Romarbrevet 2:7-15

⁷Evigt liv åt dem som uthålligt (tålmodigt) gör det goda och söker (har för vana att leva för) härlighet, ära och oförgänglighet (det som har evighetsvärde),

⁸men vrede och straff åt dem som söker sitt eget (egna ambitioner) och inte följer (tror eller lyder) sanningen utan i stället följer, tror och lyder orättfärdigheten.

⁹Nöd och ångest över varje människas själ som vanemässigt gör det onda, juden först men också greken,

¹⁰men härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden först men också greken,

¹¹för Gud är inte partisk (gör inte skillnad på människor). Dessa verser är symmetriskt strukturerade i en litterär form som kallas kiasm. Detta innebär att temat i första stycket hör ihop med temat i det sista, temat i andra stycket med näst sista stycket, osv.

¹²Alla icke-judar som har syndat utan att känna till lagen ska också förgås utan lagen, och alla judar som har syndat under lagen ska bli dömda av lagen.

¹³Här är min poäng: Det är inte lagens hörare (de som hör lagen läsas och undervisas i den) som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare som ska förklaras rättfärdiga.

¹⁴När hedningar som inte har lagen, instinktivt ändå gör vad lagen kräver, då är de sin egen lag, även om de inte har lagen.

¹⁵Det visar ju att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Deras samveten vittnar också om detta, och deras tankar (då man väger olika argument för att ta moraliska beslut) kommer att anklaga eller försvara dem