1Samma dag gick Jesus ut från huset Petrus hus i Kapernaum och satte sig vid sjön.
2En stor folkskara samlades omkring honom, så han steg i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden.
3Jesus använder ofta liknelser för att belysa andliga sanningar genom praktiska exempel från vardagen. I evangelierna finns ett trettiotal olika liknelser. Detta är den första, och i Mark 4:13 står det att den är grunden för alla liknelser som Jesus berättar. Han talade till dem med många liknelser. Han sade: ”En såningsman gick ut för att så.
4När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.
5Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll på stenig mark, där de inte hade mycket jord, och de sköt upp på en gång eftersom jorden var tunn.
6Men när solen steg upp förbrändes de, och eftersom de inte hade någon rot torkade de bort.
7Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll bland törnen, och törnena växte upp och kvävde dem.
8Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll i god jord och gav frukt, en del hundra gånger (mer än vad som var sått) 1 Mos 26:12, andra sextio gånger mer, och några trettio gånger mer.
9Den som har öron, han ska höra (lyssna uppmärksamt, ta till sig och förstå min undervisning).” Jesus förklarar liknelsen i vers 18-23. Israel har ett subtropiskt klimat. Man sår under höstens regnperiod och skördar på våren före den torra heta sommaren. Bilden för den här liknelsen är en åker där en väl upptrampad stig passerar rakt igenom den. I ytterkanterna mot berget är jordlagret tunnare och mot dikeskanterna växer törne. En såningsman sprider för hand ut frön. De olika jordmånerna syns inte för blotta ögat eftersom hela åkern nyligen är plöjd. Liknelsen säger inget om proportionerna mellan god och dålig jord, men generellt sett består en åker till största delen av god jord.
10Sedan kom lärjungarna till honom och frågade: ”Varför talar du till dem i liknelser?”
11Han svarade: ”Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets mysterier (hemligheter, dolda planer), men det har inte de andra.
12För den som har andlig kunskap ska få mer insikt och förståelse, och det i överflöd, men den som inte har, från honom ska tas också det han har.
13Därför talar jag till dem i liknelser: Eftersom de ser har förmågan att se, men ändå inte ser, och hör har förmågan att höra, men ändå inte hör eller förstår.
14De uppfyller Jesajas profetia: Ni ska höra (gång på gång) men inte förstå, ni ska se (upprepade gånger) men ingenting uppfatta.
15För detta folks hjärta har blivit förstockat (tjockt, hårt, känslokallt), de hör dåligt med sina öron och de har stängt sina ögon, så att de inte kan se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå i sitt hjärta och vända om (återvända) och bli botade (helade, förnyade) av mig. Citat från Jes 6:9-10, utifrån den grekiska översättningen.
16Saliga (lyckliga, välsignade) är era ögon, eftersom de ser, och era öron, eftersom de hör.
17Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Många profeter och rättfärdiga har längtat efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.”
18”Hör nu med öron som är öppna på vad som menas med liknelsen om såningsmannen.
19När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta. Detta är sådden längs med vägen. Det grekiska ordet för väg kan också betyda invanda tankebanor, tankemönster, dvs. förutfattade meningar och missuppfattningar av Guds ord. Dessa blir till en hård yta som hindrar säden från att tränga ner i myllan.
20Det som såddes på stenig mark(med bara ett tunt jordlager) är den som hör ordet och på en gång tar emot det med glädje.
21Trots det har det inte fått slå rot inom honom, och han håller bara ut en tid. Så fort han möter lidande eller förföljelse för ordets skull, så kommer han genast på fall.
22Det som såddes bland törnena är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, så att det blir utan frukt. Grundordet för törne är extremer. Det finns en koppling till läror som ensidigt betonar en enda sanning, se Matt 7:15-17.
23Men det som såddes i den goda jorden är den som hör ordet och förstår, och som bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.”
24Han berättade en annan liknelse för dem: ”Det himmelska kungariket Guds konungamakt som har sitt ursprung från himlen, finns redan nu överallt där Jesus är Herre, och kommer en dag att manifesteras på hela jorden då Jesus kommer tillbaka kan liknas vid en man som sådde god säd i sin åker.
25Medan alla låg och sov kom hans fiende och sådde falskt vete rajgräs, ett ogräs med giftig frukt som är snarlikt vete på åkern mitt bland vetet och gick sedan sin väg.
26När säden hade skjutit upp och format sädeskorn (bar frukt), visade sig också det falska vetet.
27Ägarens tjänare kom till honom och sade: ’Herre, sådde du inte god säd i din åker, varifrån kommer då ogräset?’
28Han svarade: ’En fiende har gjort detta.’ Så tjänarna sade till honom: ’Vill du att vi går och rensar bort ogräset.’
29Han svarade: ’Nej, när ni samlar in ogräset så rycker ni även upp vetet på samma gång.
30Låt båda växa tillsammans fram till skörden, och när skördetiden är inne ska jag säga till skördearbetarna att först samla ihop ogräset, och bunta ihop det så att det kan brännas upp. Sedan ska de samla in vetet i min lada.” Jesus förklarar liknelsen enskilt för lärjungarna lite senare i Matt 13:36-43. I det här området växer ett ogräs som kallas falskt vete. Det är troligt att Jesus syftar på detta gräs som är mycket snarlikt vetet men ger en giftig frukt. Det är först när frukten mognar man kan särskilja dem. I stället för att gulna till skörd som vetet gör blir frukten svart. På svenska kallas arten dårrepe eller giftigt rajgräs; dess latinska namn är Lolium temulentum.
31Han berättade en annan liknelse för dem: ”Himmelriket (kungaväldet från himlen) är som ett senapskorn som en man tar och sår i sin åker.
32Det är det minsta av alla frön som vanligtvis planterades i landet, men när det har växt upp är det större än alla trädgårdsväxter och blir ett träd, så stort att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.” Trädet kan symbolisera ett världsrike, se Hes 17:23; 31:6; Dan 4:12-21.
33Han berättade en annan liknelse för dem: ”Himmelriket är som jästen (surdegen) som en kvinna gömmer (blandar, grekiska ’enkrypto’) i tre mått (grekiska ’saton’ motsvarar 13 liter) mjöl totalt omkring 40 liter tills dess hela degen har jäst blivit påverkad av jästen.” Det finns flera olika tolkningar av dessa två liknelser. Den första och uppenbara är att Guds rike växer, både som ett senapskorn och som en deg. Ser man till sammanhanget så är dessa två liknelser inbäddade mellan liknelsen om ”ogräset och vetet” och dess förklaring. Huvudtemat i den liknelsen är att det finns ett falskt vete som tillåts växa parallellt med det äkta. Det finns alltså människor som kallar sig kristna men inte är det. Jesus säger i vers 41 att i tidsålderns slut ska änglar samla och föra bort alla ur hans rike som förleder och lever i laglöshet. I ljuset av den förklaringen och att ordet ”träd” används om senapsbusken, kan senapskornet stå för en falsk oproportionerlig tillväxt. De yttre delarna av trädet långt från stammen blir t.o.m. hem för fåglar som tar bort Guds ord från människor, se vers fyra. Detta kan symbolisera yttre attacker mot Gudsriket. I Hesekiel och Daniel finns liknelser där fåglarna i trädet beskriver människor i ett rike. Appliceras den tolkningen blir den konsekvent med att både goda och onda människor sås in i riket, se vers 38. Surdeg är genom hela Bibeln en bild på falska läror och i så fall förutsäger Jesus att det kan smyga sig in villoläror som sprider ondska inifrån. Jesus varnar för fariséernas och saddukéernas surdeg som är deras felaktiga lära, se Matt 16:6-12. Fariséerna levde inte som de lärde och saddukéerna var en privilegierad välbärgad elit som hade missförstått både Skrifterna och Guds kraft, se Luk 12:1 och Matt 22:29. Tre mått mjöl för tankarna till 1 Mos 18:6 där just en kvinna, Sara, bakar bröd av tre mått mjöl inför Herrens besök hos Abraham. Genom både den judiska och kristna historien står det osyrade brödet för äkta gemenskap med Gud. Inför den judiska påsken städar man ur all jäst ur husen, se 2 Mos 12:15, och i den kristna nattvarden har brödet en central betydelse. Att då den som är ansvarig för att baka brödet ”gömmer” in jäst som förstör gemenskapen med Gud är allvarligt.
34Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, han talade inte till dem utan att använda en liknelse.
35Detta för att det som var sagt genom profeten skulle uppfyllas: ”Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser. Jag ska förkunna vad som har varit dolt sedan världens skapelse.” Citat från Ps 78:2, skriven av Asaf. Även om Jesus redan förklarat varför han talade i liknelser till folket, se vers 10-17, så understryker Matteus detta med en referens från gamla testamentet. Eftersom Jesus använde sig av olika undervisningsstilar senare syftar uttalandet att Jesus bara använde liknelser främst på detta undervisningstillfälle, se t.ex. Matt 15:3-9; 19:3-12.
36Sedan lät han folket gå och gick in i huset antagligen Petrus hus där Jesus bodde då han verkade i Galiléen. Hans lärjungar kom till honom och sade: ”Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern.”
37Han svarade och förklarar liknelsen från vers 24-30: ”Den som sår den goda säden är Människosonen.
38Åkern är världen. Den goda säden är Guds barn (rikets söner). Ogräset är ondskans barn (den ondes söner). Det kommer att finnas onda människor som kallar sig ’kristna’, se vers 41.
39Ovännen som sådde det är djävulen. Skörden är tidsålderns slut (fulländning). Skördemännen är änglar. Grekiska ’angelo’ som betyder budbärare, syftar antagligen på Guds änglar som han ska sända ut, se vers 41.
40På samma sätt som ogräset som liknar det äkta vetet samlas ihop och bränns upp i eld, så ska det vara vid tidsålderns slut.
41Människosonen ska då sända ut sina änglar och de ska samla ihop från hans rike alla som är stötestenar (personer som gör så att andra dras in i synd) och alla som praktiserar laglöshet (gör det som är orätt),
42och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant ’rent fysiskt skaka av skräck’).
43Då ska de rättfärdiga lysa som solen, i sin faders rike en anspelning på Daniel 12:3. Den som har öron, han ska höra (lyssna uppmärksamt, ta till sig och förstå min undervisning).”
44Jesus fortsätter att undervisa lärjungarna enskilt: ”Himmelriket (Guds kungavälde, som finns överallt där hans vilja sker) är som en dyrbar skatt som blivit gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje över upptäckten går han och säljer allt han äger och köper den åkern.”
45”Himmelriket (Guds kungavälde) kan också liknas vid en köpman (en resande uppköpare) som söker efter dyrbara pärlor.
46När han hittar en dyrbar pärla, går han och säljer allt han äger och köper den.” Vid en snabb anblick kan det verka som om frälsningen liknas vid en skatt och pärla, och människan måste sälja allt för att köpa den. Tittar vi däremot på de tre liknelser som Jesus förklarar, är det Gud som är huvudpersonen och den som agerar. Det är Gud som är mannen som sår den goda säden i de två första liknelserna och han är den som skördar vid tidsålderns slut, se vers 37 och 49. Det är därför troligt att mannen som hittar skatten i åkern är Gud själv och att köpmannen som söker pärlor också är Gud. Skatten hittas i åkern som tidigare var en bild på världen, se vers 38. Gud är den som söker efter människors hjärtan. Priset betalas med Jesu liv på korset. I gamla testamentet omnämns Israel ofta som Guds speciella skatt, se 2 Mos 19:5. Om skatten är en bild på Israel kan pärlan vara en bild på församlingen. I havet skapas pärlor när ett sandkorn råkat komma in i en mussla. Det lilla sandkornet irriterar musslan som kapslar in den lager på lager och pärlan växer. En fin bild på hur Jesus som var ”stötestenen” blir grundstenen som församlingen byggs på. Pärlor omnämns inte i gamla testamentet, men var inte något obekant för lärjungarna. Köpmän importerade dem utomlands från Indiska Oceanen, Persiska viken och Röda havet. Havet symboliserar ofta världens nationer, och där finns Guds församling.
