Johannes 1:12-24

¹²Vers 12 och 13 är kiasmens centrum och kärnan i Johannes budskap - genom tro på Kristus blir man Guds barn! Men till alla som tog emot honom gav han kraft (delegerad auktoritet, rättighet, privilegium) att bli Guds barn, till dem som tror (lutar sig mot, förlitar sig) på hans namn.

¹³Vilka är födda, inte beroende på blodslinje tron ärvs inte från föräldrar, inte heller genom köttets (fysisk) vilja, goda gärningar etc. inte heller genom någon människas (en faders) vilja ingen annan människa kan frälsa någon, utan genom Gud. De är födda av Gud.

¹⁴Nu blev Ordet en mänsklig varelse (kött, tog sig mänsklig natur) och bodde (hade en tillfällig boning, tältade) bland oss, och vi såg hans härlighet (ära, majestät), den härlighet som en fars ende son har, full av nåd (oförtjänt favör) och sanning.

¹⁵Johannes Döparen vittnar (lägger öppet fram fakta, berättar) om honom, och ropar med hög röst och säger: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är över mig (har högre rang), eftersom han existerade före mig.”

¹⁶Genom hans Kristi, se Joh 1:14; Kol 1:19; 2:9 fullhet (överflöd) har vi alla fått nåd och åter nåd (gåva på gåva, välsignelse efter välsignelse),

¹⁷för ­lagen instruktionerna, se 2 Mos 19-40 gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Det finns ingen motsättning mellan Mose och Jesus eller mellan ”lagen” och ”nåden och sanningen”. Gud förmedlar sin nåd genom dem båda. De är båda gåvor och blir ”gåva på gåva”. Det finns en fin koppling till 2 Mos 34:6-7 där frasen ”rik på nåd och sanning” används. Vid detta tillfälle visade Gud på ett konkret sätt sin nåd mot Mose och israeliterna genom att förnya sitt förbund med en ny uppsättning sten­tavlor. Redan när lagen gavs var det i nåd! Johannes visar nu hur Jesus fullbordar det löftet som gavs där om ”nåd mot tusenden”. Jesus fullkomnar lagen, se Matt 5:17-18. Den som älskar Jesus följer också Guds instruktioner, se Joh 14:15.

¹⁸Ingen har någonsin sett Gud, men hans enfödde Son, som är jämställd med (vid hjärtat, bredvid) Fadern, har förklarat honom. Ordföljden i grekiskan inleds med Gud för att skapa eftertryck, ordagrant ”Gud har ingen någonsin sett”, se 2 Mos 33:20; 1 Joh 4:12; Joh 4:24. Uppenbarelser i GT var aldrig fullständiga, se 2 Mos 33:23. Jesus har synliggjort Fadern. Han har undervisat och öppnat vår förståelse för Gud, se Kol 1:15.

¹⁹Johannesevangeliet inleds ordagrant i grekiskan med orden ”I begynnelsen”. Senare i kapitlet används frasen ”nästa dag” flera gånger för att kulminera med ”tredje dagen”, se Joh 1:29, 35, 43; 2:1. Johannes verkar göra en medveten anspelning till skapelseberättelsen i Första Moseboken och använder den som en mall, se 1 Mos 1. Här i vers 19 börjar i så fall första dagen, vilket är logiskt eftersom vers 29 uttryckligen säger att där börjar ”nästa dag”. Rubrikerna i detta stycke följer dagarna som formar en ”första vecka”. Den kulminerar med bröllopet i Kana, som i så fall skulle kunna motsvara Adam och Evas bröllop! Enligt rabbinsk tradition markerar Adams sömn, när Gud skapar Eva, att en natt passerar, se 1 Mos 1:19-24. Rabbinerna resonerar vidare att det då följaktligen är först på sjunde dagen han möter sin brud, och hon blir hans fru! I 1 Mos 2:24 finns en tydlig referens till äktenskap och bröllop. Här är vad Johannes svarade, när judarna sände präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom: ”Vem är du?”

²⁰Han bekände (berättade sanningen) och försökte inte undvika sanningen utan sade öppet: ”Jag är inte Messias (den Smorde).”

²¹De frågade honom: ”Så vem är du då? Är du Elia?” Han sade: ”Nej, det är jag inte.” ”Är du Profeten?” ”Nej”, svarade han.

²²Då sade de till honom: ”Vem är du? Svara oss så att vi kan ge svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?”

²³Han svarade med profeten Jesajas ord: ”Jag är rösten av en som ropar högt i öknen: ’Förbered (utjämna) vägen’ Jes 40:3.”

²⁴Några av de utsända var fariséer,