1Därför på grund av vad Jesus gjort, se Apg 7:25 finns det nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.
2För livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag.
3Det som var helt omöjligt för lagen, eftersom den var svag på grund av den fallna naturen (köttet), det gjorde Gud. Han sände sin egen Son till världen som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa (med kött, i en kropp), och fördömde synden i den mänskliga fallna naturen (dömde och verkställde domen mot synden i köttet).
4Så skulle lagens krav singular - betonar helheten i lagen, se Rom 13:9 helt och fullt uppfyllas i oss som inte vandrar (lever) efter vår fallna natur (köttet) utan efter Anden.
5De som är (vanemässigt följer, domineras och styrs) av köttet (den syndfulla naturen, egen styrka, vilja, känslor) tänker på (är fullt upptagna med) det som hör till köttet, men de som är av (vanemässigt följer) Anden tänker på det som hör till Anden.
6Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid både nu och för evigt.
7Orsaken är att köttets sinne är i fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.
8De som lever i köttet kan inte behaga Gud.
9Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.
10Om Kristus bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är (har och ger) liv på grund av rättfärdigheten.
11Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.
12Vi har alltså skyldigheter, syskon (bröder och systrar i tron), men inte mot vår köttsliga natur så att vi ska leva efter köttet.
13Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar kommer ni att leva.
14För alla som leds (ständigt drivs) av Guds Ande är Guds söner (barn).
15För ni tog inte emot en slaveriets ande som leder till fruktan, utan ni har tagit emot barnaskapets Ande, i vilken vi ropar (hjärtligt och innerligt): ”Abba (pappa), min Fader!” Den som tagit emot Jesus har blivit adopterad in i Guds familj, vilket innebär full rätt till allt som föräldern äger. ”Abba” betyder pappa på arameiska som var det språk Jesus och hans lärjungar talade till vardags. De första ord ett litet barn lärde sig säga var pappa och mamma, ”abba” och ”imma”. Uttrycket ”Abba Fader” visar att vi får vara Guds barn och ha en nära familjerelation till vår himmelske Fader.
16Anden själv vittnar med (till) vår ande att vi är Guds barn,
17och om vi är hans barn, så är vi också hans arvingar. Å ena sidan Guds arvingar, å andra sidan medarvingar till Kristus, förutsatt att vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet (ära).
18Jag har kommit fram till (efter att noga beräknat alla för- och nackdelar), att den här tidens lidanden betyder ingenting i jämförelse med (kan inte, och är inte ens värdiga att jämföras med) den härlighet (ära, glans) som ska uppenbaras i oss (över oss, bli vår).
19För hela skapelsen (allt skapat) väntar (längtar innerligt med förväntan) på att Guds söner (barn) ska uppenbaras (bli synliga). De troende är nu Guds barn, men den härlighet som finns i detta barnaskap är ännu inte uppenbarad. Det kommer först att ske då Jesus kommer tillbaka, se 1 Joh 3:2.
20Hela skapelsen (allt skapat, naturen) har blivit lagd under förgängelsen (utsattes för fåfänglighet, meningslöshet), inte av egen vilja utan på grund av honom som lade den därunder. Gud tillät det att ske. Ändå finns det hopp om
21att skapelsen en gång ska bli fri från sitt slaveri under förgängelsen (förfall, oordning) och få den frihet som Guds barn får när de förhärligas.
22Vi vet ju att hela skapelsen har ropat (suckat) och lider tillsammans i smärta (i födslovåndor) fram till nu.
23Och inte bara den, även vi som har fått en försmak av Andens gåvor (förstlingsfrukter, se 2 Kor 1:22; Ef 1:14) suckar inom oss medan vi troget väntar på vår adoption (barnaskapet), vår kropps befrielse.
24För i detta hopp denna förvissning att kroppen ska befrias är vi frälsta (helade, upprättade, befriade). Men ett hopp (en förväntan) som man sett är inte ett hopp, för hur kan någon hoppas på något han redan har sett (upplevt)?
25Om vi hoppas (har en förväntan) på det som vi inte ser, så ser vi fram emot det med tålamod (står fast även om vi prövas).
