1Johannes inleder och avslutar sitt evangelium med en helig vecka, se Joh 1:29-35, 43; 2:1. Det är antagligen på fredagseftermiddagen innan sabbaten börjar som Jesus anländer från Jeriko till Betania, en sträcka på 2,5 mil. Betania betyder ”träldomshuset”, ”sorgens hus” och ”betryckets hus”. Det var här Jesus inledde sin tjänst, se Joh 1:28. Nu avslutar han den här och fullbordar den judiska förväntan på att gå ut ur träldomshuset, se 2 Mos 12. Sex dagar före påskhögtiden kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som varit död men Jesus hade uppväckt från de döda.
2Johannes fokus är konungen Jesus. Han inleder inte den sista veckan som de övriga evangelierna med intåget i Jerusalem, utan med hur Jesus smörjs. Notera att Johannes inte anger i vilket hus eller vilken dag middagen hålls. Eftersom nyheten om hans ankomst hann sprida sig till Jerusalem, se vers 9, är det troligt att det inte är samma kväll. Det kan vara nästa dag eller rent av två dagar före påsken, och då är det samma händelse som Matt 26:6 och Mark 14:3 beskriver. Förutom att han blir smord här i Jerusalem före sin död, blev han också smord något år tidigare i Galiléen, se Luk 7:36-50. Där ordnade de en middag (kvällsmat) för Jesus. Marta betjänade (passade upp) dem, och Lasarus var en av dem som hela tiden var med runt bordet.
3Då tog Maria en hel flaska dyrbar äkta (ren, oförfalskad) nardusbalsam. Denna exklusiva parfym importerades från norra Indien och var värd en årslön, se vers 5. En flaska vägde en romersk ”litra”, vilket är 325 gram och motsvarar en halv liter. Hon smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam.
4Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar som var på väg att förråda honom, sade:
5”Varför såldes inte oljan för trehundra denarer motsvarade en årslön, och gavs till de fattiga (de som är oförmögna att arbeta)?”
6Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han ständigt varit en tjuv (kleptoman, en som stjäl i smyg). Han hade hand om kassan lådan med pengarna för Jesus och de tolv lärjungarna och brukade ta från det som lades i den för eget bruk.
7Jesus sade: ”Låt henne vara (lämna henne ifred). Hon har behållit (bevarat, sparat) den för min begravningsdag (för min balsamering).
8De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid hos er.”
9En stor mängd judar (många av de judiska invånarna i Judéen) fick reda på att Jesus var där och de kom dit, inte bara på grund av Jesus, utan också för att se Lasarus som han hade uppväckt från de döda.
10Då planerade översteprästerna att också döda Lasarus,
11eftersom många av Jerusalems invånare lämnade dem gick bort från de judiska ledarna och trodde på Jesus.
12Johannes verkar antyda att Jesu intåg sker den 10 Nisan, den dagen som husfadern skulle välja ut och offentligt visa vilket lamm som skulle bli årets påskalamm, se 2 Mos 12:3-6. Just på den dagen väljer Fadern att visa världen vem som är Guds lamm som ska ta bort världens synd. Nästa dag hörde den stora folkhopen som kommit till högtiden att Jesus var på väg till Jerusalem.
13De tog palmkvistar och kom ut för att möta honom. Att vifta med palmkvistar betecknar ett varmt välkomnande. Medan de kom ut ropade de sjöng de från Psalm 118:25: ”Rädda oss nu (hebreiska ordet ’Hosianna’)! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, Israels kung.”
14Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, precis som det står skrivet i Sak 9:9:
15”Frukta inte, dotter Sion! Se, din Konung kommer, ridande på en åsnas föl.”
16Detta förstod inte hans lärjungar då, men senare, när Jesus blivit förhärligad (upphöjd) och var tillbaka hos Fadern i himlen kom de ihåg att detta var skrivet om honom, och att man gjort så mot honom.
