Ordspråksboken 16:17-28

¹⁷De rättfärdigas väg undviker ondska, den som aktar (skyddar) sin väg, bevarar sitt liv.

¹⁸Stolthet går före undergång, och en arrogant (högmodig) ande före fall (olycka).

¹⁹Bättre att vara bland de fattiga och ha en ödmjuk ande, än att dela byte från orätt vinning med de stolta (högmodiga).

²⁰Den som agerar vist (följer Guds ord) får framgång, den som förtröstar på Herren blir välsignad (glad, lycklig, avundsvärd).

²¹De som är visa i hjärtat kallas förståndiga (välbetänkta, insiktsfulla), ett gott (behagligt, ljuvligt, väldoftande) tal ökar kunskapen (mottagligheten, förmågan att ta in kunskap). Både för den som talar och den som lyssnar.

²²Sunt förnuft (kunskap, insikt, förståelse) är en livets källa för dem som äger det, men de oförnuftiga straffas av sin egen dårskap.

²³Hjärtat hos den vise lär tungan vad den ska tala, och hans läppar ökar i kunskap (förmåga att lära ut, gott tal).

²⁴Vänliga (milda, vackra) ord är som honung, söt i smaken och en läkedom för kroppen.

²⁵Det finns en väg som ser ut att vara rätt (ligger rakt fram utan hinder) för en människa, men den leder till döden.

²⁶En arbetares aptit (matlust, hunger) verkar fördelaktigt på honom, den egna munnens hunger pressar honom att arbeta.

²⁷En ogudaktig (ond) människa gräver upp ondska skvallrar och letar efter skandaler hos andra, den är som brännande eld på hans läppar.

²⁸En falsk människa skapar (sår, hittar på orsak till) osämja (splittring, oenighet), en skvallrare (ryktesspridare) separerar till och med nära vänner.