Apostlagärningarna 2:4-44

⁴De blev alla uppfyllda av den helige Ande och började tala andra språk (tungor, andra språk än sitt modersmål), allteftersom Anden gav dem ord för ord (klart och tydligt uttal, ord inspirerade av Gud). Platsen där de var samlade specificeras inte mer än att ordet ”hus” anges i vers 2. Jesus hade sagt till dem att inte lämna Jerusalem, se Apg 1:4, så de är någonstans i staden. De hade för vana att träffas i den övre salen, se Apg 1:13. Även om ordet för ”hus” är en ovanlig benämning på templet eller någon av dess pelarhallar, så kan ordet användas så, se Apg 7:47. Om de inte var i templet så var de i alla fall nära, eftersom folket var samlade där under högtiden klockan nio på morgonen för den första bönen, se Apg 2:6, 15. Utgrävningar vid södra ingången av templet visar hur det fanns en stor mängd stora bassänger, ”mikveh” på hebreiska. Innan en pilgrim gick in i templet krävdes ett reningsbad i en sådan dopgrav. Om platsen är i någon av pelarhallarna eller vid någon av templets ingångar förklarar det praktiskt hur 3 000 personer kunde höra Petrus predika och senare bli döpta, se Apg 2:41.

⁵I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk (etniska grupper) under himlen.

⁶När ljudet (dånet) hördes samlades en stor folkskara, och de blev helt förundrade (de kom i rörelse och det uppstod tumult) eftersom var och en hörde sin egen dialekt på sitt eget språk talas.

⁷De häpnade (tappade helt fattningen) och fylldes sedan av förundran (började spekulera i orsaken). Alla apostlarna kom från Galiléen. I Jerusalem ansågs galiléer vara olärda landsortsbor, se Joh 1:46. I Galiléen talade man också en speciell dialekt som man inte kunde missta sig på, se Matt 26:73. Att dessa enkla män skulle kunna tala något annat språk var otänkbart. De sade: ”Är inte alla dessa som talar galiléer?

⁸Hur är det då möjligt att var och en av oss hör sin egen speciella dialekt från där vi var födda (våra modersmål). Femton olika områden där man talade olika dialekter och språk nämns i vers 9-11. Listan börjar längst österut och går västerut.

⁹Vi som är: parter folkslag från Iran och Afghanistan, meder från nuvarande Iran elamiter från östra Turkiet fram till Kaspiska havet; besökare från ordagrant ’de som är bosatta i’: Mesopotamien Irak, Judéen, Kappadokien östra Turkiet, Pontus norra Turkiet, den romerska provinsen Asien västra Turkiet,

¹⁰Frygien centrala Turkiet, Pamfylien södra Turkiet, Egypten, Libyens västra Egypten landsändar vid Kyrene norra hamnen i Libyen; inflyttade främlingar från Rom: både judar och proselyter som konverterat till judendomen från andra religioner,

¹¹kreter från ön Kreta och araber från ökenområdet Arabien, nuvarande Saudiarabien. Vi alla hör dem tala på våra egna dialekter (språk) om Guds underbara (mäktiga, stora) gärningar.”

¹²De var alla häpna (förvånade, visste inte vad de skulle tro). De frågade varandra: ”Vad kan det här betyda?”

¹³Men andra gjorde sig lustiga över dem och sade: ”De har druckit sig fulla på sött vin.”

¹⁴Tillsammans med de elva trädde Petrus fram, höjde sin röst och tog till orda (högt och ljudligt, inte med ett vardagligt språk utan på ett välartikulerat, precist sätt): ”Ni män från Judéen och invånare i Jerusalem, detta bör ni känna till (jag vill att ni ska förstå detta), lyssna nu noga på mina ord.

¹⁵Dessa män är inte druckna som ni tror, det är ju bara tredje timmen på dagen (klockan är ju bara nio på morgonen)! Judisk tid räknades från klockan sex på morgonen, då solen gick upp.

¹⁶Nej, detta är det första skeendet av vad som är sagt genom profeten Joel 2:28-32:

¹⁷’Detta ska ske i de yttersta dagarna, säger Gud: Jag ska utgjuta (i överflöd tömma ut) min Ande över allt kött. Över alla människor utan hänsyn till ålder, kön eller ställning. Era söner och döttrar ska profetera (tala inspirerat av Gud). Era unga män (ungdomar) ska se syner. Era gamla män ska ha drömmar (gudomligt inspirerade drömmar).

¹⁸Ja, över mina tjänare, både män och kvinnor, ska jag i de dagarna utgjuta min Ande, och de ska profetera (tala inspirerat av Gud). Tala uppbyggelse, uppmuntran och tröst, se 1 Kor 14:3.

¹⁹Jag ska låta häpnadsväckande under synas uppe i skyn, och tecken (mirakler vars syfte är att bekräfta vad Gud gör) nere på jorden - blod, eld och rökmoln.

²⁰Solen ska vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora (magnifika) och iögonfallande (när något blir helt uppenbart och synligt). Dagen då Jesus kommer tillbaka.

²¹Då ska var och en som åkallar (frågar, ropar efter, tillber) Herrens namn bli frälst (räddad, bevarad, helad, upprättad).’

²²Israeliter, lyssna på vad jag har att säga: Jesus från Nasaret var en man som blev erkänd av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken. Genom honom gjorde Gud detta mitt ibland er. Det känner ni själva till.

²³Genom Guds förutbestämda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av laglösa de romerska soldaterna som inte följde Mose lag spikade ni upp honom och dödade honom.

²⁴Men Gud uppväckte honom, efter att ha lossat honom ur dödens smärta (födslovåndor), för det var omöjligt för döden att kontrollera (behålla, binda) honom eftersom han var syndfri.

²⁵För David säger om honom Ps 16:8-11: ’Jag har alltid haft Herren för mina ögon (jag tänkte ständigt på honom), han är på min högra sida för att jag inte ska vackla (kastas ner).

²⁶Därför var mitt hjärta glatt och min tunga jublade, även min kropp ska vila i det hoppet. Min kropp är som ett tält, en temporär boning här på jorden, medan jag väntar på uppståndelsen.

²⁷För du ska inte överge min själ (lämna den hjälplös) i dödsriket (Hades, Sheol) eller låta din heliges kropp förgås (utsättas för förgängelsen, då kroppen förmultnar efter döden).

²⁸Du har visat mig livets vägar, du ska uppfylla mig med glädje i din närhet (inför ditt ansikte).’ Inspirerad av den helige Ande ändrade Petrus citatet från ’ska visa’ till ’har visat mig livets vägar’, eftersom Jesus har uppstått.

²⁹Män och bröder, jag kan väl öppet säga till er att vår stamfar David är död och begraven, och hans grav finns här än i dag.

³⁰Eftersom han var en profet visste han att Gud med ed lovat honom att sätta någon av hans ättlingar (livsfrukt) på hans tron.

³¹I förväg såg han Kristi uppståndelse och sade att han inte ska lämnas kvar i graven, och hans kropp inte ska utsättas för förgängelsen (då kroppen förmultnar efter döden).

³²Denne Jesus reste Gud upp, och det är vi alla som står här inför er vittnen till.

³³Sedan han genom Guds högra hand (kraft, makt) blivit upphöjd och fått den utlovade helige Anden, har han utgjutit (i överflöd låtit tömma ut) den Anden över oss, som ni nu både sett och hört.

³⁴David steg inte upp till himlen, ändå säger han om sig själv: ’Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida (dela min tron),

³⁵till dess jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter (helt reducerat fiendens makt).’ Ps 110:1

³⁶Så därför eftersom Gud har uppväckt Jesus från döden och upphöjt honom låt nu hela Israels hus verkligen förstå (få en egen personlig erfarenhet av) att denne Jesus som ni har korsfäst, honom har Gud gjort till både Herre och Kristus.”

³⁷Nu när de hörde detta, kände de ett stygn i hjärtat (syndanöd, en djup smärtsam upplevelse av sorg), och sade till Petrus och de andra apostlarna: ”Män, bröder, vad ska vi göra?”

³⁸Petrus svarade dem: ”Omvänd er (vänd helt om, förändra ert sätt att tänka och era värderingar), och låt var och en av er döpa sig (nedsänkas i vatten, grekiska ”baptizo”) i Jesu Kristi namn så att era synder blir förlåtna, och ni ska då få den helige Ande som gåva.

³⁹För löftet om den helige Ande gäller er och era barn, och alla de som är långt borta hedningarna - så många som Gud kallar (bjuder in) till sig själv.”

⁴⁰Med många andra ord intygade Petrus vittnade han personligt och uppriktigt och fortsatte att uppmuntra (förmana, varna) dem, och sade: ”Rädda er från detta moraliskt förvridna släkte.”

⁴¹De som tog emot (med glädje välkomnade) hans ord döptes, och den dagen ökade deras antal med ungefär 3 000 personer (själar).

⁴²De höll troget fast vid (var hängivna och följde trots motstånd ständigt): apostlarnas lära (undervisning) och gemenskapen, måltiderna som även inkluderade nattvarden, se 1 Kor 11:20 och bönerna i templet och i hemmen, se Apg 3:1; Apg 4:23.

⁴³En känsla av djup respekt (vördnad) kom mer och mer över varje själ alla invånare i Jerusalem, och många under (som väckte förundran) och tecken (mirakler som bevisade Guds karaktär) gjordes genom apostlarna.

⁴⁴Alla troende var tillsammans (var som en enhet) och de hade allt gemensamt. Detta var helt frivilligt, se Apg 5:4, och gjordes utifrån äkta kärlek till Gud och syskonen i tron, se 1 Joh 3:17.