Ordspråksboken 22:2-12

²Den rike och den fattige har detta gemensamt: Herren har skapat dem båda.

³Den förståndige ser i förväg faran och tar skydd, men den oförståndige går rakt fram och får sitt straff.

⁴Belöningen för ödmjukhet och att i vördnadsfull tillbedjan frukta Herren är rikedom, ära och liv.

⁵Törnen och fällor (snaror) finns längs med den obstinates (falskes, egensinniges) väg, den som värdesätter sitt liv håller distans till sådana människor.

⁶Led ett barn (träna, vänj, och visa honom) in på den väg han ska gå, så viker han inte av från den när han kommer upp i åren.

⁷Den rike regerar över den fattige, och den som lånat är slav till den som givit lånet.

⁸Den som sår synd får skörda sorg (problem, oro), det är slut på den makt han utövat över andra genom sin ilska. Ordagrant ”hans stav av ilska är över”, dvs. det är nu slut på det inflytande han haft över andra människor som var rädda för hans lynniga temperament. Den grekiska översättningen, Septuaginta, har även en fortsättning med ytterligare ett ordspråk som Paulus citerar i 2 Kor 9:7: ”Gud välsignar en glad och givmild man, men gör slut på hans gärningars tomhet.”

⁹Den som är generös blir välsignad (upphöjd), för han delar med sig av sitt bröd (mat, tillgångar) till den fattige.

¹⁰Kör ut bråkmakaren så blir det lugnt, ja då upphör bråken och skällsorden (förolämpningarna, hånandet, mobbningen).

¹¹Den som älskar renhet (har ett rent hjärta, goda intentioner) och talar godhet (vänliga ord) får kungen som vän.

¹²Herrens ögon skyddar den som har kunskap (insikt, förståelse), men han omkullkastar den trolöses (bedragarens) ord.