Ordspråksboken 1:13-21

¹³Vi letar upp allt av värde och vi fyller våra hus med stöldgods.

¹⁴Bli en av oss, vi delar allt (av gemensamma tillgångar)”.

¹⁵Min son (barn, vän), följ inte med dem, avhåll din fot ifrån deras stig.

¹⁶För deras fötter skyndar till allt vad ont är, de är kvicka att utgjuta blod.

¹⁷För visst är det lönlöst att breda ut fångst-nätet inför ögonen på en fågel.

¹⁸Det är precis vad de gör, de sätter upp en fälla för andra, men det är deras egen undergång de förbereder.

¹⁹Så går det för varje människa som är girig för orätt vinning, livet kommer att tas ifrån honom.

²⁰Att ge ett abstrakt begrepp mänskliga egenskaper är en vanlig poetisk stil i Ordspråksboken. I stället för att bara faktamässigt beskriva visheten personifieras den här som en kvinna och en mer levande grafisk bild målas upp för läsaren. Visheten går ut på gatan och ropar, på torgen (öppna platser) höjer hon sin röst.

²¹I stökiga korsningar ropar hon ut, i stadsportarna talar hon: