Johannes 12:14-25

¹⁴Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, precis som det står skrivet i Sak 9:9:

¹⁵”Frukta inte, dotter Sion! Se, din Konung kommer, ridande på en åsnas föl.”

¹⁶Detta förstod inte hans lärjungar då, men senare, när Jesus blivit förhärligad (upphöjd) och var tillbaka hos Fadern i himlen kom de ihåg att detta var skrivet om honom, och att man gjort så mot honom.

¹⁷Alla som var med när han kallade Lasarus ut från graven och uppväckte honom från de döda fortsatte att berätta om det.

¹⁸Av den anledningen kom skarorna ut för att möta honom, eftersom de hört att han hade gjort det tecknet (undret, miraklet).

¹⁹Därför sade fariséerna till varandra: ”Se noga hur vi inte kommer någon vart (hur våra ansträngningar är lönlösa). Hela världen följer (springer) efter honom.”

²⁰Bland dem som kommit upp till påsk-högtiden för att tillbe fanns några greker.

²¹De kom till Filippus, som var från Betsaida som ordagrant betyder ”fiskhuset” i Galiléen, och frågade gång på gång: ”Herre, vi skulle vilja se (få en klar förståelse av) Jesus.”

²²Filippus kom och sade detta till Andreas och de båda gick tillsammans och talade om det för Jesus. Vid Jesu födelse kom visa män från öst, och nu före hans död kommer ”visa” greker från väst. Denna händelse antyder på nytt att även icke-judar, nu exkluderade från templet, snart ska få tillträde att tillbe, se Joh 10:16. Att dessa greker kommer till just Filippus kan bero på att han, liksom Andreas, har grekiska namn. Att deras hemstad Betsaida nämns, se Joh 1:44, är också en beröringspunkt. Staden gränsar till det icke-judiska området Dekapolis öster om Galiléen på den icke-judiska sidan av Galileiska sjön. Båda dessa två lärjungar var vana att ha kontakt med greker. Det verkar som om Filippus och Andreas lämnar grekerna där och går till Jesus med deras fråga. Jesus kan ha befunnit sig innanför den mur som avgränsade hedningarna till de yttre delarna av tempelområdet, se Apg 21:28. Texten svarar inte på om grekerna personligen fick träffa Jesus där och då, men vi vet att i slutet på Jesu svar säger han att när han uppstår ska han dra alla till sig själv, se Joh 12:32, dvs. att evangeliet är till för alla.

²³Jesus svarade dem: ”Stunden har kommit då Människosonen har valt att bli förhärligad (upphöjd). Nu sker en vändpunkt. Jesus börjar tala om sin död och uppståndelse. Nu följer en kort liknelse där Jesus liknar sig själv vid ett vetekorn som måste dö för att bära frukt. Människosonen är en titel på Messias, se Dan 7:13-14.

²⁴Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Om inte ett vetekorn som faller i jorden väljer att dö, så förblir det ett korn, men om det väljer att dö så bär det stor skörd (frukt).

²⁵Den som är nöjd med (förtjust i, älskar) sitt liv (sin själ, grekiska ’psuche’) förlorar det (förstör det själv), men den som hatar sitt liv i den här världen inte har det här temporära livet som första prioritet ska rädda (skydda, bevara) det till evigt liv (grekiska ’zoe’, Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv). I den judiska kulturen används ofta starka kontraster. Ordet ’hata’ kan också översättas ’älska mindre’ i förhållande till något annat. Den som älskar det här livet lever bara för stunden. Fokus blir då att samla skatter här på jorden, se Matt 6:19. Den som däremot prioriterar Guds väg, samlar skatter i himlen, se Matt 6:20. Det skapade är i sig inte ont och kroppen är Guds tempel, se 1 Kor 6:19. Jesus uppmanar oss att älska vår nästa som oss själva, men framför allt att älska Gud med hela vårt hjärta, själ, förstånd och kraft, se Mark 12:30-31. Det är bara i Guds vilja jordelivet får mening, se Apg 20:24.