Johannes 1:19-37

¹⁹Johannesevangeliet inleds ordagrant i grekiskan med orden ”I begynnelsen”. Senare i kapitlet används frasen ”nästa dag” flera gånger för att kulminera med ”tredje dagen”, se Joh 1:29, 35, 43; 2:1. Johannes verkar göra en medveten anspelning till skapelseberättelsen i Första Moseboken och använder den som en mall, se 1 Mos 1. Här i vers 19 börjar i så fall första dagen, vilket är logiskt eftersom vers 29 uttryckligen säger att där börjar ”nästa dag”. Rubrikerna i detta stycke följer dagarna som formar en ”första vecka”. Den kulminerar med bröllopet i Kana, som i så fall skulle kunna motsvara Adam och Evas bröllop! Enligt rabbinsk tradition markerar Adams sömn, när Gud skapar Eva, att en natt passerar, se 1 Mos 1:19-24. Rabbinerna resonerar vidare att det då följaktligen är först på sjunde dagen han möter sin brud, och hon blir hans fru! I 1 Mos 2:24 finns en tydlig referens till äktenskap och bröllop. Här är vad Johannes svarade, när judarna sände präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom: ”Vem är du?”

²⁰Han bekände (berättade sanningen) och försökte inte undvika sanningen utan sade öppet: ”Jag är inte Messias (den Smorde).”

²¹De frågade honom: ”Så vem är du då? Är du Elia?” Han sade: ”Nej, det är jag inte.” ”Är du Profeten?” ”Nej”, svarade han.

²²Då sade de till honom: ”Vem är du? Svara oss så att vi kan ge svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?”

²³Han svarade med profeten Jesajas ord: ”Jag är rösten av en som ropar högt i öknen: ’Förbered (utjämna) vägen’ Jes 40:3.”

²⁴Några av de utsända var fariséer,

²⁵de frågade honom: ”Varför döper du om du varken är Kristus (Messias, den Smorde), Elia eller Profeten?” Det fanns många typer av reningsdop på Jesu tid. Innan en pilgrim gick in i templet krävdes ett reningsbad. Prästerna hade också dagliga rituella reningsdop. Till skillnad från dessa återkommande dop är kanske proselytdopet det mest betydelsefulla. En hedning som konverterade till judendom döptes i vatten. När nu Johannes uppmanar judar att omvända sig och döpa sig, jämställer han dessa judar med hedningar, i behov av omvändelse.

²⁶Johannes svarade på deras fråga och sade: ”Jag döper bara i vatten, men mitt ibland er står en ni inte känner.

²⁷Han är den som kommer efter mig, jag är inte ens värdig att knyta upp remmen på hans sandal den lägsta sysslan som en slav utförde.”

²⁸Allt detta hände i Betania, på andra östra sidan av Jordan, där Johannes döpte. Betania betyder ”träldomshuset”, ”sorgens hus” och ”betryckets hus”. Johannes nämner två platser som heter Betania i sitt evangelium. Sex dagar före den sista påsken kommer Jesus till Betania strax öster om Jerusalem som var Martas, Marias och Lasarus hemby, se Joh 12:1. I både den inledande och avslutande ”heliga veckan” omnämns alltså ett Betania. Jesus börjar sin tjänst i Betania, på jordens lägsta punkt, underifrån som Guds lamm. Han avslutar sin tjänst i det andra Betania strax intill det högt belägna Jerusalem, där han fullbordar den judiska förväntan på att gå ut ur träldomshuset, se 2 Mos 12.

²⁹Nästa dag såg Johannes Jesus komma till honom, och han sade: ”Se, Guds Lamm, som utplånar (själv lyfter upp och bär) världens synd.

³⁰Detta är mannen som jag talade om när jag sade: ’Efter mig kommer en man som är före mig (har en högre rang än mig), eftersom han existerade före mig.’

³¹Jag själv kände inte honom (hade inte en klar förståelse över vem han var), men för att han ska bli uppenbarad (manifesterad) för Israel kommer jag och döper i vatten.”

³²Johannes vittnade vidare och sade: ”Jag har sett Anden komma ner från himlen (skyn) som en duva, och bli kvar (stanna) över honom för att aldrig lämna honom.

³³Jag kände inte honom (förstod inte vem han var), men han som sände mig för att döpa i vatten Gud själv sade till mig: ’Den som du ser Anden sänka sig och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande.’

³⁴Jag har sett att det hände, jag såg det med egna ögon och jag har vittnat om att han är Guds Son.”

³⁵Nästa dag stod Johannes Döparen där igen med två av sina lärjungar (efterföljare, lärlingar). Andreas, Simon Petrus bror, se vers 40, och Johannes, evangeliets författare.

³⁶När han på avstånd fick se Jesus gå förbi sade han: ”Se, där är Guds Lamm.”

³⁷De båda lärjungarna Andreas och Johannes, evangeliets författare hörde honom Johannes Döparen säga detta, och de följde Jesus.