Lukas 16:16-23

¹⁶Jesus fortsätter att tala till fariséerna som var experter på lagen och profeterna, dvs gamla testamentet: ”Lagen och profeterna förkunnade och profeterade om Messias fram till Johannes Döparen. Första delen i meningen saknar ett verb i grekiskan, så översättare fyller på med att lagen och profeterna ”förkunnade”, ”hade sin tid”, ”gällde”, ”profeterade om Messias” osv. Eftersom nästa vers säger att lagen inte ska förgås, kan innebörden inte vara att det första förbundet blivit ogiltigt. Det har dock skett ett skifte i och med att Johannes Döparen började predika evangeliet, som är det glada budskapet. Det är troligt att verbet ”förkunnas”, som används senare i meningen om evangeliet, också syftar på den första delen. I parallellstället används verbet ”profeterade”, se Matt 11:13. Skrifterna profeterade om Messias: Var och när han skulle födas, att han skulle födas av en jungfru och hur han skulle dö, se Mika 5:2; Dan 9:25; Jes 7:14; Jes 53. Sedan dess har de goda nyheterna (evangeliet) förkunnats, och alla försöker inta det (rycka det till sig med våld, tränga sig på). Ordet kan tolkas negativt att med våld försöka inta, eller positivt att ivrigt tränga sig på. Betydelsen verkar vara att när Johannes började predika att ”Guds rike har kommit nära”, uppstod en ivrig längtan bland folket att rycka det till sig, men alla gjorde det inte på rätt sätt, dvs. genom sinnesändring och tro på Jesus. Många tog till felaktiga metoder, så att Jesus t.o.m. måste dölja att han var Kristus och förbjuda lärjungarna och andra att berätta om honom. Ordet ”med våld” är samma ord som används i Joh 6:15 då man med våld tänkte göra Jesus till kung.

¹⁷Det är lättare för himmel och jord att förgå, än att en enda prick kort streck som särskiljer de hebreiska bokstäverna av lagen faller bort.

¹⁸Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.” Nu tar Jesus upp ett exempel från lagen. Detta är inte en fullständig utläggning om skilsmässa. Anledningen att han tar upp just detta kan vara för att fariséerna som såg sig själva vara så trogna lagen helt hade missat hjärtat i frågan om äktenskapet. Vissa fariséer som t.ex. rabbinen Hillel hade en liberal syn och tillät skilsmässa för något så banalt som vidbränd mat. Matteus hanterar mer ingående lagens intention i Bergspredikan, se Matt 5:21-48. Även undervisningen om skilsmässa är mer utförlig i Matteus. Den föregås av undervisning om förlåtelse, vilket alltid är Guds mål. Sedan, efter undervisningen om vad tanken var med äktenskap, följer en händelse hur Jesus bryr sig om och välsignar barnen, de som främst drabbas vid en skilsmässa, se Matt 18:15-19:15.

¹⁹Jesus fortsätter att tala till fariséerna. Han berättar om en orättfärdig rik man och Lasarus, som var en rättfärdig tiggare. Eftersom detta är enda gången i evangelierna som Jesus namnger en person, kanske denna berättelse inte är en liknelse utan en verklig berättelse. Den rike mannen som i världens ögon var den välkände, har inget namn. Det är dock uppenbart att Jesus syftar på fariséerna, som älskade pengar och ville framstå som rättfärdiga inför människorna, se vers 14-15. Det är inte otroligt att han faktiskt pekade ut den dåvarande översteprästen, Kaifas, som tjänstgjorde 18-35 e.Kr. Det var översteprästen som bar en purpurfärgad dräkt och var klädd i linne, se 2 Mos 28. Även informationen om att han har ”fem bröder” i sin fars hus, se vers 27-28, pekar på denna tolkning. Kaifas svärfar, Hannas, hade just fem söner som han gjorde till överstepräster. Om den rike mannen var en verklig person måste också Lasarus vara det. Marta och Marias bror som Jesus väckte upp från de döda hette Lasarus, se Joh 11. Det är troligtvis inte samma person eftersom Lasarus alltid nämns tillsammans med systrarna. Det finns däremot också en annan intressant koppling mellan namnet Lasarus och Abraham. Namnet Lasarus kommer från det hebreiska namnet Elieser som betyder: ”en som Gud hjälper”. Elieser var Abrahams trogne tjänare, se 1 Mos 15:2. På samma sätt som man förväntade sig att Abrahams gode tjänare Elieser skulle komma till samma boningsplats som sin mästare efter döden, kommer den rättfärdige tiggaren också dit. ”Det var en rik man som hade för vana att klä sig i purpur och fint linne dyrbara kläder, en översteprästs klädnad. Han vältrade sig i lyx varje dag (ägnade sig åt luxuöst festande, överdriven konsumtion, använde sin rikedom för att imponera på andra).

²⁰Men en tiggare som hette Lasarus låg vid hans port, hans kropp var full av sår,

²¹och han längtade efter att få äta sig mätt av resterna från den rike mannens bord. Till och med hundar kom och slickade hans sår. När de rörde vid honom och slickade hans sår blev han rituellt oren. Texten kan också ha en djupare andlig mening. De svaga och fattiga nekades att få andlig mat från fariséerna. Liknande språkbruk används i Matt 15:27 där den kananeiska kvinnan säger att även hundarna får äta smulorna från sin mästares bord, dock används ett annat ord för hund där.

²²Så dog den fattige mannen och fördes av änglarna till Abrahams sida. Frasen Abrahams ”sida” eller ”knä” används bara här i hela Bibeln. En vanlig dåtida judisk uppfattning var att de rättfärdiga hamnade hos Abraham i paradiset efter döden, i väntan på uppståndelsen. Det verkar som om Jesus knyter an till denna vanliga föreställning, men gör vissa ändringar. Den rike mannen dog också och begravdes.

²³I dödsriket där han plågades, lyfte han upp sina ögon och fick se Abraham långt borta och Lasarus vid hans sida. Dödsriket, på grekiska Hades, Sheol på hebreiska, är den plats där alla orättfärdiga är samlade i väntan på den slutliga uppståndelsen och domen inför den vita tronen.