Ordspråksboken 8:1-15

¹Är det inte så att fru vishet ropar, och fröken förstånd höjer sin röst? I motsats till den lösaktiga kvinnan i kapitlet innan så är det inget hemlighetsmakeri, inbjudan att ta emot vishet och förstånd går ut helt öppet till alla.

²Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna möts (vid vägskälet).

³Intill portarna, vid ingången till staden ropar hon (klart och tydligt):

⁴”Ni människor, jag ropar på er, och jag riktar mig till alla människor.

⁵Ni oförståndiga, lär er visdom, ni självgoda arroganta dårar, skaffa ett hjärta av förstånd (vishet, urskillningsförmåga).

⁶Lyssna, för jag vill berätta om fantastiska (förträffliga, överlägsna) saker, när jag öppnar min mun så talar jag det som är rätt.

⁷Min mun talar vad som är sant (fast, bestående), eftersom mina läppar hatar (avskyr) ondska.

⁸Alla ord från min mun är rättfärdiga, det finns ingen osanning (falskhet, motsägelsefullt) eller något falskt (förvridet, perverst) i dem.

⁹De är uppenbara (självklara, lättillgängliga) för den som förstår, och rätta för den som ständigt lär sig (hittar, fördjupar sin kunskap).

¹⁰Ta hellre emot min undervisning (förmaning) än strävan efter silver, och min kunskap hellre än finaste guld.

¹¹Vishet är bättre än rubiner och pärlor, ingenting som du kan tänkas önska dig går upp emot henne.

¹²Jag, visheten bor tillsammans med förstånd, jag visar vägen till (ger klarhet, lär ut, äger) kunskap och insikt (gott omdöme).

¹³Att frukta (i vördnadsfull tillbedjan, att böja sig inför) Herren är att hata (och inte göra) det onda; Jag hatar arrogant stolthet, onda vägar och perverst (falskt, förvridet) tal.”

¹⁴”Jag visheten personifierad har alla råd (anvisningar, rekommendationer), jag är förstånd, jag har makt (kraft).

¹⁵Genom mig regerar kungar (ledare) och dömer furstar rättvist (genom vishet kan rättvisa lagar skapas).