Lukas 18:11-24

¹¹Farisén stod och bad högt till (om, för) sig själv: ’Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor; tjuvar (svindlare), orättfärdiga, äktenskapsbrytare - eller som den där skatteindrivaren.

¹²Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar.’ Den judiska seden var att be stående och uttala orden, se Mark 11:25; Matt 6:5-7. Det var vanligt att rättrogna judar fastade på måndagar och torsdagar. Prepositionen ”till” i vers 11, grekiska ”pros” kan också översättas ”om” eller ”för”. Den hör antingen ihop med hur han stod eller hur han bad. Kanske ansåg han sig förmer och stod och ”bad för sig själv”. Utifrån sammanhanget och hans arroganta bön, är det troligare att prepositionen beskriver hur han bad. Han bad ”om” sig själv, eller ännu värre ”till” sig själv genom att prisa sin egen godhet.

¹³Men skatteindrivaren stod på avstånd och ville inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och sade: ’Gud, var nådefull mot mig, jag är en syndare.’

¹⁴Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, inte farisén. För alla som upphöjer sig själva ska bli förödmjukade, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.”

¹⁵Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det tillrättavisade de (hindrade och sade strängt till) dem. I tron om att Jesus hade viktigare saker för sig, eller att barnen inte var betydelsefulla för honom, motade lärjungarna bort föräldrarna.

¹⁶Men Jesus kallade dem till sig och sade: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Guds rike tillhör sådana som de.

¹⁷Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.”

¹⁸Jesus talar om att man måste ödmjuka sig och i barnslig förtröstan ta emot Guds rike som ett barn. I djup kontrast till ett barns enkelhet kommer nu en rik ledare och frågar vad han ska göra. En ledare troligen en föreståndare för en synagoga eller en medlem av Sanhedrin frågade Jesus: ”Gode Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”

¹⁹Jesus svarade: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.

²⁰Du kan buden: Du ska inte begå äktenskapsbrott 2 Mos 20:14, Du ska inte mörda 2 Mos 20:13, Du ska inte stjäla 2 Mos 20:15, Du ska inte vittna falskt (ljuga i rättssalen) 2 Mos 20:16, Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor 2 Mos 20:12.”

²¹Då svarade han: ”Allt detta lagarna som nyss nämnts har jag hållit från min ungdom.” Han trodde han hållit buden ända sedan han blivit moraliskt myndig, vilket var vid tretton års ålder. I dagens judendom sker detta vid Bar mitzvah som betyder att man blir en ”lagens son”. Att Sakarias och Elisabet höll lagen, benämns som något positivt i Luk 1:6. I Matt 19:20 framkommer också att mannen känner att han saknar något. Frågan som han verkar ställa är varför han ännu inte fått frid i hjärtat, trots att han har försökt hålla alla buden.

²²När Jesus hörde det, sade han till honom: ”Ändå saknas en sak dig. Sälj allt du har och dela ut fördela pengarna till de fattiga. Då kommer du att ha en rik skatt i himlen. Kom sedan tillbaka och följ mig (bli min lärjunge).”

²³När den unge mannen hörde detta, blev han djupt bedrövad, för han var rik - mycket rik. Mannen visade sig vara en avgudadyrkare - han älskade sin rikedom mer än Gud och människor.

²⁴Jesus såg att han var djupt bedrövad och sade: ”Hur svårt är det inte för de rika (de som är förmögna) att komma in i Guds kungarike.