Lukas 10:25-41

²⁵En laglärd expert på hur Moses lag i gamla testamentet skulle tolkas reste sig upp för att pröva Jesus (sätta honom på prov) och sade: ”Lärare, vad ska jag göra för att få (ärva) evigt liv?” Hans intentioner är inte helt ärliga, han är mer intresserad av att se hur Jesus klarar av att svara på teologiska frågor.

²⁶Jesus svarade honom genom att ställa en motfråga: ”Vad står det i lagen? Vad läser du där (hur tolkar du det stället)?”

²⁷Han svarade genom att citera 5 Mos 6:5 och 3 Mos 19:18: ”Du ska osjälviskt utgivande älska Herren din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ, av all din kraft och med allt ditt förstånd; och din medmänniska som dig själv.”

²⁸Jesus sade till honom: ”Du har svarat rätt. Gör detta så får du leva uppleva ett välsignat liv här på jorden och evigt liv i Guds rike.”

²⁹Fast besluten att rättfärdiga sig själv frågade han Jesus: ”Vem är då min medmänniska?” Enligt judarna räknades bara de egna landsmännen som ”ens nästa”. Jesu svar hade överbevisat mannen om att han inte levde upp till budet.

³⁰Jesus tog upp diskussionen skiftar fokus från att bli utfrågad till att i stället leda samtalet och svarade: ”En man en jude var på väg från Jerusalem ner till Jeriko. Han råkade ut för rånare som tog hans kläder och misshandlade honom, sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd. Jeriko är en stad 3 mil nordöst om Jerusalem. Vägen mellan dessa städer sträcker sig genom berg och öken med en höjdskillnad på över 1 000 meter. Det var inte ovanligt att rånarligor höll till i dessa trakter.

³¹Av en händelse passerade nu en präst samma väg, och när han fick se honom gick han förbi på andra sidan av vägen.

³²På samma sätt kom en levit till platsen. Han såg honom, men gick förbi på andra sidan av vägen. I Jeriko bodde tusentals präster och leviter. Prästerna ansvarade för offren och leviterna tjänade under prästerna i templet som assistenter, dörrvakter, musiker och sångare. En präst eller levit tjänstgjorde fem gånger per år i templet. Det står att de ’passerade samma väg’, vilket innebär att de var på väg hem från Jerusalem efter en sådan tjänstgöringsperiod. De hade just ’tjänat Gud’ i templet under en vecka, men det verkar bara varit en yttre plikt. De hade ingen speciell tid att passa, de är på väg hem, ändå väljer de att medvetet se åt andra hållet och gå förbi en medmänniska i nöd.

³³Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. Samarierna var ett illa ansett folkslag som judarna inte ville kännas vid.

³⁴Samariern gick fram till honom, förband hans sår och hällde olja och vin i dem (tvättade dem rena och desinfekterade dem). Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och förde honom till ett värdshus och skötte om honom.

³⁵Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: ’Sköt om honom, och alla ytterligare utgifter betalar jag dig när jag kommer tillbaka.’ Två denarer motsvarade två dagslöner, vilket räckte för två månaders vistelse för en person på ett värdshus.

³⁶Vem av dessa tre har enligt din mening visat sig vara en verklig medmänniska?”

³⁷Han den laglärde, se vers 25 svarade: ”Den som visade medlidande med honom.” Då sade Jesus till honom: ”Gå och gör likadant (agera på samma sätt).”

³⁸Medan de var på väg mot Jerusalem gick Jesus in i en by Betania, 3 km öster om Jerusalem, se Joh 11:1, där en kvinna som hette Marta välkomnade honom som gäst i sitt hem.

³⁹Hon hade en syster som hette Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Maria, som antagligen var den yngre systern, skulle senare smörja Jesu fötter med dyrbar olja under middagen hos Simon den spetälske, se Joh 12:2. Här sitter nu Maria i husets innergård och lyssnar på Jesu undervisning. Där är antagligen också hennes bror Lasarus, de tolv lärjungarna och andra nyfikna från byn. Att sitta vid någons fötter betyder att vara någons lärjunge, Lukas använder samma uttryck om Paulus som blev undervisad vid Gamaliels fötter, se Apg 22:3.

⁴⁰Men Marta var distraherad (stressad, hennes uppmärksamhet drogs åt olika håll) av allt som skulle ordnas grekiska ”poly diakonia”, ordagrant ”mycket tjänande”. Hon gick fram avbröt Jesu undervisning och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa mig.” Hon förväntar sig att Jesus ska säga till Maria att hjälpa till, och det gör troligen alla andra där också; det var ju kvinnans roll att ordna med maten. För Marta var det viktigare att tjäna Jesus än att lyssna på honom.

⁴¹Men Herren svarade henne: ”Marta, Marta, vad du är stressad (har en inre oro) över mycket och är alldeles uppjagad (slamrar, väsnas, den inre oron visar sig i ett yttre tumult).