Apostlagärningarna 4:8-21

⁸Då sade Petrus fylld av den helige Ande till dem: ”Ni folkets rådsherrar och äldste i Israel.

⁹Om vi i dag förhörs om en god gärning mot en sjuk (kraftlös, handikappad) man, och hur han blev helad (frälst, upprättad, befriad),

¹⁰så ska ni alla och hela Israels folk veta, att denne man nu står frisk framför er genom Jesu Kristi, nasaréns namn. Ni korsfäste honom, men Gud har uppväckt honom från de döda.

¹¹Han Jesus är: ’Stenen som föraktades av er, ni byggnadsarbetare, men som nu har blivit hörnstenen.’ Citat från Ps 118:22 där Petrus lägger till ”av er, ni” och applicerar versen på sina åhörare. Hörnstenen är den första stenen i bygget som alla andra stenar riktas efter. Jesus är hörnstenen som församlingen, det nya templet, är byggd på!

¹²Befrielsen (räddningen) finns inte hos någon annan än Jesus, se vers 10, och bland människor under himlen finns inte något annat namn som kan frälsa (rädda, bevara, hela, upprätta och ge evigt liv).” Grekiskan avslutar ordagrant meningen med att det inte finns något annat namn ”genom vilket vi måste bli frälsta”. Det beskriver hur behovet av Jesus som frälsare är helt nödvändigt, det finns inga andra alternativ. Se även Joh 3:18, 36; 14:6; 1 Tim 2:5; 1 Joh 2:23; 5:12.

¹³De blev helt förundrade när de såg Petrus och Johannes frimodighet (deras tydlighet och säkerhet i talet). Samtidigt började det faktum att de var olärda män sjunka in i deras medvetande. Petrus och Johannes hade inte gått under någon rabbin och fått en formell teologisk utbildning. Men så klarnade det för dem att de varit med Jesus.

¹⁴När de också såg mannen som tidigare varit lam men nu blivit botad stå där tillsammans med dem, hade de inget de kunde säga mot dem.

¹⁵De befallde dem att lämna rådssalen och överlade sedan med varandra.

¹⁶De sade: ”Vad ska vi göra med dessa människor? Att det har hänt ett märkligt tecken genom dem är uppenbart för alla som bor i Jerusalem, och det kan vi inte förneka.

¹⁷Men för att det inte ska sprida sig ännu mer bland folket bör vi varna dem så att de aldrig mer talar till någon människa i det namnet.”

¹⁸De det religiösa ledarskapet i Jerusalem kallade in dem igen till Stora rådet och befallde dem att under inga omständigheter tala eller undervisa i Jesu namn.

¹⁹Men Petrus och Johannes svarade dem: ”Om det är rätt inför Gud att lyda er mer än Gud, det får ni själva avgöra (döma),

²⁰men för oss är det omöjligt att inte berätta om det vi sett och hört.”

²¹När de ytterligare hade hotat (varnat) dem, lät de dem gå. De kom inte på något sätt att straffa dem så länge hela folket prisade (ärade) Gud för det som hade hänt.