Lukas 2:20-46

²⁰Herdarna vände tillbaka till fåren och ärade och prisade Gud för allt de hade hört och sett, för allt var precis som det sagts till dem.

²¹När åtta dagar hade gått och han skulle omskäras, fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan han blev till i moderlivet. Namngivningen var en del av den judiska ceremonin då en pojke omskars. Det skedde hemma hos familjen. Fler detaljer beskrivs när Johannes Döparen gick igenom samma ritual, se Luk 1:59-66. Namnet Jesus härstammar från namnet Josua, som på hebreiska är sammansatt av två ord. Den första delen är Jahve som är Guds namn, och den sista Hosea som betyder ”en som räddar, frälser”. Namnet Jesus betyder bokstavligen ”Gud är frälsning”.

²²Efter födseln är kvinnan oren i sju dagar, följt av en reningstid på flera veckor i hemmet, se 3 Mos 12:2-8. Det svenska ordet ”oren” har en negativ klang, men ordet används i den judiska traditionen även positivt om torarullen. Händerna på den som rör vid den ”orenas”. Betydelsen är alltså att den är så helig att den inte får vidröras. För en nybliven moder handlar orenheten och den långa reningstiden om att ge kvinnan tid att återhämta sig. Det är en tid för vila och ro. När tiden kom för deras rening enligt Moses lag 40 dagar efter födseln för en pojke, se 3 Mos 12:4 tog de Jesus till Jerusalem 7 km norr om Betlehem för att bära fram honom inför Herren -

²³som det står skrivet (och förblir skrivet) i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska vara helgad åt Herren. 2 Mos 13:2 Principen att helga det första gällde grödor, djur och människor. Det var en ständig påminnelse om att allt tillhör Herren och att varje god gåva kommer från honom. Budet iakttogs en månad efter födseln, se 4 Mos 8:16. Fadern överlämnade sin son till en präst i templet och fick honom tillbaka mot en föreskriven symbolisk summa på fem silvermynt. Ceremonin som kallas ”Pidyon haben”, hebreiska för ”friköpandet av sonen”, praktiseras ännu i dag av ortodoxa judar. En förstfödd från en prästsläkt - kohen - omfattas inte av budet. Det är därför inget nämns om detta kring Johannes födelse, se Luk 1:57-64. Det finns också en djupare mening i detta bud. Den förstfödda sonen representerar hela folket, och när han helgades åt Herren påminde det om Guds kallelse till hela folket. Gud kallar Israel sin förstfödde son, se 2 Mos 4:22-23.

²⁴Och de kom också dit för att offra enligt vad som är sagt i Herrens lag: Ett par turturduvor eller två unga duvor. 3 Mos 12:8, en fattig familjs offer. Två duvor offrades för Marias rening. Detta skulle ske 40 dagar efter födseln, se 3 Mos 12:2-8. Vers 8, som Lukas delvis citerar, inleds med ”Om hon inte har råd att offra ett årsgammalt lamm, ska hon ta två turturduvor eller två andra duvor.” Josef och Maria var med andra ord fattiga, se Luk 1:48. De vise männen hade ännu inte kommit med sina gåvor, se Matt 2:1-17. I ett större perspektiv offras alltså inget lamm för Jesus. I stället blir han Guds lamm som offras för världens synd, se Joh 1:29. Josef och Maria var noga med att följa den judiska lagen. Det påpekas i vers 23, 27 och även i Matt 1:19. Ordet ”lag” förekommer fem gånger i detta kapitel. Lukas anger två olika ritualer som båda skedde i templet. Följde de traditionen tog Josef med sig Jesus den 31:a dagen för ”Pidyon haben” - återlösningen. Tio dagar senare gick familjen tillsammans till templet för att offra de två duvorna för Marias rening. Det är vid det tillfället mötet med Symeon och Hanna sker, se vers 25-38. En annan tolkning är att Jesus helgas för tjänst i templet eftersom betalningen av de fem silvermynten inte nämns. Det kan i så fall ge en förklaring på varför Jesus vill stanna kvar där som tolvåring, se Luk 2:49. I Lukas skildring finns flera paralleller med berättelsen om Hanna som lämnar Samuel i templet, se 1 Sam 1:28.

²⁵I Jerusalem levde en man som hette Symeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels befrielse (tröst). Den helige Ande var över honom,

²⁶och det hade uppenbarats för honom av den helige Ande att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Smorde. Ordagrant ”Herrens Kristus”, där Kristus är den grekiska översättningen av hebreiskans Messias som betyder smord.

²⁷Ledd av Anden kom han till templet. När föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som var sed enligt lagen,

²⁸tog Symeon honom i sina armar och lovprisade Gud och sade:

²⁹”Härskare, nu låter du din tjänare gå bort i frid, i enlighet med ditt ord (som du har lovat).

