Lukas 1:16-25

¹⁶Många av Israels barn ska han vända om till Herren, deras Gud.

¹⁷Han ska gå framför Herren i Elias ande och kraft för att ’vända fädernas hjärtan till barnen’ Mal 3:1, 4:5 och de olydiga till de rättfärdigas sinnelag, så att Herren får ett förberett folk.”

¹⁸Sakarias sade till ängeln: ”Hur kan jag vara säker på detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren kommen.”

¹⁹Ängeln svarade honom och sade: ”Jag är Gabriel. Jag står inför Gud (i hans närvaro). Det är hans uppdrag! Jag har blivit sänd att berätta för dig detta glada budskap.

²⁰Se, du ska bli tyst, oförmögen att tala ända fram till den dag då detta sker, därför att du inte trodde mina ord som är Guds ord, som ska gå i uppfyllelse oavsett din tro eller otro när tiden är inne.” Ängelns namn Gabriel betyder gudsman eller Guds krigare. Han var sänd 600 år tidigare till Daniel, se Dan 8:16. Sex månader senare, efter besöket hos Sakarias, blir han sänd till Maria, se Luk 1:26. Eftersom man tecknar till Sakarias när Johannes ska namnges verkar det som Sakarias även blev döv, se Luk 1:26. Sakarias bad om ett tecken i vers 18 och han får ett tecken som förhindrar honom från att tala otro, se även Hes 3:26 där stumhet kan vara ett tecken.

²¹Folket stod och väntade på Sakarias och undrade varför han dröjde inne i templet. Folket hade slutat att be och börjat oroa sig för vad som hänt. Enligt Talmud, den judiska skrift som innehåller tillägg och tolkningar till lagen, skulle prästen bara vara en kort stund inne i det heliga.

²²När han till sist kom ut kunde han inte tala med dem. Han förväntades tala ut den aronitiska välsignelsen över folket, se 4 Mos 6:24-26. I stället gestikulerar och nickar Sakarias där på trappan för att förklara att han varit med om något speciellt. De förstod att han hade haft en syn i templet. Han tecknade gång på gång åt dem, och han förblev stum.

²³När tiden för hans tjänstgöring var över efter sabbaten som avslutade hans veckotjänstgöring begav han sig hem. Sakarias och Elisabet bodde på landet någonstans i Judéen, se 1:39. Väl hemma måste han ha skrivit och förklarat vad som skett i templet.

²⁴Efter en tid blev hans hustru Elisabet gravid, och i fem månader höll hon sig i avskildhet (dold). Hon sade till sig själv:

²⁵”Detta har Herren låtit ske med mig. Nu har han tänkt på mig och befriat mig från min skam bland människor.” Utifrån ängenls budskap förstod de att deras son skulle ha ett viktigt gudomligt uppdrag, se vers 15, något som behövde förberedas i bön och avskildhet.