Lukas 24:27-41

²⁷Sedan började han från början med Moseböckerna och gick vidare genom alla profeterna och förklarade för dem vad som står om honom i Skrifterna. Några av de passager som Jesus tog upp var kanske: 1 Mos 22 - Berättelsen som inom judendomen kallas Akeda - ”bindandet” av Isak. Här finns många profetiska skuggbilder mellan Isak och Jesus. Abraham förde sin ende son Isak till Moria berg, som är samma plats som Jerusalem dit Fadern förde sin ende Son Jesus. Isak bar själv veden, Jesus bar korset; båda var i 30-årsåldern; en bagge fastnade med huvudet i ett törnsnår och fick bli ett ställföreträdande offer, Jesus kröntes med en törnekrona och dog en ställföreträdande död för hela mänskligheten. 2 Mos 12 - Påskhögtiden instiftas. Klockan tre på eftermiddagen offrades det felfria ettårslammet, samma klockslag som Guds Lamm dog på korset. 3 Mos 16 - som talar om syndabocken som tog Israels skuld på sig och skickades ut i vildmarken. 4 Mos 21 - kopparormen i öknen, se Joh 3:14-16. 5 Mos 21:23 - där det sägs att förbannad är var och en som hängs upp på trä, se Gal 3:13-14. Jes 53 - Han var föraktad, förtrogen med lidande, genomborrad, bar våra överträdelser, lagd i en rik mans grav, osv.

²⁸När de nu närmade sig byn Emmaus dit de var på väg, låtsades han som om han skulle gå vidare. Jesus är artig och tvingar sig aldrig på någon, han låter oss välja om vi vill bjuda in honom.

²⁹Men de övertalade honom och sade: ”Var kvar hos oss, det blir snart kväll och dagen är snart slut.” Då gick han in och stannade kvar hos dem.

³⁰När han låg till bords med dem, tog han ett bröd och tackade (välsignade) Gud, sedan bröt han det och gav det till dem. Den inbjudne gästen Jesus, tar nu rollen som herre och leder måltiden.

³¹Nu öppnades deras ögon och de kände igen honom. Samma fras används bara en gång tidigare och det är efter syndafallet, då Adams och Evas ögon öppnas, se 1 Mos 3:5. Då försvann han ur deras åsyn.

³²De sade till varandra: ”Blev vi inte rörda ända in i hjärtat (brann inte våra hjärtan inom oss) när han talade med oss på vägen och öppnade (förklarade meningen i) Skrifterna för oss?”

³³De bröt omedelbart upp från måltiden och återvände till Jerusalem samma kväll, se vers 29. De judiska högtiderna firas alltid mitt i månaden, då det är fullmåne. I månskenets ljus vandrade de två timmar tillbaka, se vers 13. De kom till de elva och de andra församlade,

³⁴som sade: ”Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon Petrus!”

³⁵Då berättade också de Emmausvandrarna detaljerat om vad som hade hänt på vägen, och hur de hade känt igen honom när de bröt brödet.

³⁶Medan de talade om detta de olika rapporterna lärjungarna fått om att Jesus kanske var uppstånden, stod Jesus själv mitt ibland dem och sa: ”Frid över er.” Den vanliga judiska hälsningsfrasen, en önskan om frid, välgång och allt gott på alla områden. Man kan tro att lärjungarna skulle bli glada över att se Jesus.

³⁷Men de blev rädda och skräckslagna och trodde (var helt övertygade, tänkte gång på gång) att de såg en ande.

³⁸Då sade han: ”Varför är ni så skrämda (bekymrade), varför reser sig tvivel (inre tankar och ifrågasättande resonemang) i era hjärtan?

³⁹Se mina händer och mina fötter, det är verkligen jag. Ta på mig och se, en ande har ju inte kött och ben som ni ser att jag har.” Jesus säger inte ”kött och blod”, eftersom blodet hör till den förgängliga kroppen, se 1 Mos 9:4. Kött och blod kan inte ärva Guds rike, se 1 Kor 15:50. Jesu blod är framburet i det allra heligaste i himmelen, se Heb 9:12. Uttrycket ”kött och ben” visar att Jesus är samma person som tidigare, fast med en uppståndelsekropp.

⁴⁰När han sagt detta visade han dem sina händer (handleder) och sina fötter.

⁴¹Men då de upprymda av glädje och förundran ännu inte kunde tro frågade han: ”Har ni något att äta här?”