1 Petrusbrevet 3:3-13

³Er prydnad ska inte vara yttre ting som konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder,

⁴utan hjärtats fördolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon.

⁵Så smyckade sig också förr de heliga kvinnorna som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män,

⁶så som Sara lydde Abraham och kallade honom herre 1 Mos 18:12. Hennes barn har ni blivit när ni gör det som är gott och inte låter er skrämmas. Sara kunde ha bott i hus, men valde att följa sin man och bo i tält. Två gånger kunde hon ha blivit hustru till rika män på grund av sin mans misstag, se 1 Mos 12:17; 20:2.

⁷På samma sätt ska ni män leva förståndigt med era hustrur, som är det svagare kärlet. Visa dem aktning (respekt) som medarvingar till livets nåd (Guds liv) så att inget står i vägen för era böner. Versen kan inte mena att kvinnan är andligt, mentalt eller emotionellt svagare än män. Versens andra del gör det tydligt att både man och kvinna är Guds avbild och medarvingar! Även om det finns fysiska skillnader, kvinnor är ofta kortare än män och har inte samma muskelmassa, så är det inte det som är poängen här. Det finns kvinnor som är längre och starkare än män. Både mannen och hustrun liknas vid ett kärl, och i den jämförelsen är kvinnan den ”svagare”. Paulus använder en liknande bild med hedrande och mindre hedrande bruk, se Rom 9:20-23. När det gäller porslin är inte ”svagare” ett negativt ord som är likställt med mindre värd, snarare tvärtom. Huvudorden i versen är aktning och respekt. På samma sätt som vi värdesätter och behandlar ett fint, dyrbart keramikkärl på ett värdigt sätt, jämfört med ett grovt vardagsporslin, ska mannen visa sin hustru respekt och aktning! Det är också intressant att notera alla detaljer kring de heliga kärlen i tabernaklet, se 4 Mos 7:1. Kvinnor och män är tänkta att vara den helige Andes tempel och Guds heliga kärl. Under fångenskapen i Babylon länsades templet och även de heliga kärlen fördes bort, se Esra 5:14.

⁸Till sist som sista uppmaning ska ni alla ha samma sinne (vara eniga), visa medkänsla (dela glädje och sorg med varandra), ha syskonkärlek, vara ömsinta (förstående, hjärtliga), ha ett ödmjukt sinne.

⁹Löna inte ont med ont eller hån med hån (ge inte igen med en förolämpning). Tvärtom ska ni välsigna (tala väl, be för andras välgång), för ni är kallade att ärva välsignelse.

¹⁰För: Den som älskar livet och vill se goda dagar, ska vakta sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek.

¹¹Han ska undvika det onda och göra det goda, söka friden och följa den.

¹²Herrens ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras bön. Men Herrens ansikte är emot dem som gör det onda. Ps 34:13-17. Citat från den grekiska översättningen av Gamla testamentet. Andra person singular - du, har ändrats till tredje person singular - den.

¹³För vem kan göra er något ont om ni brinner för det goda?