Lukas 6:6-19

⁶En annan sabbat gick han in i synagogan och undervisade. Där satt en man med förtvinad (förlamad) högerhand.

⁷De skriftlärda och fariséerna vaktade på Jesus för att se om han skulle bota någon på sabbaten, eftersom de ville ha något att anklaga honom för.

⁸Men han visste vad de hade för tankar och sade till mannen med den förtvinade (förlamade) handen: ”Stå upp, och kom fram till mitten av synagogan så alla kan se.” Då reste han sig och gick fram.

⁹Sedan sade han till dem alla som var samlade där i synagogan, men främst de skriftlärda och fariséerna: ”Jag vill ställa en fråga till er: Är det tillåtet att göra gott på sabbaten, eller ont, att rädda liv, eller att utsläcka liv?”

¹⁰Han såg sig omkring på dem alla (förde blicken från ena sidan till den andra sidan) och sade sedan till mannen: ”Räck ut din hand.” Han gjorde det, och hans hand blev helt återställd.

¹¹De fylldes av vettlöst hat (vansinne, galenskap utan logik) och diskuterade med varandra om vad de skulle göra med Jesus.

¹²Vid den tiden någon gång då han verkade i Galiléen gick Jesus upp på ett berg för att be, och tillbringade hela natten i bön till Gud.

¹³När det blev dag samlade han sina lärjungar (följare), och bland dem valde han ut tolv, som han kallade apostlar (sändebud, ambassadörer):

¹⁴Simon, som han också gav namnet Petrus, och hans bror Andreas, och Jakob, och Johannes, och Filippus, och Bartolomeus även kallad Natanael,

¹⁵och Matteus, och Tomas, Alfaios (Alfeus) son, och Jakob, och Simon, som kallades seloten ordagrant ”den hängivne, ivrige, fanatiske” och antyder att han var med i den judiska motståndsrörelsen mot Romarriket innan han blev en Jesu lärjunge,

¹⁶och Judas, Jakobs son, vars efternamn var Taddeus, se Matt 10:3 och Judas Iskariot, han som blev förrädare. Tre grupper framträder när apostlarna räknas upp. Simon, Filippus och Jakob nämns alltid som första namn i varsin grupp, se Matt 10:1-4; Mark 3:16-19; Apg 1:13. Jesus kallar nu de tolv lärjungarna för apostlar. Lukas är den evangelieförfattare som flitigast använder denna titel på de tolv. En lärjunge är någon som följer och undervisas av sin lärare och blir mer och mer lik honom, se Mark 1:17. En apostel är en lärjunge som är utsänd som en ambassadör för att representera sin mästare. De tolv var fortfarande Jesu lärjungar, men blev nu också hans sändebud. De tolv apostlarna har en särställning eftersom de var kallade av Jesus själv att vara ögonvittnen och sprida hans ord, se 1 Kor 9:1; Mark 3:14. Den allmänna apostlatjänsten finns även i dag som en av de fem tjänstegåvorna, se Ef 4:11; Upp 2:2.

¹⁷Följande predikan har kommit att kallas Slättpredikan. Den har många likheter med Bergspredikan i Matt 5-7 och båda hölls i samma region ganska tidigt i Jesu tjänst. I området kring Gennesarets sjö finns både berg och slätter i bergslandskapet, så ”slätten” och ”berget” kan referera till samma plats. Då som nu var det vanligt att lärare upprepade viktiga delar av sin undervisning vid flera tillfällen. Troligast är dock att det är samma predikan, med den skillnaden att Matteus och Lukas väljer att betona olika delar. Det som är speciellt med Lukas redogörelse är uppdelningen kring talet fyra. Han väljer att ta med fyra välsignelser och fyra verop, se vers 20-26. Centralt finns fyra bud att älska och fyra praktiska exempel hur man älskar sin fiende, se vers 27-30. Predikan avslutas med fyra liknelser, se vers 39-49. Talet fyra som används om de fyra väderstrecken symboliserar ofta hela jorden. Denna uppdelning kring fyra förstärker Lukasevangeliets fokus på att Jesu budskap gäller hela världen. Matteus, som riktar sig till judarna, väljer att ta med fler exempel från Mose lag. Även efterföljande händelser pekar på att det är samma predikan. Båda evangelierna skriver om helandet av en officers tjänare, se Luk 7:1-10; Matt 8:5-13. Att de tolv kallas just före Slättpredikan här i Lukas, medan Matteus lägger den händelsen senare, i Kapitel 10 efter Bergspredikan, kan antyda att det är olika predikningar. Det är dock inte ovanligt att Matteus har en mer tematisk framställning och då kopplar han ihop bönen om arbetare till skörden med bönesvaret i nästa vers när lärjungarna kallas, se Matt 9:38-10:1. Jesus kom ner från berget tillsammans med dem de tolv och stannade på ett ställe på slätten. Där var en mängd lärjungar till honom, och en stor folkmassa från hela Judéen och Jerusalem i söder och från kustlandet vid Tyros och Sidon i väst

¹⁸hade kommit för att lyssna på honom och få sina sjukdomar botade. De som plågades av orena andar blev hjälpta,

¹⁹och hela hopen försökte röra vid honom, för det utgick ständigt kraft från honom, och han helade alla.