Ordspråksboken 13:13-22

¹³Den som föraktar ordet (råden) undervisning från Gud och människor blir utplånad (förstörd), men den som fruktar (respekterar, värdesätter) budet (Guds lag) blir belönad.

¹⁴En vis människas undervisning (hebreiska ”torah”) är en källa av liv som gör det möjligt att undvika dödens fällor.

¹⁵Ett gott förstånd (insikt, förståelse) ger favör (förståelse, gott anseende, uppskattning), men vägen för de trolösa (falska, svekfulla) är ständigt svår.

¹⁶Den eftertänksamme (förståndige, vise) agerar med kunskap i allt, men en självgod dåre exponerar öppet sin dårskap.

¹⁷En ogudaktig budbärare faller i olycka, men en trogen ambassadör kommer med helande.

¹⁸Fattigdom och skam får den som vägrar ta emot tillrättavisning (undervisning), men den som tar till sig korrigering blir ärad.

¹⁹När en önskan går i uppfyllelse så är det ljuvligt (tillfredsställande, ger det en god känsla) för själen, därför är det mycket upprörande (svårt) för en självgod dåre att överge sin ondska eftersom hans hjärta är inställt på att göra ont.

²⁰Den som vandrar med (umgås, och går i samma riktning som) de visa, är själv vis och lär sig av de visa, men den som associerar sig (förbinder, förknippar sig, blir kompanjon) med självgoda dårar går det illa för. Han blir själv en dåre och får lida för sitt val.

²¹Olycka följer (förföljer) syndare, men de rättfärdiga får goda saker (lycka, framgång, rikedom, överflöd) som lön.

²²En god man lämnar ett arv till sina barnbarn, syndarens rikedomar är förvarade (magasinerade i det fördolda) åt de rättfärdiga.