Romarbrevet 4:10-24

¹⁰När fick han den tillräknad? Var det innan eller efter han blev omskuren? Det var inte efter, utan innan han blev omskuren. Enligt judisk uppskattning gick det närmare trettio år från det att Abraham blev rättfärdiggjord inför Gud, se 1 Mos 15:6, tills han blev omskuren, se 1 Mos 17:23-27.

¹¹Han fick omskärelsens tecken som bekräftelse på trons rättfärdighet, och den hade han redan som oomskuren. Så skulle han bli far till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem.

¹²Han skulle också bli far till de omskurna, de som inte bara tillhör de omskurna utan också vandrar på trons väg - en tro som vår far Abraham hade redan som oomskuren. Det är skillnad mellan att vara Abrahams avkomma och Abrahams barn, se Joh 8:37-39. Den fysiska omskärelsen är inte det som avgör om någon är Abrahams barn.

¹³Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro.

¹⁴Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron meningslös och löftet upphävt.

¹⁵Lagen framkallar ju vrede. Men där ingen känd lag finns, där finns inte heller någon överträdelse.

¹⁶Därför heter det ”av tro”, för att det ska vara av nåd och för att löftet ska stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro. Han är allas vår far,

¹⁷som det står skrivet: ”Jag har gjort dig till far till många folk.” 1 Mos 17:5 Inför den Gud som ger liv åt de döda och kallar på det som inte är till som om det var till trodde Abraham och blev vår far.

¹⁸Där inget hopp fanns där mänskligt sett allt hopp var ute hoppades och trodde Abraham att han skulle bli ”en far för många folk” 1 Mos 17:5, eftersom det var sagt: ”Så enormt talrika ska dina ättlingar bli” 1 Mos 15:5.

¹⁹Han lät sig inte försvagas i tro när han såg (betraktade) hur hans egen kropp var så gott som död, han var ju omkring hundra år gammal, och att Saras moderliv var dött.

²⁰Ingen otro fick honom att tvivla på Guds löfte (han vacklade inte), i stället blev han styrkt i tro när han prisade (ärade) Gud. Tron växer genom att se på Gud och prisa honom, medan den försvagas genom att bara betrakta naturliga omständigheter.

²¹Han var helt övertygad (fylld av tro) att det Gud hade lovat, det var han också mäktig att göra.

²²Därför räknades det honom till rättfärdighet. 1 Mos 15:6

²³Men dessa ord ”räknades honom till rättfärdighet” skrevs inte bara för hans skull,

²⁴utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda,