Lukas 3:4-25

⁴Det står ju skrivet i profeten Jesajas bok Jes 40:3-5: ”Rösten från en som ropar i öknen (ödemarken): Förbered vägen för Herren, gör hans upptrampade stigar raka.

⁵Varje dal (ravin) ska fyllas, varje berg och höjd ska sänkas. Det som är krokigt (snedvridet) ska rätas, och ojämna vägar jämnas.

⁶Alla människor (allt kött) ska se (förstå) Guds frälsning (befrielse).” Ett av Lukasevangeliets särdrag är att det betonar hur frälsningen är till för alla människor. Det perspektivet syns även i citatet från Jesaja. Till skillnad från Matteus och Markus som bara citerar vers 3 från Jesaja 40, se Matt 3:3; Mark 1:3, tar Lukas även med den sista delen av vers 5 där det står att ”allt kött” ska få se Guds frälsning, se Jes 40:5. Lukas följer den grekiska översättningen av gamla testamentet, LXX. I den versen översätts det hebreiska ordet ”kabod”, som beskriver ”Herrens härlighet” och hans närvaro, med ”Guds frälsning”.

⁷Johannes sade nu till folkskarorna saddukéerna och fariséerna, se Matt 3:7 som kom i en stadig ström från byar och städer för att bli döpta av honom: ”Ni giftormsyngel, vem har i hemlighet intalat er att ni kan undfly den kommande straffdomen Guds vrede mot synden?

⁸Bär frukt som bevisar (är värdig, tillhör) er omvändelse (förändrade tänkesätt, ett hjärta som är förvandlat och inte längre älskar synd). Börja inte säga till varandra ha inte er stolthet i ert religiösa arv genom att säga: ’Vi har Abraham till fader.’ Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar.

⁹Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs ner och kastas i elden.”

¹⁰Man frågar nu hur man ska leva det nya livet. Johannes ger olika svar beroende på vad de olika grupperna behöver omvända sig ifrån. Saddukéerna måste bli generösa, tullindrivarna ärliga, och soldaterna mildare och nöjda med vad de har. Folkskarorna frågade honom gång på gång: ”Vad ska vi då göra?”

¹¹Han svarade dem den första gruppen av folkskarorna, saddukéer och fariséer och sade: ”Den som har två tunikor (långt skjortliknande underklädesplagg), han ska dela med den som inte har någon, och den som har mat ska göra likadant.” Välbärgade personer bar två tunikor närmast kroppen.

¹²Även tullindrivare (publikaner) kom för att bli döpta, och de sade till honom: ”Lärare, vad ska vi göra?”

¹³Han svarade: ”Ta inte ut mer skatt, tull än vad som är fastställt av de romerska myndigheterna.” Indrivningen av tullar och skatter från Roms provinser arrenderades ut till privatpersoner vid den här tiden. Dessa kallades ”publicanus”, och därifrån kommer det svenska ordet ”publikan”. Det var inte ovanligt att dessa tog ut extra avgifter som hamnade i den egna fickan, se Luk 19:8. Det tillsammans med att de allierat sig med ockupationsmakten gjorde att de hade dåligt rykte och var illa omtyckta av folket.

¹⁴De som var soldater frågade också honom: ”Vad ska vi göra?” Han svarade: ”Tvinga inte till er pengar från någon med våld (ordagrant ’skaka någon’) eller genom falska anklagelser. Var nöjda med er lön.”

¹⁵Folket var fyllt av förväntan och alla resonerade i sina hjärtan (hade en inre dialog, vägde argument för och emot) om Johannes kanske kunde vara Kristus grekisk översättning av hebreiskans Messias, som betyder ”den Smorde”.

¹⁶Men Johannes svarade dem alla: ”Jag döper er med vatten, men det kommer en som är större (mäktigare, starkare) än jag, och jag är inte ens värdig att knyta upp remmarna på hans sandaler. Han ska döpa er med den helige Ande och med eld.

¹⁷Han har sin kastskovel i handen för att rensa (rengöra) sin tröskplats och samla in vetet i sin loge, men agnarna ska han bränna upp i en eld som inte kan släckas.”

¹⁸På många olika sätt uppmanade (inbjöd) han folket när han förkunnade de glada nyheterna (evangeliet) för dem.

¹⁹Men tetrarken Herodes, som upprepade gånger blivit tillrättavisad av Johannes för sitt förhållande med sin brors hustru Herodias och för allt ont som han gjort,

²⁰spärrade in Johannes Döparen i fängelse, och lade även denna onda handling till allt ont han redan gjort. Johannes Döparen fängslas troligtvis i fästningen Machaerus på östra sidan av Döda havet. Enligt Joh 3:22-23; 4:1-2 överlappade Jesus och Johannes Döparens tjänst under en period. Lukas som gör en strukturerad redogörelse, se Luk 1:3, väljer att nämna om fängslandet här trots att det sker efter vers 22 rent kronologiskt. Lukas avslutar berättelsen om Johannes Döparen här för att kunna gå vidare och fokusera på berättelsen om Jesus i nästa stycke.

²¹När nu allt folket döptes (grekiska ”baptizo”), lät också Jesus döpa sig, och när han bad öppnade sig himlen

²²och den helige Ande sänkte sig ner över honom i form av en duva, och från himlen hördes en röst: ”Du är min son, min älskade! Du är min stora glädje (i dig har jag stort behag).”

²³Lukas skildrar ofta händelser från Marias perspektiv. Han beskriver änglabesöket i Nasaret, hennes lovsång och resan till Elisabet. Det grekiska ordet ”huios”, som används före varje namn i släktträdet nedan, är ett generellt ord för släktskap som kan översättas: son, barnbarn eller svärson. Det andra ­namnet i släkttavlan, Eli, kan alltså vara Josefs far eller hans svärfar. Att den bestämda genitivformen, grekiska ”tou”, finns framför alla namn utom Josefs namn kan antyda att han bara nämns eftersom han är gift med Maria. ­Släktträdet har 77 namn som kan delas in i elva grupper med sju namn i varje. För­utom den bokstavliga betydelsen kan det finnas en djupare mening i namn. Betydelsen av de tio sista namnen från Adam till Noa bildar en mening som talar profetiskt om Jesus! Det är viktigt att betona att ordsymbolik inte är någon exakt vetenskap, se Upp 7:4-8 för mer info. Jesus var omkring trettio år när han började sin tjänst I 4 Mos 4:47 är det föreskrivet att en präst ska vara 30 år när han går in i tjänst. Man menade (den allmänna uppfattningen var) att han var son till Josef, svärson till Eli Marias far,

²⁴son till Mattat, son till Levi, son till Melki, son till Jannaj, son till Josef,

²⁵son till Mattatias, son till Amos, son till Nahum, son till Hesli, son till Naggaj,