1 Från: Paulus och Silvanus även kallad Silas och Timoteus Paulus närmsta medarbetare. Brevet innehåller många tripletter och inleds med tre personnamn. Silvanus är samma person som Lukas benämner Silas i Apostlagärningarna. Här använder Paulus den latinska formen av hans namn. Han var en erkänd ledare i församlingen i Jerusalem och var liksom Paulus en romersk medborgare, se Apg 15:22, 37. Silas och Timoteus reste tillsammans med Paulus på hans andra missionsresa, se Apg 18:5. De hade stannat kvar i Tessalonike efter det att Paulus tvingats fly från staden. Nu har alla tre återförenats i Korint, se 1 Tess 3:6. Brevet skrivs i början av de 1,5 år som Paulus är där, se Apg 18:11. Till: Tessalonikes församling (de utkallade), som lever i Gud Fadern och Herren Jesus Kristus. Det grekiska ordet för församling är ”ekklesia”. I klassisk grekiska kunde ordet beskriva alla möjliga former av församlade människor som t.ex. den lagliga folkförsamlingen eller en mobb, se Apg 19:32, 39. Den ordagranna betydelsen är ”de utkallade”. Paulus är noga med att betona att församlingen i Tessalonike inte är vilken grupp av människor som helst, de är en Guds församling. I Bibeln kan ordet beskriva den lokala församlingen på en ort. Så används det här, men det kan också beteckna den universella församlingen av alla troende genom alla tider, se Matt 16:18. Nåd (kraft, oförtjänt favör) och frid (harmoni, frihet från fruktan, välbehag) vare med er. Inledningen i detta brev är den kortaste av alla Paulus brev. Han använder inte titeln apostel, vilket visar på hans nära relation med församlingen. Tillsammans med honom i Korint finns även Silas och Timoteus, se Apg 18:5; 2 Kor 1:19.
2Vers 2-10 är en enda mening i grekiskan, huvudverbet är ”vi tackar”. Vi tackar alltid Gud för er alla när vi nämner er i våra böner.
3Vi tänker ständigt på er gärning i som har sin källa i tron och er möda (ert hårda arbete) i motiverad av kärlek (som är osjälvisk och utgivande) och er uthållighet (karaktär som står fast även under prövningar) i som bygger på hoppet till vår Herre Jesus Kristus hans tillkommelse, 1 Tess 1:10 inför vår Gud och Far. Tron, kärleken och hoppet producerar gärningar, se Jak 2:18. Dessa tre ord återkommer också i slutet och ramar in brevet, se 5:8. Samma ordning av gärning, möda och uthållighet finns i Upp 2:2. De troende i Tessalonike hade fått uppleva förföljelse. Under Paulus första besök i staden hade Jason släpats ut från sitt hus eftersom han tagit emot missionärerna, se Apg 17:6-9.
4Vi vet, kära syskon (bröder och systrar i tron), att ni är Guds älskade och att han har utvalt er ni har svarat ja på kallelsen, vi vet att er tro är genuin,
5för vårt evangelium det glada budskapet vi predikade kom till er inte bara i ord utan också med kraft under och tecken och den helige Ande som överbevisade er om synd, gav er tröst, glädje och full visshet om er omvändelse, på samma sätt som ni vet hur vi levde bland er (vilka män vi var) för er skull. Till skillnad från grekiska filosofier, som bara byggde på läror med ord, hade tessalonikerna fått ta emot evangeliet som förändrade deras liv. De hade också själva sett hur Paulus, Silas och Timoteus levt sina liv bland dem.
6Ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den glädje som den helige Ande ger. Lidande och glädje nämns i samma mening. Den troendes glädje i den helige Ande är oberoende av yttre omständigheter.
7Så har ni blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien norra Grekland där Tessalonike var huvudstad och Achaia södra Grekland där Korint var huvudstad och Paulus, Silvanus och Timoteus nu befann sig.
8Från er har Herrens ord genljudit (som åska, en trumpetsignal eller ett eko), inte bara i Makedonien och Achaia, utan överallt har er tro på Gud blivit känd så att vi inte behöver säga något mer. De troende i Tessalonike hade varit med och bidragit finansiellt över sin förmåga, trots att de inte hade så mycket själva, se 2 Kor 8:1-8.
9De folk överallt berättar själva vilken ingång vi fick hos er och hur ni vände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna (vara en livegen slav till) den levande och sanne Guden
10och vänta på hans Son från himlarna, honom som Gud har uppväckt från de döda: Jesus, som personligen räddar oss från den kommande vredesdomen. Uttrycket ”omvändelse från avgudar” indikerar att församlingen verkar bestått mestadels av icke-judar som omvänt sig från avgudadyrkan för att tro på den levande Guden. Det antyder att mellan Paulus tre lördagar med samtal i synagogan, se Apg 17:1-3, och den förföljelse som drev honom ut ur staden, se Apg 17:5-10, måste han tillbringat flera veckor i staden. Han både arbetade för sitt uppehälle och undervisade omvända hedningar. Dessa två verser fungerar också som en sammanfattning för de ämnen Paulus tar upp i brevet. I nästa stycke beskriver han mer ingående hur han kom till dem, se vers 9. De troende i Tessalonike väntade att Kristus skulle komma tillbaka medan de ännu levde. Detta ämne om Kristi ankomst och vredesdomen tas också upp senare i brevet i kapitel 4-5.
