Matteus 6:5-25

⁵”När ni ber (vars innersta natur är tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud) ska ni inte vara som de skenheliga (som bara utför ett skådespel). De älskar att stå och be i synagogan och i gathörnen för att människorna ska se dem och imponeras av deras fromhet. Jag säger er sanningen, de har fått ut sin lön.

⁶När du ber (umgås med Gud), gå in i din kammare (ditt mest privata rum, skattkammare), stäng dörren och be sedan till din Fader, som är i det fördolda. Din Fader som ser i det fördolda ska öppet belöna dig. Det grekiska ordet ”proseuchomai” beskriver bön som tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud. Här talar Jesus specifikt om enskild bön och hjärtats inställning, men det utesluter inte gemensam bön, se Matt 14:19; 15:36; Apg 1:24; 3:1; 4:24-30. Vanligtvis bad man i det övre rummet eller på taket, se Apg 1:13; 10:9. Här används ett speciellt ord för kammare, grekiska ”tameion”. Det beskriver ett inre rum där de mest värdefulla tillgångarna förvarades, se Luk 12:3, 24. Ordet betyder ordagrant att dela och fördela, och beskriver hur varor och tillgångar fördelas från ett förråd. Jesus antyder att i bönen förmedlas himmelska skatter och rikedomar till bedjaren.

⁷När ni ber ska ni inte rabbla tomma ord (repetera samma ord om och om igen som ett mantra) som hedningarna gör, för de tror att de ska bli bönhörda på grund av alla sina ord.

⁸Likna (kopiera) inte dem, för er Fader vet ju (har exakt kunskap om) vad ni behöver innan ni frågar honom om det.

⁹Be därför så här en mall för hur en Jesu lärjunge ska be: Vår Fader, som är i himlen! Heligt (avskilt, speciellt) är ditt namn. Bönen börjar med tillbedjan.

¹⁰Låt Ditt rike komma med rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande, se Rom 14:17. Låt din vilja ske på jorden där vi människor fått auktoritet att råda på samma sätt som den gör i himlen där Guds vilja sker fullt ut.

¹¹Ge oss i dag vårt dagliga andliga och fysiska bröd. Här används det ovanliga grekiska adjektivet ”epiousios” framför bröd och detta är den enda förekomsten i all grekisk litteratur. Förutom det traditionella ”dagliga brödet” kan det även betyda ”morgondagligt bröd”. I stället för ”tid” kan ordet också ha att göra med ”mängd”. I den syriska översättningen Peshitta från 300-talet är betydelsen ”det bröd vi behöver”. Oavsett om det är just tillräckligt för i dag, i morgon eller om det handlar om behovet i ett längre perspektiv så är betydelsen densamma: Att vi erkänner att Gud är källan för vårt livsuppehälle.

¹²Förlåt oss våra skulder, på samma sätt som vi har förlåtit dem som är skyldiga oss (har sårat oss). Det är Gud som förlåter först, men för att den förlåtelsen ska vara bestående, kan vi inte bära på oförrätter mot andra människor. Detta viktiga ämne förtydligas i en kommentar direkt efter bönen i vers 14.

¹³Led oss inte in i (en plats eller tid av) prövning där ondska frestar oss att synda, utan rädda oss från den onde (dra oss nära dig) Jak 1:13. För ditt är riket och makten och äran i evighet, Amen (låt det ske så). Bönen avslutas med tillbedjan.

¹⁴Förklaring av vers 12 om förlåtelse. För om ni väljer att förlåta (släppa) andra människors synd felsteg mot er ska er himmelske Fader också förlåta er,

¹⁵men om ni väljer att inte förlåta andra människor, ska kan er Fader inte förlåta era synder.” Här används inte ordet ”skulder” som i vers 12, utan ett annat ord för synder som ordagrant betyder ”att falla vid sidan om”. Människors synder mot oss är misstag som gör att de faller från att göra det rätta mot oss. I ordet finns även en innebörd att synden kan vara medveten. Trots detta är våra skulder mot Guds lag så mycket större och vi kan aldrig själva sona den skulden. Om vi ber Gud förlåta oss våra skulder, men samtidigt vägrar att förlåta andra deras snedsteg mot oss, hindrar vi Gud från att kunna förlåta oss.

¹⁶”När ni väljer att fasta, ha inte en deprimerad (bedrövad) uppsyn som de skenheliga (som bara agerar som skådespelare). De ser dystra ut (vanställer sig) bara för att människor ska se att de fastar. Jag försäkrar er, de har redan fått ut sin lön.

¹⁷När du fastar, smörj då in ditt huvud med olivolja och tvätta ditt ansikte (tvätta dig och sköt om ditt hår som vanligt).

¹⁸Låt det inte vara uppenbart för människor att du fastar, utan bara inför din Fader som ser i det fördolda. Då ska din Fader som ser i det dolda öppet belöna dig.”

¹⁹”Samla inte skatter (förrådshus med rikedomar) för egen räkning här på jorden, där rost och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl.

²⁰Samla i stället skatter (förrådshus med rikedomar) i himlen, där rost och mal inte förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl.

²¹Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. Det var vanligt att man byggde förrådsbyggnader för att samla dåtidens investeringar som var konstföremål i metall som rostade, och dyrbara kläder som mal förstörde.

²²Kroppens lampa är ögat. Ögat är en bild på hjärtat. Om ditt öga är friskt (ogrumlat, fokuserat, generöst) så får hela din kropp ljus. I ett rent hjärta med rena motiv flödar Guds ljus på alla områden, se Ef 1:18. Ordet friskt kan också betyda generöst, se Jak 1:5. Det står i kontrast till ett ”sjukt” öga i nästa vers. Ett friskt öga är generöst mot andra. Ordet friskt betyder också ogrumlat och fokuserat. Eftersom vers 24 talar om att det inte går att tjäna två herrar, handlar det om att helhjärtat tjäna Gud.

²³Om ditt öga däremot är sjukt (ont, avundsjukt) blir det mörkt i hela din kropp. Om nu ljuset inom dig är förmörkat, hur djupt är då inte mörkret! Ordet sjukt, grekiska poneros, betyder något som är fördärvat och värdelöst, men har även betydelsen ondska och avundsjuka, se Matt 20:15. Den som ser ”generöst” på vad andra har och har blicken fäst på Gud blir själv tillfreds och tacksam över vad han faktiskt har, medan den som är självisk och tittar ”avundsjukt” på andra förbittrar sitt inre.

²⁴Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller hålla sig till (vara nära) den ene och förakta (inte prioritera) den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon (förrädiska rikedomar, pengar, förmögenhet). Det kiastiska mönstret i vers 24 gör att versens centrum och betoning är att älska och hålla fast vid Gud. Det är grunden för att tjäna honom.

²⁵Därför säger jag er: Sluta oroa er för era liv (var inte bekymrade, splittrade och kastas hit och dit) sluta att försöka tjäna både Gud och mammon, se vers 24. Oroa er inte för vad ni ska äta eller dricka. Oroa er inte för hur ni ska klä er kropp. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna?