Lukas 1:33-48

³³Han ska regera som konung över Jakobs hus Israel i evig tid, det ska aldrig bli något slut på hans kungarike.”

³⁴Då sade Maria till ängeln: ”Hur ska detta hända, eftersom jag inte känt (haft en sexuell relation med) någon man?”

³⁵Ängeln svarade och sade till henne: ”Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska överskugga dig (vila över dig som ett moln, gammaltestamentlig bild av Guds närvaro). Därför ska det heliga (avskilda, speciella) barnet kallas Guds Son.

³⁶Se, din släkting Elisabet kanske kusin väntar barn trots sin höga ålder. Hon som man har kallat den barnlösa är nu gravid i sjätte månaden.

³⁷För tillsammans med Gud är inget omöjligt (inget ord från Gud är utan kraft).”

³⁸Då sade Maria: ”Se, jag är Herrens tjänarinna, låt detta hända mig enligt dina ord.” Sedan lämnade ängeln henne.

³⁹Några dagar senare begav sig Maria i väg och skyndade (med entusiasm) till en stad i bergsbygden i Juda. Bergsbygden i Juda sträcker sig i nordsydlig riktning från Jerusalem ner mot Hebron. Resan från Nasaret till detta område tar tre till fyra dagar till fots. Sakarias var präst i templet, men eftersom man bara tjänstgjorde fem veckor per år var det inte nödvändigt att bo i Jerusalem, så många präster bodde t.ex. i Jeriko och Hebron. Enligt kristen tradition från 500-talet är platsen Ein Kerem, sju kilometer väster om Jerusalem.

⁴⁰Maria gick in i Sakarias hus och hälsade (saluterade, välsignade) Elisabet. En dåtida hälsning var inte bara några ord och en gest, utan var en ceremoni där den yngre på ett vördnadsfullt sätt hälsade den äldre.

⁴¹När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i hennes mage, och Elisabet blev uppfylld av den helige Ande. Profetian i Luk 1:15 går i uppfyllelse.

⁴²Hon ropade ut med hög röst (ett emotionellt utrop) och sade sedan, när hon samlat sig: ”Du är välsignad (lycklig, avundsvärd) framför alla andra kvinnor, du har fått ett unikt privilegium och välsignat är det barn du bär inom dig.

⁴³Men vem är jag (hur har jag förtjänat denna ära), att min Herres mor kommer till mig?

⁴⁴Se, på en gång när mina öron hörde ljudet av din hälsning, sparkade barnet till av jublande glädje i min mage.

⁴⁵Salig (lycklig, välsignad) är hon som trodde (var trofast), för det ska ske som det blivit sagt till henne från Herren genom ängeln Gabriel.”

⁴⁶Maria brister ut i lovsång. Det första ordet i grekiskan är verbet ”upphöjer”. Det sätter tonen för hela sången. Den latinska översättningen har samma ordföljd, och därför har detta stycke kommit att kallas Magnificat, från det latinska ordet för ”upphöjer”. Maria var redan vid ung ålder välbekant med Skrifterna och hela lovsången andas bibelcitat. Det finns många likheter med Hannas lovsång då Gud gett henne en son, se 1 Sam 2:1-10. Lovsången är uppbyggd som en psaltarpsalm, vilket även gäller Sakarias och Simeons lovsång, se Luk 1:68-79; 2:29-32. Då sade Maria: ”Min själ upphöjer (lovsjunger) Herren (jag prisar, ärar, talar ständigt om Guds storhet),

⁴⁷och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare (räddare, beskyddare som bevarar mig)! Ps 103:1-2; Ps 35:9; Hab 3:18

⁴⁸För han har sett (beaktat) sin tjänarinnas låga status (ödmjukhet). 1 Sam 1:11; Ps 136:23 Se, från denna stund ska alla släkten (generation efter generation) kalla mig välsignad (glad, lycklig). 1 Mos 30:13; Ps 138:6