1Jesus och lärjungarna är på väg från det övre rummet inne i Jerusalem till Kidrondalen och Getsemane, se Joh 18:1. Måltiden är avslutad, se Joh 14:31. I följande tre kapitel tar Johannes med ytterligare detaljer från samtalet denna kväll. Det kan hända att de reser sig upp och dröjer sig kvar och fortsätter samtala, eller stannar till längs med vägen. När Jesus lite senare ber för lärjungarna lyfter han sin blick mot himlen, vilket antyder att de är utomhus, se Joh 17:1. Över porten till templet fanns utsmyckning i guld som avbildade en vinranka med flera stora druvklasar. Den judiske historieskrivaren Josefus beskriver detta i sina skrifter. Vinträdet var också en symbol på Israels folk och då speciellt deras andliga förmåner, se Ps 80:6; Jes 5:7; Matt 21:33-41. Vanligtvis stängdes portarna till tempelområdet på kvällen, men just på påsknatten var tempelområdet öppet eftersom det fanns så många pilgrimer i staden. Det är alltså möjligt att Jesus och lärjungarna tar den rakaste vägen till Getsemane över tempelområdet. I så fall utspelar sig följande tre kapitel där. Påsken infaller alltid mitt i månaden då det är fullmåne, så månens sken lyser upp porten med vinrankorna i guld som syns på avstånd och glimmar. Jesus säger att han är det äkta vinträdet, till skillnad från de konstgjorda vinrankorna. Även den prästerliga välsignelsen i kapitel 17 får en djupare dimension om Jesus uttalar den på samma plats där folket tog emot översteprästens välsignelse. ”Jag är det sanna (äkta, genuina) vinträdet och min Fader är vinodlaren (trädgårdsmästaren).
2Varje gren i mig som inte bär frukt, tar han bort (lyfter han upp). Varje gren som kontinuerligt bär frukt rensar (tuktar, ansar) han, så att den kan bära mer (bättre, rikare) frukt. Ordet ’tar bort’ kan både betyda ’ta bort’ eller ’lyfta upp’. I Joh 20:1 används det om stenen som var ’borttagen’, medan i Joh 5:8 översätts det ’lyfta upp’ om den lames bädd. Det är sammanhanget som avgör. Här kan det antingen betyda att grenen som inte bär frukt tas bort, eller att den lyfts upp från marken så att den får en ny chans att bära frukt.
3Ni de elva lärjungarna har redan blivit renade (beskurna) genom de ord jag har talat till er den undervisning som jag givit er.
4Bli kvar (lev) i mig, så är jag kvar i er (då lever jag i er). På samma sätt som grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan bara om den väljer att vara kvar (leva i, vara förenad med) i vinträdet, kan inte heller ni bära frukt om ni inte väljer att vara kvar i (leva i, vara förenade med) mig.
5Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som är kvar i (ständigt lever i) mig, och jag i honom, bär rikligt med frukt, för utan mig kan ni inte göra någonting.
6Om någon väljer att inte förbli i (leva i, vara förenad med) mig, så kastas han bort som en avbruten gren och förtorkar. Sådana grenar samlas upp och kastas i elden och bränns upp.
7Om ni väljer att förbli i (leva i) mig, och mina ord förblir i er, då kan ni be om (begära) vad ni vill, och det ska ske (ni ska få det).
8Min Fader förhärligas (blir upphöjd, prisad) när ni bär rikligt med frukt och på det sättet visar att ni är mina lärjungar.
9På samma sätt som Fadern har älskat mig (osjälviskt utgivande), så har jag också älskat er. Förbli (lev) i min utgivande kärlek!
10Om ni väljer att hålla mina bud följer mina instruktioner förblir (lever) ni i min kärlek (som är osjälvisk och utgivande), på samma sätt som jag har hållit min Faders bud och förblir (lever) i hans utgivande kärlek.
11Jag har berättat detta för att min glädje ska förbli (bo, leva) i er, och att er glädje ska bli fullkomlig (överflödande). Jesus undervisade ofta väldigt praktiskt och använde för lärjungarna välkända bilder. Jesus är vinträdet, Fadern är trädgårdsmästaren och hans lärjungar är grenarna. Jesus är den som står mellan Fadern och grenarna, det är i honom livet flödar. Målet är att bära frukt, se vers 2, 4, 5, 8, 16. Johannes använder samma ord ’frukt’ tidigare i Joh 4:36: ’bärgar frukt till evigt liv’. Att bära frukt handlar om människors eviga frälsning.
12Vers 12-17 bildar ett kiastiskt mönster. Det ramas in av uppmaningen att älska varandra, se vers 12b-13 och 17b. I vers 14 och 17a används ordet ”befaller”. I vers 15 och 16b är temat relationen med Fadern och centralt finns vers 16. Detta är mitt bud: Välj att älska varandra (osjälviskt utgivande), på samma sätt som jag har älskat er.
13Ingen har större kärlek ingen har visat en större osjälvisk, utgivande kärlek, än att han väljer att ge sitt liv för sina vänner.
14Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er (följer mina instruktioner).
15Jag kallar er inte längre tjänare (slavar), för en tjänare vet inte (har ingen klar förståelse av) vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, för allt vad jag hört från Fadern har jag uppenbarat (gjort synligt, klargjort) för er.
16Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er. Jag har satt er till planterat er för att gå ut i världen och ständigt bära frukt, och er frukt ska bestå människor som blir frälsta och själva blir Jesu lärjungar, då resultatet av att ni är utvalda och lever i min vilja, är grenar i vinstocken, se vers 7 ska Fadern ge er vad som helst ni ber honom om i mitt namn.
17Detta är vad jag befaller (förmanar) er, älska (osjälviskt, utgivande, ständigt, gång på gång) varandra.”
18”Om världen (allt i världen med dess ordnade samhällssystem med föränderlig etik och moral) hatar er, så ska ni veta (ha en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att den redan har hatat mig (och fortfarande hatar mig) innan den hatade er.
19Om ni tillhörde världen, så skulle världen känna vänskap med er som sina egna. Men eftersom ni inte är från världen, utan är utvalda från världen av mig, därför hatar världen er.
20Kom ihåg vad jag sade till er, en slav (tjänare) är inte större (förmer, har inte högre position) än sin herre. Om de har förföljt (jagat) mig, kommer de att förfölja er också. Om de bevarat (hållit fast vid) mitt ord, kommer de också bevara ert ord.
21Men de ska göra allt detta mot er förfölja och jaga er för mitt namns skull, för de känner inte (ser inte med sina hjärtans ögon, har ingen klar förståelse av) honom som har sänt mig.
22Om jag inte kommit och talat till dem skulle de inte vara skyldiga till synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd synd betyder ordagrant ’att missa målet’.
23Den som hatar mig, han hatar också min Fader.
24Om jag inte hade gjort de gärningar som ingen annan någonsin gjort, så skulle de inte vara skyldiga till synd. Men nu har de sett (erfarit) dem, och trots att de med egna ögon sett alla dessa under och tecken har de hatat både mig och min Fader.
25Detta hände för att det ord som står skrivet i deras lag skulle uppfyllas: De hatade mig utan orsak Ps 35:19; 69:4.”
26”Jag ska sända Hjälparen (den pålitlige vännen, rådgivaren, advokaten) från Fadern, han är Sanningens Ande som utgår från (vid sidan av) min Fader. När han kommer, då ska han själv vittna (berätta) om mig,
27och ni ska också vittna, eftersom ni varit med mig från början.
