1 De första arton verserna skiljer sig från resten av Johannesevangeliet och består av flera väl strukturerade poetiska stilar, kiastiskt mönster och parallellism. Det är svårt att illustrera allt detta i en översättning, men rubrikerna följer det kiastiska mönstret där den första och sista delen tematiskt handlar om Jesus i himlen, den andra och näst sista om Johannes Döparens vittnesbörd. Vers 12-13 är den strukturella mittpunkten och förstärker huvudtemat: att Jesus blev människa för att den som tar emot honom ska kunna bli frälst. I begynnelsen (före all tid) var Ordet Jesus, se vers 14, och Ordet var hos (umgicks med, hade en nära relation med) Gud, och Ordet var Gud (gudomligt).
2Han var i begynnelsen med Gud. Gud, grekiska ”theos”, nämns tre gånger i de två första verserna. Den första och sista med bestämd artikel men i obestämd form när det sägs att ”ordet var Gud”. Innebörden blir då att Ordet är gudomligt, dvs. äger Guds egenskaper, se Kol 1:15. Samtidigt är Ordet, Jesus, inte bara som Gud utan också fullt ut Gud, se Joh 10:30. Eftersom ingen människa kan förstå Gud i hans fullhet, begränsar han sig och möter människan i Ordet för Mose på berget Sinai och senare i Ordet förkroppsligat i Sonen.
3Allting blev skapat genom honom, och utan honom blev ingenting som finns till skapat.
4I honom var liv (Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv) och Livet Jesus var människornas ljus.
5Och ljuset lyser i mörkret, för mörkret har ingen makt över det (kan inte släcka, kontrollera eller ens förstå ljuset).
6Det kom en man, sänd från Gud (som en representant, ambassadör), hans namn var Johannes.
7Han kom som ett vittne, för att vittna (öppet lägga fram fakta, berätta) om Ljuset Jesus, för att alla skulle tro genom honom.
8Själv var han inte Ljuset, men han kom för att vittna om Ljuset.
9Det sanna Ljuset, som med ett stadigt, fast sken lyser in i varje människa (upplyser andligt, ger klarhet), kom till världen.
10Han var i världen, och världen var skapad genom honom, men världen kände inte igen (hade ingen personlig upplevelse av, ville inte veta av) honom.
11Han kom till det (och de) som tillhörde honom hans domän, skapelse, värld, men de som var hans egna tog inte emot (välkomnade inte) honom.
12Vers 12 och 13 är kiasmens centrum och kärnan i Johannes budskap - genom tro på Kristus blir man Guds barn! Men till alla som tog emot honom gav han kraft (delegerad auktoritet, rättighet, privilegium) att bli Guds barn, till dem som tror (lutar sig mot, förlitar sig) på hans namn.
13Vilka är födda, inte beroende på blodslinje tron ärvs inte från föräldrar, inte heller genom köttets (fysisk) vilja, goda gärningar etc. inte heller genom någon människas (en faders) vilja ingen annan människa kan frälsa någon, utan genom Gud. De är födda av Gud.
14Nu blev Ordet en mänsklig varelse (kött, tog sig mänsklig natur) och bodde (hade en tillfällig boning, tältade) bland oss, och vi såg hans härlighet (ära, majestät), den härlighet som en fars ende son har, full av nåd (oförtjänt favör) och sanning.
15Johannes Döparen vittnar (lägger öppet fram fakta, berättar) om honom, och ropar med hög röst och säger: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är över mig (har högre rang), eftersom han existerade före mig.”
16Genom hans Kristi, se Joh 1:14; Kol 1:19; 2:9 fullhet (överflöd) har vi alla fått nåd och åter nåd (gåva på gåva, välsignelse efter välsignelse),
17för lagen instruktionerna, se 2 Mos 19-40 gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Det finns ingen motsättning mellan Mose och Jesus eller mellan ”lagen” och ”nåden och sanningen”. Gud förmedlar sin nåd genom dem båda. De är båda gåvor och blir ”gåva på gåva”. Det finns en fin koppling till 2 Mos 34:6-7 där frasen ”rik på nåd och sanning” används. Vid detta tillfälle visade Gud på ett konkret sätt sin nåd mot Mose och israeliterna genom att förnya sitt förbund med en ny uppsättning stentavlor. Redan när lagen gavs var det i nåd! Johannes visar nu hur Jesus fullbordar det löftet som gavs där om ”nåd mot tusenden”. Jesus fullkomnar lagen, se Matt 5:17-18. Den som älskar Jesus följer också Guds instruktioner, se Joh 14:15.
18Ingen har någonsin sett Gud, men hans enfödde Son, som är jämställd med (vid hjärtat, bredvid) Fadern, har förklarat honom. Ordföljden i grekiskan inleds med Gud för att skapa eftertryck, ordagrant ”Gud har ingen någonsin sett”, se 2 Mos 33:20; 1 Joh 4:12; Joh 4:24. Uppenbarelser i GT var aldrig fullständiga, se 2 Mos 33:23. Jesus har synliggjort Fadern. Han har undervisat och öppnat vår förståelse för Gud, se Kol 1:15.
