss?’
32Allt detta söker (jagar, strävar) ju hedningarna efter, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta.
33Sök i stället (sträva först efter) hans rike och hans rättfärdighet som inte består av mat och dryck, dvs. yttre regler utan är rättfärdighet, frid med Gud och människor och glädje i den helige Ande, se Rom 14:17, då ska allt detta andra också ges till er.
34Välj alltså att inte bekymra (oroa) er för morgondagen, den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga (besvär, problem, sina egna svårigheter).”