26På samma sätt hjälper Anden oss (erbjuder en hjälpande hand för att bistå oss) i vår svaghet. För vi vet inte exakt vad vi ska be om (hur vi ska be). Men Anden själv ber för oss med suckar som inte kan beskrivas i ord.
27Och han, som ständigt rannsakar (ser igenom, undersöker) hjärtan, han vet vad Andens tankar (planer, syften) är, för han vädjar (ber och manar ständigt gott) för de heliga i harmoni med Guds vilja.
28Vi vet med full säkerhet att allt ständigt samverkar till det bästa för dem som: älskar Gud och är kallade efter hans syften som har gensvarat på hans kallelse och lever i hans vilja.
29Gud är allvetande. Han visste på förhand vilka som skulle bli hans en dag, och han har förutbestämt att deras inre karaktär ska formas efter hans Sons avbild, så att han Jesus skulle bli den förstfödde (högsta, mest betydelsefulla) bland många syskon (bröder och systrar i tron).
30Dem han förutbestämt att de skulle ta emot Jesus och formas efter hans avbild, har han även kallat, och dem han kallat, har han även förklarat rättfärdiga, och dem han förklarat rättfärdiga, har han även skänkt sin härlighet (dem reser han upp till en högre standard).
31Vad ska vi nu säga om allt detta? Om Gud är för oss, vem kan vara emot oss?
32Han som inte ens skonade sin egen Son utan utlämnade honom (tillät honom bli dödad) för oss alla, skulle han inte med honom också fritt ge oss allt annat?
33Vem kan anklaga Guds utvalda? Det är Gud som rättfärdiggör.
34Vem är den som dömer? Det är Jesus som har all auktoritet och är den som ska döma alla människor en dag. Kristus är den som har dött, och ännu viktigare, har uppstått från de döda, han sitter nu på Guds högra sida och vädjar (ber ständigt, manar gott) för oss.
35Vad skulle kunna skilja oss från Kristi osjälviska, utgivande kärlek? Paulus nämner nu sju lidanden en troende kan behöva genomlida. Listan ökar i intensitet och allvar. Paulus beskriver en del av sina umbäranden för korintierna, se 2 Kor 11:23-28. Lidanden (generellt ord för problem, stress, pressande situationer), eller bekymmer (ångest, tvingande yttre omständigheter, bokstavligt: ”smala passager, ett litet hoptryckt område”), eller förföljelse (förtryck), eller hunger (då man är utan det allra nödvändigaste), eller nakenhet (ofrivillig exponering), eller fara då det är riskfyllt att bekänna Jesus, eller svärd (dödande svärd, dvs. med risk för livet)?
36Som det även står skrivet Ps 44:23: På grund av dig vår tro på dig Gud blir vi dödade hela dagen är våra liv i ständig fara, vi räknas (ses i människors ögon) som slaktfår.
37Skulle något av detta kunna skilja oss från Kristi kärlek? Nej, i allt detta vinner vi en överlägsen seger är vi mer än segrare genom att vi, förutom den triumferande segern, också ger ära till Gud, välsignelse till andra och oss själva, genom honom som har älskat oss (med sin osjälviska, utgivande kärlek).
38Jag är helt övertygad (förvissad) om att: Nu räknar Paulus upp tio saker som finns i Guds universum. Ofta är det motpoler. Denna lista tar vid där uppräkningen av sju lidanden slutade - martyrdöden av svärd, se vers 35. varken död med all sin skräck och plåga, eller liv (ett överflödande liv) med sina lockelser, varken änglar, eller andefurstar demoniska furstar, eller auktoriteter (makter) både mänskliga tyranner och demoniska krafter, varken vad som sker just nu, eller vad som kommer att hända,
39varken någonting upphöjt (världen ovanför, något övernaturligt), eller något djup (makter i den under världen, helvetets krafter), eller något annat skapat djur, människor, universum, eller mänskliga skapade myndigheter, ordningar, strukturer inget av detta ska kunna skilja oss från Guds utgivande kärlek, som är i Kristus Jesus, vår Herre.