19Johannesevangeliet inleds ordagrant i grekiskan med orden ”I begynnelsen”. Senare i kapitlet används frasen ”nästa dag” flera gånger för att kulminera med ”tredje dagen”, se Joh 1:29, 35, 43; 2:1. Johannes verkar göra en medveten anspelning till skapelseberättelsen i Första Moseboken och använder den som en mall, se 1 Mos 1. Här i vers 19 börjar i så fall första dagen, vilket är logiskt eftersom vers 29 uttryckligen säger att där börjar ”nästa dag”. Rubrikerna i detta stycke följer dagarna som formar en ”första vecka”. Den kulminerar med bröllopet i Kana, som i så fall skulle kunna motsvara Adam och Evas bröllop! Enligt rabbinsk tradition markerar Adams sömn, när Gud skapar Eva, att en natt passerar, se 1 Mos 1:19-24. Rabbinerna resonerar vidare att det då följaktligen är först på sjunde dagen han möter sin brud, och hon blir hans fru! I 1 Mos 2:24 finns en tydlig referens till äktenskap och bröllop. Här är vad Johannes svarade, när judarna sände präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom: ”Vem är du?”
20Han bekände (berättade sanningen) och försökte inte undvika sanningen utan sade öppet: ”Jag är inte Messias (den Smorde).”
21De frågade honom: ”Så vem är du då? Är du Elia?” Han sade: ”Nej, det är jag inte.” ”Är du Profeten?” ”Nej”, svarade han.
22Då sade de till honom: ”Vem är du? Svara oss så att vi kan ge svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?”
23Han svarade med profeten Jesajas ord: ”Jag är rösten av en som ropar högt i öknen: ’Förbered (utjämna) vägen’ Jes 40:3.”
24Några av de utsända var fariséer,
25de frågade honom: ”Varför döper du om du varken är Kristus (Messias, den Smorde), Elia eller Profeten?” Det fanns många typer av reningsdop på Jesu tid. Innan en pilgrim gick in i templet krävdes ett reningsbad. Prästerna hade också dagliga rituella reningsdop. Till skillnad från dessa återkommande dop är kanske proselytdopet det mest betydelsefulla. En hedning som konverterade till judendom döptes i vatten. När nu Johannes uppmanar judar att omvända sig och döpa sig, jämställer han dessa judar med hedningar, i behov av omvändelse.
26Johannes svarade på deras fråga och sade: ”Jag döper bara i vatten, men mitt ibland er står en ni inte känner.
27Han är den som kommer efter mig, jag är inte ens värdig att knyta upp remmen på hans sandal den lägsta sysslan som en slav utförde.”
28Allt detta hände i Betania, på andra östra sidan av Jordan, där Johannes döpte. Betania betyder ”träldomshuset”, ”sorgens hus” och ”betryckets hus”. Johannes nämner två platser som heter Betania i sitt evangelium. Sex dagar före den sista påsken kommer Jesus till Betania strax öster om Jerusalem som var Martas, Marias och Lasarus hemby, se Joh 12:1. I både den inledande och avslutande ”heliga veckan” omnämns alltså ett Betania. Jesus börjar sin tjänst i Betania, på jordens lägsta punkt, underifrån som Guds lamm. Han avslutar sin tjänst i det andra Betania strax intill det högt belägna Jerusalem, där han fullbordar den judiska förväntan på att gå ut ur träldomshuset, se 2 Mos 12.
29Nästa dag såg Johannes Jesus komma till honom, och han sade: ”Se, Guds Lamm, som utplånar (själv lyfter upp och bär) världens synd.
30Detta är mannen som jag talade om när jag sade: ’Efter mig kommer en man som är före mig (har en högre rang än mig), eftersom han existerade före mig.’
31Jag själv kände inte honom (hade inte en klar förståelse över vem han var), men för att han ska bli uppenbarad (manifesterad) för Israel kommer jag och döper i vatten.”
32Johannes vittnade vidare och sade: ”Jag har sett Anden komma ner från himlen (skyn) som en duva, och bli kvar (stanna) över honom för att aldrig lämna honom.
33Jag kände inte honom (förstod inte vem han var), men han som sände mig för att döpa i vatten Gud själv sade till mig: ’Den som du ser Anden sänka sig och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande.’
34Jag har sett att det hände, jag såg det med egna ögon och jag har vittnat om att han är Guds Son.”
35Nästa dag stod Johannes Döparen där igen med två av sina lärjungar (efterföljare, lärlingar). Andreas, Simon Petrus bror, se vers 40, och Johannes, evangeliets författare.
36När han på avstånd fick se Jesus gå förbi sade han: ”Se, där är Guds Lamm.”
37De båda lärjungarna Andreas och Johannes, evangeliets författare hörde honom Johannes Döparen säga detta, och de följde Jesus.
