1När det gäller tider (den exakta kronologiska ordningen av händelser) och epoker (särskilda tidsintervall som börjar och slutar vid någon specifik händelse) behöver vi inte skriva till er, syskon (bröder och systrar i tron). Apg 1:7
2Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer lika plötsligt och oväntat som en tjuv om natten. Herrens dag är ett välbekant uttryck i Bibeln. Profeterna kallar den en domens dag, se Amos 5:18-20; Joel 2:11-13. Det är också en dag av frälsning och återupprättelse, se Joel 2:32. Det är en dag då Gud griper in i historien och slutgiltigt dömer synden och upprättar tusenårsriket, se Upp 6-19. Det är en omvälvande händelse som påverkar jorden och hela universum, se 2 Pet 3:10-13. Paulus hade undervisat om tidens slut och Herrens dag då han var i Tessalonike något år tidigare. Jesus undervisade också om detta ämne och använde liknande uttryck som ”en tjuv om natten” för att mana till vaksamhet, se Matt 24:8, 36-44; Jes 13:8.
3När de folk som inte känner Gud säger: ”Fred och trygghet”, då drabbar undergången (katastrofen) dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och det finns inget, nej inget sätt att undkomma (fly) detta. Två bilder används här, en tjuv om natten och en kvinna som ska föda, se vers 2-3. Detta uttalande om fred och trygghet kan syfta på den falska fred som förutsägs i Daniel 9:27. För en troende kommer dock inte dagen som en överraskning, se vers 4.
4Men ni, syskon (bröder och systrar i tron), lever inte i mörker så att den dagen kan överraska er som en tjuv.
5Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret.
6Låt oss därför inte sova som de andra, utan hålla oss vakna och nyktra.
7De som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten.
8Men vi som tillhör dagen ska vara nyktra, iförda: tron och kärleken som rustning och hoppet om frälsning som hjälm. Tron, kärleken och hoppet återfinns även i inledningen, se 1 Tess 1:3. I mitten av dessa tre ord, som det centrala, är kärleken.
9För Gud har inte bestämt oss till att drabbas av (utsättas för) vredesdomen som kommer över jorden på Herrens dag, se vers 2-4, utan att vinna (få erfara) frälsning genom vår Herre Jesus Kristus.
10Han dog för oss för att vi ska leva tillsammans med honom, vare sig vi nu är vakna (levande) eller insomnade (döda) när Jesus kommer tillbaka.
11Därför ska ni uppmuntra (trösta, hjälpa, inbjuda) varandra och bygga upp (stärka) varandra, så som ni redan gör.
12Den första uppmaningen, av de fyra i vers 12-22, handlar om församlingens förhållningssätt gentemot sina ledare. Vi uppmanar (ber) er, kära syskon (bröder och systrar i tron): Att ni uppskattar (respekterar, ärar) dem som arbetar så hårt för er, de som har fått ansvaret (är satta framför er) att vägleda (förmedla förståelse, undervisa, förmana) er i Herren.
13Att ni värdesätter dem högt i osjälvisk, utgivande kärlek på grund av deras arbete. Lev ständigt i harmoni (och arbeta för frid) med varandra.
14Den andra punkten gäller också alla i församlingen, som har ett ansvar att vägleda, uppmuntra och hjälpa varandra. Allt detta måste ske med tålamod. Vi uppmanar er, kära syskon (bröder och systrar i tron): Vägled (förmedla förståelse, undervisa, förmana) de odisciplinerade (rebelliska, som vägrar lyda auktoriteter, inte vill underordna sig). Uppmuntra dem som tappat hoppet (är missmodiga, har brustna hjärtan). Hjälp (stötta) dem som är svaga (faller). Ha tålamod med alla (tappa inte hoppet även om omständigheter går emot eller du blir felaktigt behandlad av andra).
15Var noga med att ingen ger igen med samma mynt (ont mot ont), sträva i stället efter att göra gott mot varandra och mot alla människor.
16I denna och sista punkten handlar det om det personliga inre livet. Det finns alltid orsak till optimism och tacksägelse. Var alltid glada.
17Be oavbrutet.
18Tacka Gud i allt oavsett omständigheter. Detta glädje, bön och tacksamhet är Guds vilja för er i Kristus Jesus. Det är alltid Guds vilja att vi ska vara glada, be och tacka Gud!
19Den sista punkten har fem uppmaningar. Först två negativa som varnar för cynism, följt av tre positiva. Vers 21 är ordagrant ”men pröva allt”. Sluta att kväva (trycka ner) Anden.
20Sluta att förakta (se ner på) profetior profetiska uppenbarelser, uppmaningar och varningar.
21Pröva (utvärdera) i stället allt. Håll fast vid det som är gott (rätt, riktigt).
22Håll er borta från varje form av ondska oavsett hur fromt och fint det verkar vara på ytan. Samtidigt som man inte ska kväva och släcka ut anden genom att förakta profetior, ska man inte bara godta allt som säger sig vara andligt. Alla andliga manifestationer och profetiska tilltal ska prövas mot Guds ord, se Apg 17:11. Även gåvan att utskilja andar måste vara verksam, se 1 Joh 4:1; 1 Kor 12:10. I sammanhanget refererar ”allt” främst till profetiska tilltal, se vers 20, men inkluderar även annat som också sker i församlingen.
23Fridens Gud ska själv helga er (avskilja varje del av varenda en av er för helig tjänst), och vi ber att er ande och själ och kropp ska bevaras hela så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst.
24Trofast är han som kallar er till detta. Han ska också göra det helga och bevara er, se vers 23.
25Syskon (bröder och systrar i tron), be även för oss.
26Hälsa alla syskonen (bröderna och systrarna i tron) med en helig kyss. Ett uttryck för kärlek, förlåtelse och enhet, grekiska ”philema”. Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i medelhavsområdet.
27Lova mig inför Herren att brevet blir uppläst, för alla syskon (bröder och systrar i tron).
28Vår Herre Jesu nåd (favör, kraft) vare med er.
