Markus 9:32-43

³²Men de förstod inte vad han sade och var rädda att fråga honom om vad det betydde.

³³De kom hem till Kapernaum. När han var inne i huset igen frågade han dem: ”Vad var det ni diskuterade på vägen?”

³⁴Men de förblev tysta och skämdes, för på vägen hade de diskuterat (grälat) om vem av dem som var den störste. Tystnaden visar att lärjungarna skämdes över att de hade grälat om inbördes rang, direkt efter att Jesus talat om sin död, se vers 31.

³⁵Han satte sig ner som en lärare brukade göra då han skulle undervisa, kallade på de tolv och sade: ”Om någon vill vara den förste måste han bli den siste (ringaste av alla) och allas tjänare.”

³⁶Så tog han ett barn och ställde det i mitten framför dem, tog det i sina armar och sade:

³⁷”Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn tar emot mig, och den som tar emot mig tar inte bara emot mig utan också honom som har sänt mig.” Här används det grekiska ordet ”paidion” som beskriver ett mindre barn upp till skolåldern. Jesus befinner sig i Petrus hus i Kapernaum, se 9:33, så det är inte otroligt att det är Petrus barn som Jesus tar fram för att på ett illustrativt sätt undervisa om ödmjukhet. Det är intressant att notera att på arameiska, det språk som Jesus antagligen talade, används samma ord för både barn och tjänare.

³⁸Johannes, den yngste lärjungen, kommer ihåg ett tillfälle då de försökt stoppa en man som inte gjorde saker på exakt samma sätt som de. Nu frågar han Jesus om de varit för kritiska när de fördömt honom. Johannes sade till honom: ”Mästare, vi såg en man som inte följer oss driva ut demoner i ditt namn, och vi hindrade (förbjöd) honom gång på gång eftersom han inte var med oss (en av dina lärjungar).”

³⁹Men Jesus sade: ”Hindra (förbjud) honom inte! Ingen som utför ett mirakel (kraftgärning, mäktigt under) i mitt namn kan direkt efteråt tala illa om mig.

⁴⁰Den som inte är emot oss är för oss.

⁴¹Den som ger er ett glas vatten i mitt namn därför att ni tillhör Kristus, han ska verkligen inte förlora sin lön. Mitt i Jesu undervisning om ödmjukhet, se vers 33-37, och varningen att förleda någon av dessa små, se vers 42, kommer denna händelse där lärjungarna hade försökt stoppa någon som verkade för Jesus. En liknande händelse hade hänt århundraden tidigare när Mose kallat sjuttio äldste och de fick profetisk gåva. Eldad och Medad var inte bland dem, men profeterade ändå. Josua försökte få Mose att stoppa Eldad och Medad, men Mose svarade: ”Är du avundsjuk för min skull? Jag önskar att allt Herrens folk var profeter och att Herren kunde sända sin Ande över dem alla!”, se 4 Mos 11:29.

⁴²Men den som förleder (bringar på fall) en av dessa små som tror (förtröstar, litar) på mig, för honom vore det bättre om en tung kvarnsten hängts om halsen och han blivit kastad i havet. Uttrycket ”dessa små” är samma personer som kallas ”barn” i vers 36-37 och syftar troligen på nyfrälsta, omogna och svaga kristna som ännu inte hunnit växa i sin tro. Att dränkas med en kvarnsten beskriver en snabb död utan begravning. Mannen i vers 38 som lärjungarna försökt stoppa, skulle snarare ha uppmuntrats i sin tro än försökt stoppas med hård kritik. Jesus visar på allvaret i att förleda någon av dessa små. Kvarnstenen som refereras till är den större modellen som drevs av en åsna och inte den mindre handdrivna, se Luk 17:35. Detta varnande exempel måste varit extra levande för lärjungarna eftersom de befann sig i kuststaden Kapernaum, se vers 33. Den judiske historieskrivaren Josefus beskriver hur anhängare till Herodes hade dränkts i just Galileiska sjön under ett judiskt uppror.

⁴³Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre för dig att gå in i livet stympad än att ha båda händerna i behåll och komma till Gehenna (helvetet).