17Alla som var med när han kallade Lasarus ut från graven och uppväckte honom från de döda fortsatte att berätta om det.
18Av den anledningen kom skarorna ut för att möta honom, eftersom de hört att han hade gjort det tecknet (undret, miraklet).
19Därför sade fariséerna till varandra: ”Se noga hur vi inte kommer någon vart (hur våra ansträngningar är lönlösa). Hela världen följer (springer) efter honom.”
20Bland dem som kommit upp till påsk-högtiden för att tillbe fanns några greker.
21De kom till Filippus, som var från Betsaida som ordagrant betyder ”fiskhuset” i Galiléen, och frågade gång på gång: ”Herre, vi skulle vilja se (få en klar förståelse av) Jesus.”
22Filippus kom och sade detta till Andreas och de båda gick tillsammans och talade om det för Jesus. Vid Jesu födelse kom visa män från öst, och nu före hans död kommer ”visa” greker från väst. Denna händelse antyder på nytt att även icke-judar, nu exkluderade från templet, snart ska få tillträde att tillbe, se Joh 10:16. Att dessa greker kommer till just Filippus kan bero på att han, liksom Andreas, har grekiska namn. Att deras hemstad Betsaida nämns, se Joh 1:44, är också en beröringspunkt. Staden gränsar till det icke-judiska området Dekapolis öster om Galiléen på den icke-judiska sidan av Galileiska sjön. Båda dessa två lärjungar var vana att ha kontakt med greker. Det verkar som om Filippus och Andreas lämnar grekerna där och går till Jesus med deras fråga. Jesus kan ha befunnit sig innanför den mur som avgränsade hedningarna till de yttre delarna av tempelområdet, se Apg 21:28. Texten svarar inte på om grekerna personligen fick träffa Jesus där och då, men vi vet att i slutet på Jesu svar säger han att när han uppstår ska han dra alla till sig själv, se Joh 12:32, dvs. att evangeliet är till för alla.
23Jesus svarade dem: ”Stunden har kommit då Människosonen har valt att bli förhärligad (upphöjd). Nu sker en vändpunkt. Jesus börjar tala om sin död och uppståndelse. Nu följer en kort liknelse där Jesus liknar sig själv vid ett vetekorn som måste dö för att bära frukt. Människosonen är en titel på Messias, se Dan 7:13-14.
24Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Om inte ett vetekorn som faller i jorden väljer att dö, så förblir det ett korn, men om det väljer att dö så bär det stor skörd (frukt).
25Den som är nöjd med (förtjust i, älskar) sitt liv (sin själ, grekiska ’psuche’) förlorar det (förstör det själv), men den som hatar sitt liv i den här världen inte har det här temporära livet som första prioritet ska rädda (skydda, bevara) det till evigt liv (grekiska ’zoe’, Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv). I den judiska kulturen används ofta starka kontraster. Ordet ’hata’ kan också översättas ’älska mindre’ i förhållande till något annat. Den som älskar det här livet lever bara för stunden. Fokus blir då att samla skatter här på jorden, se Matt 6:19. Den som däremot prioriterar Guds väg, samlar skatter i himlen, se Matt 6:20. Det skapade är i sig inte ont och kroppen är Guds tempel, se 1 Kor 6:19. Jesus uppmanar oss att älska vår nästa som oss själva, men framför allt att älska Gud med hela vårt hjärta, själ, förstånd och kraft, se Mark 12:30-31. Det är bara i Guds vilja jordelivet får mening, se Apg 20:24.
26Om någon väljer att tjäna mig måste han fortsätta att följa mig (som en lärjunge, hela tiden utvecklas, ta mitt parti). Där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig ska min Fader ära (visa speciell uppskattning för, stödja) honom.
27Nu är min själ (mina känslor, tankar) i oro (nöd, fylld med bekymmer). Ska jag säga: Fader, rädda (fräls, bevara) mig från denna stund av prövning och vånda? Nej, det var just för denna stund jag har kommit.
