Johannes 2:2-19

²Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet. Den tredje dagen syftar på flera saker. Den fullbordar den ”första veckan” då det är den sjunde dagen, se Joh 1:43-51. För judiska läsare är uttrycket ”den tredje dagen” också synonymt med tisdag, eftersom den judiska veckan börjar på söndag. Tisdag var den vanliga dagen för bröllop då och är det än i dag i Israel. Anledningen är att det är den enda dagen i skapelsen som Gud säger ”det var gott” två gånger, se 1 Mos 1:9-13. Det är enligt den rabbinska traditionen en extra välsignad dag att gå in i något nytt. En judisk bröllopsfest på Jesu tid hade många gäster och varade upp till en vecka. Bruden eller brudgummen var antagligen släkt med Maria, eftersom det antyds att hon redan var där och hjälpte till med förberedelserna. Jesus kommer tillsammans med sina lärjungar, hittills sex stycken. Den senaste är Natanael som var just från staden Kana, se Joh 21:2. Johannesevangeliet har flera olika parallella teman. Här börjar en sektion på två kapitel som också avslutas i Kana med det andra tecknet där kungens tjänares son blir helad, se Joh 4:46.

³När vinet tog slut sade Jesu mor till Jesus: ”De har inget vin.” Om vinet skulle ta slut skulle det vara en stor skam för brudens familj. Det kunde till och med bli rättsliga följder. I det bindande kontrakt som skrevs vid trolovningen specificerades alla åtagandena vid bröllopsfesten, och konsekvenserna om de inte uppfylldes. Flera viktiga moment under vigselakten bestod i att en bägare med vin lyftes upp och välsignelser uttalades, och om vinet tog slut skulle inte bröllopsceremonin kunnat slutföras.

⁴Jesus sade till henne: ”Kvinna inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt och ömhet, vad har det att göra med dig och mig, min tid (att agera) har ännu inte kommit.”

⁵Hans mor sade till tjänarna: ”Vad han än säger, gör det.”

⁶Där stod sex stenkrukor för vattnet som användes till judarnas reningsceremonier. Varje kärl rymde omkring hundra liter (två till tre bat-mått).

⁷Jesus sade till tjänarna: ”Fyll upp krukorna med vatten”, och de fyllde dem till brädden. Totalt omkring sexhundra liter.

⁸Sedan sade han till dem: ”Ös nu upp och ta det till bröllopsvärden (den som ansvarar för festen)”, och de gjorde det.

⁹Bröllopsvärden smakade på vattnet som nu hade blivit till vin. Han visste inte varifrån det kom, men det gjorde tjänarna som öst upp vattnet. Då kallade han på brudgummen

¹⁰och sade till honom: ”Alla andra serverar först det bästa vinet, och när gästerna börjar bli druckna serverar de det sämre, men du har sparat det bästa vinet tills nu!” I den judiska kulturen var vin en viktig del av firandet, men eftersom fylleri var något skamligt, så blandades vinet ofta ut med vatten för att minska alkoholhalten.

¹¹Detta var det första av de tecken (mirakel som bekräftar Guds karaktär) som Jesus gjorde i Kana i Galiléen och han uppenbarade sin härlighet (storhet, makt), och hans lärjungar trodde på honom. Det grekiska ordet för tecken, ”semeion”, fokuserar mer på symboliken bakom undret än själva undret i sig: - Vin är en symbol för glädje och fest - evangeliet är det glada budskapet! - Det första tecknet Mose gör är att förvandla vatten till blod, se 2 Mos 7:20. Jesu första tecken är att förvandla vatten till vin. - Att det var just sex stenkrukor, som användes för att man skulle bli rituellt ren enligt lagen, är inte heller en slump. Talet sex står för något som är ofullkomligt och ofullbordat. Jesus fullkomnar och fullbordar lagen, se Matt 5:17 - Sexhundra liter är mycket även för en stor fest vilket speglar Guds överflödande karaktär. - Bröllopsvärden, som kan symbolisera de laglärda och fariséerna, misskötte sin uppgift. Han borde känt till att vinet höll på att ta slut. - Ingen av festens huvudpersoner såg undret. De som såg det och växte i tro var bara tjänarna, lärjungarna och Jesu mor - de i världens ögon obetydliga. Rent praktiskt blir också Jesu karaktär tydlig. Han räddar familjen ur en besvärlig situation. Han involverar också tjänarna i undret, men de behöver inte göra något svårt, bara hälla upp vatten.

¹²Efter detta bröllopet, gick han ned till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och stannade där bara några dagar.

¹³Det var vår och Judarnas påskhögtid närmade sig. Jesus gick upp till Jerusalem.

¹⁴I templet tempelförgården såg (upptäckte, fann) han dem som satt och sålde oxar, får och duvor, och andra som växlade valutor. De flesta romerska mynten hade en bild av kejsaren inpräntat. Dessa mynt ansågs inte rena och mot höga avgifter växlades de in till godkända judiska eller feniciska mynt utan avgudabilder.

¹⁵Då gjorde han en piska av repstumpar antagligen från tömmar och tyglar från oxarna och drev ut dem alla ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord.

¹⁶Till dem som sålde duvor sade han: ”Ta bort allt det här! Gör inte min Faders hus till en marknadsplats.”

¹⁷Hans lärjungar kom ihåg att det var skrivet Ps 69:9: ”Jag förtärs av intensiv kärlek (iver, nitälskan, avundsjuka) för ditt hus.”

¹⁸Då tog judarna de religiösa ledarna i Jerusalem till orda och sade: ”Vilket tecken (mirakel) kan du göra som bevisar att du har rätt att göra allt detta?”

¹⁹Jesus svarade: ”Riv ner (lösgör) detta tempel (det allra heligaste, Guds boning), så ska jag resa upp det igen på tre dagar.”