Lukas 17:1-5

¹Jesus sade till sina lärjungar: ”Det går inte att undvika att snaror (förförelser, frestelser) kommer, men ve den (uttryck för intensiv förtvivlan över den personen) genom vilken de kommer.

²Det skulle vara bättre (mindre illa) för honom att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet, än att han skulle förleda en av dessa små. Jesus känner sorg och bedrövelse över den som förleder andra troende, men fördömer också dessa handlingar. Utifrån Matt 18:6 är det tydligt att ”dessa små” är andra troende.

³Var ständigt på er vakt! Denna varning kan syfta tillbaka på det som sagts att vakta så man inte orsakar en annan troendes fall. Det kan också syfta framåt på nästa stycke. Det är lätt att bli sårad om man är ovaksam, därför måste man säga till den som man upplever beter sig illa, se också Heb 12:15! Det är troligt att varningen gäller båda fallen - att vara vaksamma så vi inte sårar andra och inte själva blir sårade. Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig så förlåt honom.

⁴Ja, även om han syndar mot dig sju gånger på en dag och kommer till dig sju gånger och säger: ’Jag ångrar mig,’ så måste du förlåta honom.” Matteus tar med fler detaljer från Jesu undervisning om förlåtelse i Matt 18:15-34.

⁵Apostlarna sade till Herren: ”Ge oss mer tro!”