28Jag ber i stället: Fader, förhärliga (ära, upphöj) ditt namn.” Då kom en röst från himlen: ”Jag har redan förhärligat det och jag ska förhärliga det igen.”
29Folket som stod där och hörde detta sade att det var åskan. Andra sade: ”Det var en ängel som talade med honom.”
30Jesus svarade: ”Denna röst kom inte för min skull utan för er skull.
31Nu faller domen över den här världen (världens sätt, ordnade samhällssystem med föränderlig etik och moral), nu ska denna världens herraväldes furste Satan bli utkastad.
32När jag har blivit upphöjd från jorden på korset ska jag dra alla judar och alla andra folk till mig.”
33Detta sade han för att ange (ge ett tydligt tecken, förutsäga) på vilket sätt han skulle dö.
34Folket svarade honom: ”Vi har hört av lagen att Kristus Messias, den smorde ska vara kvar för evigt. Ps 89:35-37; Jes 9:7; Hes 37:25 Hur kan du säga att Människosonen måste bli upphöjd på ett kors? Vem är denne Människoson?”
35Jesus sade till dem: ”Bara en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset så att inte mörkret (ondska, synd) får makt över er. Den som vandrar i mörkret (har som vana och livsstil att leva i mörkret) vet inte vart han går.
36Så länge ni har ljuset: tro (lita, luta er emot det) så att ni blir ljusets barn (ett folk som är fyllt av och karaktäriseras av ljus).” När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem.
37Trots alla de tecken (under, mirakler) han hade gjort inför dem trodde de inte på honom,
38för att profeten Jesajas ord skulle gå i uppfyllelse: ”Herre, vem trodde på vårt budskap (rapport, predikan), och för vem har Herrens arm (Guds stora kraft) blivit uppenbarad?” Jes 53:1
39Anledningen till att de inte kunde tro var, som Jesaja också sade:
40”Han har förblindat deras ögon och förhärdat deras hjärtan (gjort dem okänsliga, hårda) Gud förhärdade deras hjärtan efter att de själva redan valt att lämna Gud, så de inte ser med sina ögon och förstår (tänker, reflekterar) med sitt hjärta, och vänder om (återvänder) och blir helade av mig.” Jes 6:10
41Jesaja sade dessa saker när han sett hans ära (härlighet) och talade om honom.
42Trots allt detta fanns det bland ledarna i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna många som trodde (litade, lutade sig emot) honom. Men på grund av fariséerna så bekände (tillkännagav) de inte det för att inte bli utstötta från synagogan.
43De värdesatte människors ära högre (älskade människors beundran och acceptans mer) än äran från Gud.
44Under den sista veckan undervisar Jesus på tempelområdet i Jerusalem. Detta är det sista talet till folket. Men Jesus ropade med hög röst: ”Den som tror på (har för vana att lita, lutar sig emot) mig, tror inte bara på mig utan på honom som sänt mig.
45Den som ser (gång på gång medvetet fäster sin blick på) mig ser honom som sänt mig.
46Jag har kommit som ett ljus till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret.
47Om någon väljer att höra mina ord och väljer att inte tro på dem, så dömer inte jag honom. För jag har inte kommit för att döma världen verkställa domen mot världen, utan för att frälsa (rädda, hela, befria, bevara) världen. Kristus kommer en dag att döma världen, men den första gången han kom var det för att rädda världen, se Joh 3:17.
48Den som förkastar (kontinuerligt nonchalerar) mig och inte tar emot mina ord (inte accepterar, inte gör dem till sina egna), har redan en domare över sig. De ord jag talat (det budskap jag predikat) ska själv döma (överbevisa) honom på den sista dagen.
49För jag har aldrig talat av eget initiativ (av egen auktoritet), utan Fadern som sänt mig har själv gett order om vad (och hur) jag ska tala.
50Jag vet med säkerhet att hans bud är evigt liv. Så det jag väljer att tala är exakt (överensstämmer med) vad min Fader har sagt till mig.”