38Jesus vände sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem: ”Vad söker (önskar) ni?” De sade: ”Rabbi, var bor du?” Det arameiska ordet Rabbi betyder lärare. Johannes förklarar judiska termer och uttryck för sina grekiska läsare, se Joh 1:41, 42; 9:7; 20:16. Även geografin förklaras, se Joh 6:1.
39Han sade till dem: ”Kom med och se.” Så de gick med honom och såg var han bodde, och var med honom den dagen. Det var omkring tionde timmen (sent på eftermiddagen vid fyratiden). Judisk tid räknades från klockan sex på morgonen då solen gick upp, medan romersk tid räknades från midnatt - på samma sätt som vi gör i dag. Tionde timmen är alltså fyra på eftermiddagen judisk tid, eller klockan tio på förmiddagen romersk tid. De övriga evangelierna använder med säkerhet judisk tid, och det är troligt att Johannes också gör det. Romersk tidräkning användes bara i officiella och juridiska dokument, annars räknades tiden från soluppgången. Dagens mitt markeras på romerska solur med VI, inte XII. De fem tidsangivelser som finns i Johannesevangeliet är: omkring tionde timmen, som nämns i denna vers; omkring sjätte timmen, se Joh 4:6; exakt sjunde timmen, se Joh 4:52; omkring sjätte timmen, se Joh 19:14.
40En av de två som hade hört vad Johannes Döparen sagt och följde Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.
41Han sökte och fann först sin egen bror Simon och sade till honom: ”Vi har funnit (upptäckt efter att ha sökt, börjat erfara) Messias” - det arameiska ordet betyder Kristus (den Smorde, den utvalde).
42Andreas tog sedan Simon Petrus till Jesus. Medan Jesus tittade på (in i, direkt på) honom sade han: ”Du är Simon, Johannes son, du ska heta Kefas” - det namnet betyder Petrus en liten sten.
43Nästa dag ville Jesus gå till Galiléen. Troligen för att gå på bröllopet som det berättas om i Joh 2:1. Han träffade Filippus som senare blir en av de tolv lärjungarna och Jesus sade till honom: ”Följ mig.”
44Filippus var från (född i) Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus.
45Filippus sökte upp Natanael och sade till honom: ”Vi har sökt och funnit honom som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om - Jesus från Nasaret, Josefs adopterade son.”
46Natanael sade till honom: ”Kan något gott komma från Nasaret?” Jesus föddes i Betlehem men växte upp i Nasaret i Galiléen som var en illa ansedd stad. Filippus svarade: ”Kom och se.”
47Jesus såg Natanael komma mot honom och sade om honom: ”Se, här är en sann israelit, i vilken det inte finns något svek (falskhet).” Natanael är ett hebreiskt namn som betyder ”Gud ger” eller ”Gåva från Gud”. Han kom från staden Kana i Galiléen, se Joh 21:2. Jesus gör en jämförelse med Natanaels förfader Jakob. Namnet Jakob betyder: ”svindlare, en som ligger i bakhåll och attackerar”. Den ordagranna betydelsen är ”den som håller i hälen”, se 1 Mos 25:26. Namnet beskrev Jakobs karaktär innan Gud gav honom ett nytt namn - Israel, se 1 Mos 32:27-28. Namnet Israel har flera betydelser: ”att kämpa mot Gud” eller ”att Gud kämpar för oss”, ”att Gud regerar” eller ”att regera tillsammans med Gud”. Jakob fick i en dröm se en stege rest till himlen, se 1 Mos 28:10-17. Jesus är den stegen, vers 51. Natanael är troligtvis samma person som lärjungen Bartolomeus. Det är inte ovanligt att man hade flera namn. Han nämns alltid i samband med Filippus, se Matt 10:3; Mark 3:18; Luk 6:14.
48Natanael frågade honom: ”Hur känner du mig?” Hur vet du dessa saker om mig? Jesus svarade honom: ”Innan Filippus kallade på dig, när du fortfarande satt under fikonträdet, såg jag dig.” Fikonträdet är en bild på nationen Israel, se Jes 8:12-13. Att sitta under fikonträdet var en rabbinsk bild på att be och studera Skriften. Ens eget fikonträd syftar också på ens eget hem, se Mika 4:4; Sak 3:10. Fikonträdet med sina breda tjocka blad gav gott skydd mot solen. Något i Jesu svar måste ha gjort att Natanael gick från att vara en skeptiker till att bli en troende, se vers 49. Natanael, som sökt sig ner till Jordandalen för att lyssna på Johannes Döparens undervisning, var sannolikt bekant den rabbinska undervisningen om bön som sade: ”Den som när han ber, inte ber för att Messias ska komma, har ännu inte bett.”
49Natanael sade: ”Rabbi (lärare), Du är Guds Son, Du är Israels Kung!”
50Jesus svarade: ”Du tror (litar, förtröstar) på mig eftersom jag sade till dig, jag såg dig under fikonträdet? Du ska få se större saker än detta.”
51Sedan sade han till honom: ”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er, efter detta ska ni alla se himlen öppnas, och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”
