17Den som tar emot tillrättavisning befinner sig på livets väg, men den som nonchalerar tillrättavisning går vilse.
18Den som gömmer hat inom sig sprider lögner, den som sprider förtal är en dåre. Sista delen, vers 19-32, är symmetriskt strukturerad i en poetisk form som kallas kiasm. Detta innebär att temat i första stycket hör ihop med temat i den sista, temat i andra stycket med näst sista stycket osv. Texten är inskjuten för att åskådliggöra det mönstret nedan.
19Där det talas många ord i upprört tillstånd, där saknas inte synd, men den som håller tillbaka (lägger band på, tyglar) sina läppar är vis.
20Den rättfärdiges tunga är som rent (förädlat, dyrbart) silver, men en ond (ogudaktig) människas förstånd (inre människa, hjärta, tankar) är utan värde.
21Läpparna från en rättfärdig matar (vägleder, lotsar) många, men dårarna dör i brist på förstånd (vishet, medömkan).