47”Himmelriket (Guds kungavälde från ovan) kan också liknas vid ett dragnät som kastas i sjön och fångar fiskar av alla sorter.
48När det blir fullt, drar man upp det på stranden och lägger den goda fisken i korgar, men kastar bort den dåliga.” Ett dragnät är ett stort nät som förs in mot stranden i en halvcirkel. Nätet kan vara en bild på evangeliet och Guds rike som sveper över jorden. På samma sätt som nätet samlar in alla sorters fiskar, når evangeliet alla folk och nationer. När Jesus talade detta hade bara Israel berörts av evangeliet, men Jesus indikerar att innan han kommer tillbaka ska hela världen ha hört evangeliet.
49”På samma sätt ska det vara vid tidens (den här tidsepokens) slut. Änglarna ska gå fram och separera de onda från de rättfärdiga,
50och kasta de onda i den brinnande ugnen. Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant ’så fylld av skräck att man rent fysiskt skakar av rädsla’).” Jesus lär att mitt i församlingen finns både äkta kristna och sådana som aldrig tagit emot Jesus som sin Herre. Det räcker inte med att tillhöra en församling, göra goda gärningar - det handlar om att känna Jesus.
51”Har ni förstått allt detta alla dessa liknelser om himmelriket i kapitel 13?” De svarade honom: ”Ja, Herre.”
52Då sade han till dem: ”Varje skriftlärd expert i gamla testamentet som blir en lärjunge för himmelriket (Guds kungavälde från ovan), han måste bli som en husbonde (en välbärgad man, familjefar) som ur sitt förråd kan ta fram både nytt och gammalt.” En förkunnare av evangeliet som har accepterat Guds kungavälde och ställt sig under kungen Jesus och låter hans befallningar råda, ska generöst och fritt dela med sig av gamla sanningar men i nya former, med nya illustrationer så att det går att applicera Guds ord. Frasen ”nytt och gammalt” kan också vara ett judiskt uttryck som helt enkelt betyder ”ett stort överflöd”, dvs. att han har stor kunskap i Guds ord.
53När Jesus hade avslutat dessa liknelser i kapitel 13, lämnade han platsen. Jesus befann sig vid norra stranden av Galileiska sjön, inte så långt från Kapernaum där han bodde i Petrus hus.
54När han kom till sin egen hemstad Nasaret, knappt tre mil från Kapernaum undervisade han i deras synagoga. De slogs av häpnad och sade: ”Varifrån har han fått denna vishet och mirakulösa kraft?
55Är inte detta hantverkarens son? Det grekiska ordet som ofta översätts snickare kan också betyda stenarbetare. Josef var antagligen en byggnadsarbetare som jobbade både med trä och sten. Heter inte hans mor Maria, och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas?
56Hans systrar, är de inte alla gifta och bor här med oss? Varifrån har han fått allt detta?”
57De tog anstöt (avvisade hans auktoritet, han blev en stötesten). Jesus sade till dem: ”En profet är inte föraktad (utan ära, respekt), förutom i sin hemstad och i sin egen familj (sitt eget hus).”
58Han utförde inte många kraftgärningar (manifestationer av Guds kraft) där på grund av deras otro.