³⁰För mina ögon har sett din frälsning

³¹som du har berett inför alla folks åsyn,

³²ett ljus till uppenbarelse för hedningarna och till härlighet för ditt folk Israel.” På ett tydligt sätt illustrerar den gamle juden Symeon den frälsning Gud har berett åt sitt folk, se Joh 4:22. Jesus läggs bokstavligen i det judiska folkets famn när Symeon tar honom i sina armar, se vers 28.

³³Hans far och mor förundrades (de blev förvånade och överraskade) över vad som sades om honom.

³⁴Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Se, detta barn är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker motstånd (som blir motsagt).

³⁵Detta för att det ska uppenbaras vad många människor tänker i sina hjärtan. Också genom din själ ska det gå ett svärd.” Guds ord är som ett svärd, se Heb 4:12. Den sista delen handlar om den smärta Maria också kommer att gå igenom när Jesus ska dö på korset.

³⁶Där fanns även en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var mycket gammal. Hon hade levt sju år med sin man efter sitt giftermål

³⁷och sedan varit änka i åttiofyra år. Åttiofyra år kan antingen syfta på hennes nuvarande ålder eller tiden som änka, och då är hon över hundra år gammal. Oavsett stämmer beskrivningen i versen innan att hon var ”mycket gammal”. Hon lämnade aldrig templet utan tillbad dag och natt med fastor och böner. Hon tillbringade mycket tid i bön och fasta i kvinnornas förgård, var alltid med på den dagliga bönen klockan nio, tolv och tre, men även kvällsbönen, se Ps 134:1-2.

³⁸Just i den stunden kom hon in och tackade Gud och talade om honom Jesus för alla som väntade på Jerusalems återlösning (lösepenning). Symeons lovsång och Hannas vittnesbörd ramas in med frasen att de väntade på Israels befrielse och Jerusalems återlösning, se vers 25 och 38. Ordet för återlösa användes just för lösepenningen för människor, se 3 Mos 25:48, och kan vara en koppling till Pidyon haben, se vers 23. Genom den friköpte förstfödde sonen kommer befrielsen!

³⁹När Josef och Maria hade fullgjort allt i enlighet med Herrens lag, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galiléen.

⁴⁰Pojken växte och blev stark i anden, fylld med visdom, och Guds välbehag (favör, välsignelse) var över honom. Kronologin kring Jesu första år utifrån Lukas och Matteus redogörelser: - Jesus föds i Betlehem, se Luk 2:6. - Den 8:e dagen - omskärelse och namngivning i hemmet, se Luk 2:21. - Den 31:a dagen - Pidyon haben, återlösning av den förstfödde i templet, se Luk 2:22-23. - Den 40:e dagen - Marias rening i templet, se Luk 2:22-23. - De vise männens besök, se Matt 2:1-12. - Flykten till Egypten, se Matt 2:13-15. - Tillbaka till Nasaret i Galiléen, se Matt 2:19-23. Det är troligt att Josef och Maria är bosatta i Betlehem fram till de vise männens besök och flykten till Egypten.

⁴¹Enlig Mose lag skulle varje manlig israelit fira de tre stora judiska högtiderna påsk, pingst och Lövhyddohögtiden i Jerusalem, se 5 Mos 16:16. Kvinnor, äldre män, handikappade och barn under tolv år var undantagna, men många fromma kvinnor följde frivilligt med männen till dessa högtider. Detta är troligen Jesu första pilgrimsresa till Jerusalem. Hans föräldrar gick till Jerusalem varje år vid påskhögtiden.

⁴²När Jesus var tolv år gick de Jesu familj tillsammans med släktingar och vänner från Nasaret upp till högtiden som de brukade göra.

⁴³När högtidsdagarna var slut och de begav sig hem troligen redan efter de tre första dagarna i påskhögtiden som var de största, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem för att fortsätta lyssna på undervisningen de dagar som återstod av påskhögtiden. Hans föräldrar visste inte det,

⁴⁴de trodde han var med i resesällskapet de antog detta eftersom det brukade vara så. De gick en hel dag, sedan började de leta efter honom överallt bland släktingar och bekanta. Kvinnorna och barnen under tolv år gick ofta före i en grupp, sedan kom männen och anslöt vid lägerplatsen. Eftersom Jesus just blivit tolv år antog de båda att han var i den andra gruppen.

⁴⁵När de inte hittade honom återvände de till Jerusalem nästa dag och sökte efter honom överallt längs med vägen.

⁴⁶Efter tre dagar första dagen tillbaka i Jerusalem hittade de honom i tempelområdet där medlemmar från Stora rådet, Sanhedrin, undervisade på sabbater och festivaler, så det var antagligen den sjätte dagen på påskhögtiden. Där satt han mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor.