Lukas 12:6-35

⁶Säljs inte fem sparvar för två assarion romerskt kopparmynt av låg valör, värdet motsvarade en sextondels denar eller en halv timlön? Ändå är ingen av dem bortglömd av Gud. Sparvar var den billigaste matvaran som såldes på marknaden. För en assarion kunde man köpa två sparvar, se Matt 10:29. Här ser vi att om man köpte fyra sparvar så fick man den femte på köpet. Om nu t.o.m. denna extra sparv, utan kommersiellt värde, inte är bortglömd av Gud - hur mycket mer ser då inte Gud oss människor som han köpt med Jesu dyra blod.

⁷Det är faktiskt så att till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Frukta inte (var inte rädda och oroliga), ni är mycket mer värda än många miljoner små sparvar.

⁸Jag säger er: Den som bekänner (erkänner, vill kännas vid) mig inför människorna, honom ska Människosonen också bekänna (erkänna, kännas vid) inför Guds änglar. På domens dag, se Apg 10:42-43; 17:31.

⁹Men den som förnekar mig inför människorna, han ska bli förnekad inför Guds änglar.

¹⁰Den som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse, men den som talar mot den helige Ande ska inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande. Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna.

¹¹När man ställer er till svars inför synagogor och myndigheter och makthavare, oroa er inte för hur ni ska försvara er eller vad ni ska säga.

¹²Den helige Ande kommer i den stunden att lära er vad ni ska säga.”

¹³Någon i folkhopen sade till honom: ”Mästare, säg åt min bror att dela arvet (deras faders fastighet eller mark) med mig.” Den äldsta sonen fick en dubbel lott jämfört med de andra sönerna, se 5 Mos 21:17. Om det blev tvister kring fördelningen brukade normalt rabbinerna lösa dem.

¹⁴Men Jesus sade till honom: ”Människa, vem har satt mig till domare eller medlare mellan er två?”

¹⁵Sedan sade han till dem de båda bröderna: ”Var ständigt på er vakt (skydda er) mot alla sorters girighet (habegär), för en människas liv handlar inte om materiellt överflöd (det är inte det som avgör er livskvalitet).”

¹⁶Därefter berättade han en liknelse för dem: ”En rik man hade åkrar som gav mycket goda skördar.

¹⁷Så han tänkte (resonerade fram och tillbaka med sig själv): ’Vad ska jag göra, för jag har inte plats för mina skördar?’

¹⁸Sedan sade han och i grekiskan används ordet ’jag’ åtta gånger och ’mina’ fyra gånger: ’Så här ska jag göra, jag river ner mina lador och bygger större, och där ska jag lagra all min säd och allt mitt goda.

¹⁹Sedan kan jag säga till mig själv (min själ): ’Du har nu mycket gott i förvar, det räcker många år framöver. Ta det nu lugnt, ät, drick och roa dig.’

²⁰Men Gud sade till honom: ’Du handlar dåraktigt (resonerar inte logiskt)! I natt ska din själ utkrävas av dig. Allt som du har samlat, vem ska då få det?’

²¹Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför rik i sin relation med Gud.”

²²Sedan sade Jesus till sina lärjungar: ”Därför säger jag er eftersom det är dårskap att bara fokusera på att samla rikedomar i den här världen som liknelsen om den rike mannen visade, se vers 16-21: Bekymra (oroa) er inte för ert liv (grekiska ’psuche’, jordelivet) vad ni ska äta, eller för er kropp, vad ni ska klä er med.

²³Livet (själen, hela den mänskliga varelsen) är mer än maten, och kroppen mer än kläderna!

²⁴Se reflekterande på (undersök noga, lär av) korparna. De varken sår eller skördar, de har varken förråd (inre kammare med gömda skatter) eller lada, och ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna? Korpen var en oren fågel, se 5 Mos 14:14. I Guds svar till Job frågar han retoriskt vem det är som förser korpen med mat, se Job 39:3. Tankarna går också till Elia som fick mat på ett övernaturligt sätt av just korpar, se 1 Kung 17:6. I jämförelse med den rike mannen som byggde lador, se vers 18, har korparna inga lador - de litar på Gud. Även om fåglarna inte sår och skördar är de inte overksamma. De sjunger och lovprisar Gud, samlar mat och bygger bon. Slutsatsen är att om Gud upprätthåller fåglarna i sin skapelse, hur mycket mer ska han inte då försörja sina älskade barn.

²⁵Vem av er kan genom att oroa (bekymra) sig lägga en enda aln till sin livslängd (längd)? En aln, grekiska ”pechys”, används främst för att mäta längd men även tid. Den romerska alnen motsvarade 45 cm och var ungefär som en mans underarm, ­avståndet ­mellan armbågen och långfingret. Tidsmåttet var inte helt definierat, men det beskrev en kort tid. Det kunde syfta på det korta ögonblick det tog att ta ett steg och röra sig framåt en aln. I förhållande till år kunde en ”pechys” motsvara en timme eller en dag. Slutsatsen är att oro inte kan förlänga livet ens ett enda steg på vår livsvandring - några sekunder, timmar eller dagar. Oro kan inte heller göra stor förändring som att öka vår längd med en halvmeter.

²⁶Om ni inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då för allt det andra?

²⁷Se reflekterande på (undersök noga, lär av) liljorna (de vilda blommorna), hur de växer. De arbetar inte (sliter inte hårt på gränsen till utmattning) eller spinner. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt (majestät) var klädd som en av dem 1 Kung 10:4-7.

²⁸Om nu Gud kläder gräset på marken, som i dag grönskar och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skulle han då inte kläda er? Så liten (kortvarig) tro (trofasthet, förtröstan) ni har!

²⁹Sök inte (var inte fixerade vid) vad ni ska äta och dricka, och oroa er inte. Detta är enda gången det grekiska ordet ”meteorizomai” används för oro i Nya testamentet. Det kan beskriva hur ett skepp kastas för havets vågor, och bilden blir då en oro där man kastas mellan hopp och fruktan. En annan betydelse är något högt i luften. Ordet ”meteor” kommer från detta ord. Betydelsen blir då att inte sätta oproportionerliga skyhöga förväntningar på jordiska ting som sin trygghet, vilket bara leder till oro och besvikelse.

³⁰För allt detta mat och dryck söker (jagar, strävar) hedningarna efter, men er Far vet att ni behöver det.

³¹Nej, sök (var fixerade vid) hans rike, så ska ni få det andra också.

³²Var inte rädd, du lilla hjord! För det är er Faders goda vilja (stora glädje) att ge er riket. Ordet för hjord användes oftast om en fårhjord. Jämfört med världens riken var de tolv en liten grupp, som en liten fårhjord. Men de har en god herde som beskyddar dem. De har också del i Guds rike vilket innebär kungens beskydd, privilegier, försörjning osv. Det finns ingen anledning till oro!

³³Sälj vad ni äger och ge till de fattiga (donera till välgörenhet). Skaffa en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör.

³⁴För där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.”

³⁵Jesus fortsätter att undervisa: ”Fäst upp era kläder och håll lamporna (lyktorna) brinnande. Ordagrant ’omgjorda era länder’, dvs. bind upp rocken för att vara redo.