Lukas 1:34-40

³⁴Då sade Maria till ängeln: ”Hur ska detta hända, eftersom jag inte känt (haft en sexuell relation med) någon man?”

³⁵Ängeln svarade och sade till henne: ”Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska överskugga dig (vila över dig som ett moln, gammaltestamentlig bild av Guds närvaro). Därför ska det heliga (avskilda, speciella) barnet kallas Guds Son.

³⁶Se, din släkting Elisabet kanske kusin väntar barn trots sin höga ålder. Hon som man har kallat den barnlösa är nu gravid i sjätte månaden.

³⁷För tillsammans med Gud är inget omöjligt (inget ord från Gud är utan kraft).”

³⁸Då sade Maria: ”Se, jag är Herrens tjänarinna, låt detta hända mig enligt dina ord.” Sedan lämnade ängeln henne.

³⁹Några dagar senare begav sig Maria i väg och skyndade (med entusiasm) till en stad i bergsbygden i Juda. Bergsbygden i Juda sträcker sig i nordsydlig riktning från Jerusalem ner mot Hebron. Resan från Nasaret till detta område tar tre till fyra dagar till fots. Sakarias var präst i templet, men eftersom man bara tjänstgjorde fem veckor per år var det inte nödvändigt att bo i Jerusalem, så många präster bodde t.ex. i Jeriko och Hebron. Enligt kristen tradition från 500-talet är platsen Ein Kerem, sju kilometer väster om Jerusalem.

⁴⁰Maria gick in i Sakarias hus och hälsade (saluterade, välsignade) Elisabet. En dåtida hälsning var inte bara några ord och en gest, utan var en ceremoni där den yngre på ett vördnadsfullt sätt hälsade den äldre.