Apostlagärningarna 7:32-59

³²’Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.’ 2 Mos 3:6 Då darrade Mose av fruktan och vågade inte se dit.

³³Men Herren sade till honom: Ta av sandalerna från dina fötter, för platsen där du står är helig mark.

³⁴Jag har själv sett hur mitt folk förtrycks i Egypten och hört hur de suckar, och jag har stigit ner för att befria dem. Gå nu! Jag sänder dig till Egypten som min budbärare. 2 Mos 3:7-8, 10

³⁵Denne Mose som de avvisade när de sade: Vem har satt dig till ledare och domare? 2 Mos 2:14 - honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken.

³⁶Det var han som förde dem ut och gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år.

³⁷Det var denne Mose som sade till Israels barn: En profet lik mig ska Gud låta uppstå åt er, ur era bröders krets. 5 Mos 18:15. Jesus är denna profet som är lik Mose, se Apg 3:22; Luk 9:35.

³⁸Det var han som i församlingen i öknen var tillsammans både med ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra förfäder, och han tog emot levande ord för att ge till oss.

³⁹Men våra förfäder ville inte lyda honom. De avvisade honom och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten.

⁴⁰De sade till Aron: Gör oss gudar som kan gå framför oss! Vad som hänt med den där Mose som förde oss ut ur Egypten, det vet vi inte. 2 Mos 32:1

⁴¹De gjorde även en kalv vid den tiden och de bar fram offer åt avguden och gladde sig över sina händers verk.

⁴²Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här, som det står skrivet i profeternas bok Amos: ’Var det åt mig ni bar fram slaktoffer och matoffer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus?

⁴³Nej! Ni bar med er tältet tabernaklet, på hebreiska ’sackut’ för att tillbe Molok den kananeiska guden över solen och himlen och era avbilder av gudastjärnan Refan grekisk direktöversättning av hebreiska ’Kevan’, ett annat namn för planeten Saturnus som också tillbads av egyptierna. Därför ska jag föra bort er i fångenskap bortom Babylon.’ Amos 5:25-27

⁴⁴Våra förfäder hade vittnesbördets tält tabernaklet, med arken i öknen, utformat så som Gud hade bestämt. Han hade befallt Mose att göra det efter den förebild (modell, exempel) Gud visat honom.

⁴⁵Det tältet fick våra fäder i arv, och de förde det hit under Josuas ledning när de tog över landet efter folken som Gud drev undan för dem. Här stod det fram till Davids tid.

⁴⁶Han fann nåd inför Gud och bad att få finna en boning åt Jakobs Gud.

⁴⁷Men det blev Salomo som byggde ett hus åt honom. 1 Kung 8:1-21

⁴⁸Den Högste bor dock inte i hus som är byggda av människohand. Profeten Jesaja säger ju:

⁴⁹Himlen är min tron och jorden är min fotpall. Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, säger Herren, eller vad för en plats där jag kan vila?

⁵⁰Har inte min hand gjort allt detta? Jes 66:1-2. Den retoriska frågan är hur en byggnad skulle kunna rymma Gud som har skapat universum.

⁵¹Fram till nu har Stefanos återberättat den judiska historien, men nu riktar han sig till Stora rådet, Sanhedrin. Hittills har han inkluderat sig själv när han sagt ’våra förfäder’, se vers 19, 38, 39, 44. Nu säger han ’era förfäder’. Det är lätt att hålla med om att avgudadyrkan var fel förr, men svårare att erkänna att det kan vara på samma sätt i dag i mitt liv. Hårdnackade (obstinata, envisa) är ni Mose använde liknande språkbruk, se 2 Mos 32:9. och oomskurna till hjärta och öron! På utsidan är ni judar, men i hjärtat är det ingen skillnad mellan er och andra hednafolk! Ständigt ända sedan Mose tid gör ni motstånd mot den helige Ande, ni som era förfäder.

⁵²Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade den Rättfärdiges ankomst, och nu har ni förrått och mördat honom,

⁵³ni som fått lagen förmedlad av änglar men inte hållit den.” Här avbryts Stefanos. Det är troligt att han skulle fortsatt och uppmanat till omvändelse, precis som Petrus tidigare gjort i sitt tal, se Apg 3:19-21.

⁵⁴När de hörde detta blev de rasande (ordagrant beskriver det en smärta som om deras hjärtan skulle sågas itu) och gnisslade tänder mot Stefanos.

⁵⁵Men Stefanos, fylld av den helige Ande, lyfte blicken mot himlen och såg Guds härlighet (prakt, ära, glans), och Jesus som stod på Guds högra sida. Vanligtvis porträtteras Jesus sittandes vid Faderns högra sida, men här står han upp för att beskydda och ta emot dem som dör martyrdöden.

⁵⁶Han sade: ”Se! Jag ser himlarna öppnade, och Människosonen stå på Guds högra sida.” Stefanos ser upp igenom alla himlar ända till den högsta, där Guds tron är.

⁵⁷Men då vrålade de med hög röst och höll för sina öron för att inte höra det Stefanos sade som de ansåg vara hädelse och stormade alla på en gång emot honom.

⁵⁸När de hade drivit (kastat, släpat) honom ut ur staden Jerusalem, började de att stena honom, och vittnena lade ner sina mantlar vid en ung man som hette Saulus. Ordet ”ung man” beskriver oftast en ogift man under 40 års ålder. En judisk ledare behövde godkänna en stening. Den som gjorde det var den som höll de andras mantlar medan de utförde steningen. Det var alltså Saulus som var den som gav sitt bifall och var den judiska auktoritet som bar ansvaret för Stefanos död. Saulus var fullt medveten om vad han gjorde, se Apg 8:1; 22:20.

⁵⁹Medan de stenade Stefanos bad han: ”Herre Jesus, ta emot min ande.” Han citerar från samma Psalm som Jesus bad på korset, se Ps 31:6; Luk 23:46.