1Det är nu 16 Nisan enligt den judiska almanackan. När sabbaten var över efter solnedgången på lördagskvällen köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor, så att de kunde gå och smörja honom.
2Mycket tidigt på morgonen på veckans första dag (söndag), kom de till graven, redan vid soluppgången. De startade antagligen redan när det var mörkt från Betania, ca tre kilometer utanför Jerusalem.
3De sade gång på gång till varandra (deras huvudsakliga samtalsämne under vandringen var): ”Vem ska rulla undan stenen från ingången till graven åt oss?”
4När de tittade upp såg de att stenen, som var mycket stor, redan var bortrullad.
5När de kom in i graven såg de en ung man sitta där på högra sidan, klädd i en vit lång klädnad, och de blev helt förvånade.
6Han sade till dem: ”Var inte rädda! Jesus som ni söker, Jesus från Nasaret, som var korsfäst, har uppstått. Han är inte här. Se, här är platsen där de lade honom!
7Men gå och säg till hans lärjungar och särskilt Petrus: ’Jesus går före er till Galiléen, där ska ni få se honom, precis som han har sagt till er.’ ” Petrus hade förnekat Jesus och avsagt sig lärjungaskapet, se Mark 14:72. Nu får han en särskild hälsning och uppmuntran att få möta den uppståndne Jesus.
8När de gått ut, flydde de bort från graven, för både bävan och förvåning hade kommit över dem. De sade ingenting till någon, för de var rädda. Markus avslutar sitt evangelium på samma sätt som han börjar det - snabbt och kortfattat. Det sker också på ett ödmjukt sätt: några kvinnor får vara med i det största miraklet när Jesus har uppstått, och får gå med himmelskt budskap till lärjungarna, vilket gör dem till de första som predikar uppståndelsen!
9De sista verserna 9-20 finns med i senare manuskript, men inte i de tidigaste. De tidiga kyrkofäderna kände inte till dem, och stilen skiljer sig jämfört med övriga evangeliet. Innehållet i dessa verser stämmer överens med övriga Bibeln, men man bör inte bygga någon doktrin på enstaka ordalydelser från just dessa verser. Tidigt på första dagen av veckan söndag, efter att han uppstått, visade han sig för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner.
10Hon gick ut och berättade det för dem som hade varit med honom, medan de sörjde och grät.
11När de hörde att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det.
12Efter detta på samma dag, se Luk 24:13 visade han sig i en annan skepnad (annorlunda yttre form) för två av dem som var på väg ut på landet till Emmaus, elva kilometer utanför Jerusalem.
13De kom tillbaka till Jerusalem och berättade för de andra, men de trodde inte på dem.
14Efter detta visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han tillrättavisade dem skarpt för deras otro och hårda hjärtan, eftersom de vägrat tro på dem som sett honom uppstånden.
15Han sade till dem: Gå in i alla strukturerade världssystem (politiska system, sociala strukturer, världen) och predika (berätta, proklamera) de glada nyheterna (evangelium, det glada budskapet om frälsningen genom Jesus Kristus) till allt skapat!
16Den som tror och blir döpt är frälst (trygg, hel, bevarad, helad, försörjd, befriad, och har evigt liv), medan den som inte tror blir dömd.
17Dessa tecken ska troget följa (alltid vara närvarande) dem som ständigt tror (litar på, lutar sig emot mig): I mitt namn ska de kasta ut demoner, de ska tala nya (helt nya, bättre) språk (tungor),
18och de ska plocka upp (lyfta undan) ormar bokstavligt ormar, eller bild av djävulen. Om de dricker något dödligt, ska det inte skada dem, och när de lägger händerna på de sjuka (de som är helt utan styrka, svaga) ska dessa bli friska.
19Därefter, sedan Herren Jesus hade talat till dem de elva lärjungarna, blev han upplyft till himlen och satte sig på Guds högra sida.
20De gick ut och predikade överallt (på alla platser), och Herren verkade (arbetade) tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de mirakler (tecken, under) som följde dem.
