Lukas 23:33-49

³³När de kom till platsen som kallades Skallen på hebreiska Golgata, på latin calvaria korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster.

³⁴Jesus sade bedjande till sin Far: ”Fader, förlåt dem för de vet inte vad de gör.” Samtidigt som han bad delade de upp hans kläder mellan sig och kastade lott om dem,

³⁵och folket stod där och såg på betraktade nyfiket vad som skedde på avstånd. Ledarna medlemmarna i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna hånade honom och sade: ”Andra har han frälst (hjälpt, räddat, befriat från döden), nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.”

³⁶Soldaterna gjorde sig också lustiga över (retades med) honom och erbjöd surt vin billigt vin som soldaterna brukade dricka, som också användes för att lindra smärta, se Ords 31:6

³⁷och sade: ”Om du är judarnas kung, så hjälp (rädda) dig själv.”

³⁸Det fanns också ett anslag kallades ”titulus” och innehöll den dömdes namn och vilket brott han begått ovanför honom skrivet på hebreiska, latin och grekiska, se Joh 19:20. Det angav grunden för domen, och var också avsett att håna judarna: ”Detta är Jesus från Nasaret judarnas konung.” De fyra evangelieförfattarna nämner alla att det stod ”judarnas konung” på skylten. De väljer dock att ta med olika delar av de inledande orden. Detta är ingen motsägelse, i stället ger de tillsammans den fulla bilden. Troligtvis hade skylten följande text: ”Detta är Jesus från Nasaret, judarnas konung”, vilket är summan av Matt 27:37, Mark 15:26 och Joh 19:19.

³⁹Den ene av förbrytarna som hängde där stämde in i cynismen och smädade honom och sade upprepade gånger: ”Är inte du Messias? Hjälp (rädda) då dig själv och oss.”

⁴⁰Men den andre brottslingen tillrättavisade honom: ”Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff?

⁴¹Vi får vad vi förtjänar eftersom vi har begått brott, men den här mannen har inte gjort något ont alls.”

⁴²Sedan sade han till Jesus: ”Herre, tänk på mig när du kommer till ditt rike.” Andra manuskript har ”kommer med ditt rike”.

⁴³Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag dig (jag lovar dig med säkerhet), i dag ska du vara med mig i paradiset.” Ordet ”paradiset” har persiskt ursprung och beskriver en anlagd trädgård eller park. Det är en rofylld och glädjerik plats och används i den grekiska översättningen av gamla testamentet om Edens lustgård, se 1 Mos 2:8. Ordet används tre gånger i Nya testamentet. I 2 Kor 12:4 beskriver det den ”tredje himlen”, och i Upp 2:7 syftar det på det återupprättade Edens lustgård. Brottslingens omvändelse i livets sista ögonblick gör att han kan se fram emot en evighet tillsammans med Jesus.

⁴⁴Det var nu omkring den sjätte timmen (mitt på dagen). Då kom ett mörker över hela landet som varade ända till nionde timmen (klockan tre),

⁴⁵och solen förmörkades. Detta profeterades i Amos 8:9. Förhänget i templet brast (delades) i två delar, uppifrån ända ner. Förlåten avskilde den allra heligaste delen av templet, se Heb 9:3. Att det revs itu uppifrån betonar att det var Gud som öppnade vägen för människan att ha gemenskap med honom. Förlåten var vävd i ett stycke och broderad med blå och purpurröda färgtoner, se 2 Mos 26:30-33. Den judiska historieskrivaren Josefus beskriver tyget som magnifikt och hur mönstret och färgerna blev som en bild av universum. De exakta dimensionerna på förlåten är inte kända, men den bör ha haft samma mått som Salomos tempel, vars ytterbredd var 10 meter, se 1 Kung 6:2. Herodes den store ökade höjden, så draperiet kan ha haft en storlek på omkring 9 x 15 meter. Enligt tidig judisk tradition var tjockleken en decimeter. Även om just det måttet troligen är en överdrift, var draperiet enormt och kunde omöjligt rivits isär av mänsklig hand. Att förlåten brast måste ha gjort djupt intryck på prästerna i templet. Det är intressant att i den judiska skriften Talmud nämns flera oförklarliga händelser i templet fyrtio år innan det förstördes 70 e.Kr.

⁴⁶Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar (anförtror) jag min ande.” Citat från Ps 31:6 som är en förtröstansfull psalm. Med dessa ord gav han upp andan.

⁴⁷När officeren (centurionen) som förde befälet vid Golgata såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: ”Denne man var verkligen oskyldig (rättfärdig)!”

⁴⁸Folkskaran som hade samlats som åskådare för att se på detta skådespel vände hem igen när det var över och slog sig för bröstet som är ett tecken på sorg och ånger.

⁴⁹Och alla Jesu vänner (de som kände honom personligen), inklusive kvinnorna som hade följt honom från starten i Galiléen, stod på avstånd och såg allt detta.