1 Från Simeon Simon Petrus, en tjänare (livegen slav) och apostel (sändebud, ambassadör) för Jesus. Petrus använder inte den vanliga grekiska formen ”Simon” för att beskriva sig själv. I stället används det snarlika namnet ”Simeon”, som ligger närmare namnets hebreiska ursprung. I det första brevet använder han sig bara av namnet Petrus, se 1 Pet 1:1. Det var det namnet som Jesus gav honom, se Joh 1:42. Genom att ta med båda dessa namn visar han på den förvandling som skett i hans liv. Till dem som har tagit emot (exakt) samma dyrbara tro som vi, genom rättfärdigheten från vår Gud och Frälsare Jesus Kristus.
2Låt nåd (oförtjänt favör) och frid (harmoni, frihet från fruktan, välbehag) vara över er i överflöd (multiplicerat mått, växa mer och mer), genom kunskapen om (det personliga mötet med) Gud och Jesus vår Herre.
3På grund av Guds kraft har han gett oss allt vi behöver för livet (Guds överflödande liv) och helighet (gudsfruktan, ett liv som behagar Gud), genom att vi känner (har en personlig erfarenhet av) honom som har kallat oss till sin egen ära (härlighet) och godhet (dygd, höga moraliska standard).
4Genom dem ära och helighet har han gett oss enormt stora och dyrbara löften, så att ni genom att ta till sig dem och agera efter dem kan få del av Guds natur, efter att ha flytt från det fördärv (förgängelse, ruttenhet) som finns i världen på grund av det onda begäret (längtan efter det förbjudna).
5Av den anledningen löftena och relationen med Jesus som ger ära och helighet, se vers 3-4, gör allt ni kan (ansträng er till det yttersta, gör vad ni kan) för att förse (understödja, ikläda, kultivera) er tro med godhet (dygd, en hög moralisk karaktär som visar sig praktiskt), genom godhet att leva efter en hög moralisk standard utvecklas er kunskap den personliga erfarenheten av Jesus,
6genom att leva i kunskapen en levande relation med Jesus, utvecklas er självbehärskning (självkontroll), genom att utöva självbehärskning utvecklas er uthållighet (ordagrant: ”att vara kvar under”, stå fast i prövningar och svårigheter), genom att utöva uthållighet utvecklas er gudsfruktan (helighet, ett liv som behagar Gud),
7genom gudsfruktan i den levande relationen med Gud utvecklas er syskonkärlek (vänskap med varandra), genom att leva i syskonkärlek utvecklas er kärlek (som är osjälvisk och utgivande).
8För om alla dessa sju kvaliteter en hög moralisk standard, kunskap, självkontroll, uthållighet, gudsfruktan, syskonkärlek och kärlek verkligen finns hos er och ständigt växer, så förhindrar det er att bli overksamma eller utan frukt i er strävan att lära känna vår Herre Jesus Kristus mer intimt.
9Den som saknar dessa kvaliteter är blind. Han är andligt närsynt (ser bara det jordiska som är nära honom och inte det himmelska perspektivet), eftersom han har glömt att han blivit renad från tidigare synder.
10Därför, mina syskon (bröder och systrar i tron), gör ert yttersta för att befästa er kallelse och utkorelse. Kallelsen äger rum när vi tar emot Jesus, medan utkorelsen skedde innan världen skapades. Båda två utgår från Gud och har sin källa i honom, men den troende bekräftar dem genom att växa, och andens frukt ger påtagliga bevis för det nya livet. För om ni gör det ska ni aldrig, nej aldrig någonsin, falla.
11På det sättet ska ni rikligen få allt ni behöver för ert intåg (er ankomst) till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike.
12Tre gånger i följande verser talar Petrus om att komma ihåg andliga sanningar. Drygt trettio år tidigare hade Jesus förutsagt att Petrus skulle dö martyrdöden, se Joh 21:18-19. Petrus visste att stunden för hans uppbrott var nära, se vers 14. Därför tänker jag ständigt påminna er om detta, trots att ni redan vet det och är befästa i den sanning som ni har.
13Jag ser det som min plikt att väcka (aktivera, skaka liv i) er med mina påminnelser så länge jag är kvar i detta tält. Vår jordiska kropp liknas vid en förgänglig temporär boning.
14Jag vet att jag snart ska lägga av mig mitt tält jordiska kropp. Det har vår Herre Jesus Kristus visat mig.
15Men jag vill göra vad jag kan för att ni också efter min bortgång (uttåg, grekiska ”exodus”) alltid ska minnas detta.
16När vi berättade om vår Herre Jesu Kristi kraft och personliga ankomst Jesu förvandling och närvaro på förklaringsberget, se Mark 9:1-13, byggde vår berättelse inte på några listigt hopdiktade sagor. Det var inga fantasiberättelser som många gnostiker använde sig av för att dra åhörare och väcka intresse, se 2 Pet 2:3. Nej tvärtom, vi såg med egna ögon hans majestät (gudomliga, konungsliga auktoritet och storslagna kraft).
17För vi var med när han fick ta emot ära och härlighet från (intill, alldeles bredvid) Gud, Fadern. En röst kom från denna majestätiska härlighet i det ljus som strålade över Jesus: ”Detta är min älskade son som jag gett min favör till (har behag i, är belåten med, som är utvald).”
18Vi Petrus, Jakob och Johannes hörde den rösten som kom från himlen Guds tron, för vi var med honom på det heliga berget. Matt 17:1-9; Mark 9:2
19Och vi har också profeternas mycket pålitliga ord. Förutom Petrus ögonvittnesberättelse på förklaringsberget har vi alla profetiorna i gamla testamentet som vittnar om att Jesus skulle komma. Ni gör helt rätt i att ständigt undersöka (ta fasta på, ge akt på) profetiorna, de lyser som en lampa på en mörk (moraliskt förmörkad) plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan Jesus går upp i era hjärtan.
20Framför allt (först och främst) måste ni förstå att ingen profetia i Skriften har sitt ursprung från någons egen fantasi (inbillning).
21Ingen profetia har någonsin kommit som resultat av mänsklig vilja, utan ledda (burna, drivna) av den helige Ande har människor talat burit fram och förmedlat ord från Gud.
