Johannes 11:30-38

³⁰Jesus hade inte ännu kommit in i byn utan var kvar på samma ställe där Marta hade träffat honom.

³¹När de judar som var med Maria inne i huset för att trösta henne såg att hon rest sig upp hastigt och gått ut, följde de efter henne eftersom de trodde hon skulle till graven för att gråta.

³²När Maria nu kom dit där Jesus var och såg honom, föll hon ner vid hans fötter och sade till honom: ”Herre, om du varit här skulle min broder inte vara död.”

³³När Jesus såg henne brista ut i högljudd gråt gång på gång, och att judarna som följt med henne också grät högljutt, blev han djupt upprörd (kände vrede) i sin ande, och kände smärta (oro).

³⁴Han sade: ”Var har ni lagt honom?” De svarade honom: ”Herre, kom och se.”

³⁵Jesus grät stilla (fällde tårar i tysthet).

³⁶Judarna sade: ”Se hur han höll av (hade ett starkt vänskapsband med) honom.”

³⁷Men några av dem sade: ”Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde mannen, gjort så att Lasarus inte behövt dö?”

³⁸Det kan finns flera orsaker till Jesu vrede. Kanske kände han en upprördhet över alla skenheliga ceremonier med anställda gråterskor och flöjtspel som var vanligt på en dåtida begravning. Ett annat skäl kan ha varit otron han mötte eller anklagelserna att det var hans fel att Lasarus dött - han som är livet självt! Men kanske riktade sig vreden först och främst mot döden och djävulen som han kommit för att besegra. Jesus blev upprörd till vrede igen och gick till graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen.