Markus 6:13-41

¹³De drev ut många demoner och smorde många sjuka med olja och botade dem.

¹⁴Kung Herodes Antipas fick höra om Jesus, för hans namn hade blivit vida känt. Ryktet om Jesu verksamhet, och nu också de tolv som predikade och gjorde under i Jesu namn, hade nått Herodes Antipas, son till Herodes den store. Herodes Antipas regerade över Galiléen och Peréen och han bodde i Tiberias som han låtit bygga 20 e.Kr. Herodes Antipas var formellt inte kung utan landsfurste eller ”tetrark” som ursprungligen betecknade en furste över fjärdedelen av ett rike. Markus som skriver för den romerska världen, antagligen i Rom, använder ordet kung som är den mer informella titeln på regenterna i den östra delen av Romarriket. Man sade hans tjänstemän förde fram den allmänna uppfattningen: ”Det är Johannes Döparen som har uppstått från de döda, det är därför dessa krafter verkar i honom som gör att människor blir helade och tecken sker.”

¹⁵En del sade att han var den stora profeten Elia som förväntades komma tillbaka i den sista tiden, se Mal 4:5. Andra sade att han var en profet, lik någon av profeterna.

¹⁶När Herodes hörde detta sade han: ”Det är Johannes, han som jag lät halshugga som har uppstått från de döda.”

¹⁷Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse för Herodias skull, hustru till hans bror Filippus. Henne hade Herodes gift sig med.

¹⁸Anledningen var att Johannes hade sagt till honom: ”Det är inte tillåtet för dig att ha din brors hustru.” Herodias var Herodes Antipas olovliga fru. Hon var ett barnbarn till Herodes den store. Som ung blev hon bortgift med sin farbror Herodes Filippus i Rom. Han ska inte förväxlas med tetrarken Filippus som regerade norr om Galiléen, se Luk 3:1. Herodias och hennes första make Filippus fick en dotter, Salome. Under ett besök i Rom blev Herodes Antipas förtjust i Herodias. Hon skilde sig, flyttade från Rom och gifte sig med Herodes Antipas. Han skilde sig också från sin fru, dottern till Aretas kung i Arabien, vilket skapade en politisk oro i området som ledde till öppet krig 36 e.Kr. Johannes Döparen hade fördömt deras agerande, eftersom de bröt mot Mose lag, se 3 Mos 18:16.

¹⁹Herodias hatade (höll fast vid vreden mot) Johannes Döparen för hans officiella fördömande av hennes och Herodes Antipas förhållande och ville döda honom, men hon kunde inte,

²⁰eftersom Herodes hade respekt för (fruktade) Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man och skyddade honom från Herodias. När han hörde Johannes tala blev han många gånger förvånad (förbryllad), men lyssnade trots det gärna på honom när han var på besök i fästningen Machaerus där Johannes antagligen satt fängslad.

²¹Men så kom ett lämpligt tillfälle för Herodias att genomföra sina onda planer, då Herodes på sin födelsedag anordnade en festmåltid för sina stormän hans högsta civila anställda och överstarna de högsta romerska militärerna och de främsta i Galiléen andra förnäma män som inte stod i hans tjänst.

²²Då framåt kvällen då gästerna börjat bli berusade kom Herodias dotter Salome in. Hon dansade och fascinerade (behagade, trollband) Herodes och de övriga manliga gästerna med sin sensuella dans och kungen sade till flickan: ”Be mig nu på en gång om vad du vill, så ska du få det.”

²³Han lovade och svor under en ed: ”Vad du än ber mig om ska jag ge dig, om det så vore halva mitt rike.”

²⁴Männen var i en egen festsal och kvinnorna i en annan. Då gick hon ut och frågade sin mor: ”Vad ska jag begära?” Hon svarade: ”Johannes Döparens huvud.”

²⁵På en gång skyndade hon tillbaka in till kungen och bad honom: ”Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat.”

²⁶Kungen blev djupt bedrövad, men för edens och gästernas skull ville han inte säga nej till henne

²⁷utan skickade på en gång en livvakt en av hans personliga soldater med befallning att hämta Johannes huvud. Soldaten gick och halshögg honom i fängelset

²⁸och kom sedan med hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det vidare till sin mor.

²⁹När Johannes lärjungar fick höra detta kom de dit och hämtade hans döda kropp och lade den i en grav.

³⁰Apostlarna som ordagrant betyder ”de utsända missionärerna” samlades hos Jesus antagligen i Kapernaum och berättade för honom om allt de hade gjort hur de drivit ut orena andar och botat sjuka och allt de undervisat om vilka ämnen de tagit upp. Jesus hade för första gången sänt ut de tolv lärjungarna på egen hand. Två och två hade de gått runt i byarna och städerna i Galiléen, se vers 7-13.

³¹Han sade till dem: ”Följ med mig till en obebodd plats, ni behöver vara för er själva och vila lite!” Det var så många som kom och gick i huset där de var att de inte ens fick tid att äta.

³²Så de gav sig av i skeppet (en större båt) till en obebyggd plats där de kunde vara för sig själva. De ror norrut längs med kusten för att stanna någonstans utanför staden Betsaida, se Luk 9:10.

³³Många såg dem fara i väg, och förstod vart de var på väg, och från alla städer längs med vägen från Kapernaum till Betsaida sprang man tillsammans landvägen och kom fram före dem.

³⁴När Jesus gick i land på en plats som i normala fall skulle varit relativt öde såg han att en stor skara väntade på honom. Han blev djupt rörd av medömkan, för de var som får utan en herde. Senare på dagen var de 5 000 män plus kvinnor och barn, se vers 44, så redan nu är kanske flera tusen samlade där. Han började undervisa dem om många saker (många olika ämnen och områden).

³⁵När dagen redan var långt gången efter tre på eftermiddagen, kom hans lärjungar till honom och sade: ”Den här platsen är obebyggd, och klockan är redan mycket.

³⁶Bryt upp och skicka i väg dem så att de kan köpa sig något att äta på landsbygden och i städerna.”

³⁷Men han svarade: ”Ni kan ge dem något att äta!” De svarade: ”Ska vi gå bort och köpa bröd för tvåhundra denarer dagslöner och ge dem att äta?” En denar var en vanlig arbetares dagslön, se Matt 20:2. Tvåhundra denarer motsvarade åtta månadslöner. På en gång började lärjungarna kalkylera hur mycket det skulle kosta att köpa mat till folket. Antagligen skulle maten kosta så mycket, och det är inte otroligt att de hade den summan i kassan. Det är vanskligt att jämföra med dagens priser, men om en dagslön är 1 000 kr så motsvarar tvåhundra dagslöner att det blev 40 kr per familj, om det var 5 000 familjer samlade där.

³⁸Han sade till dem: ”Hur många bröd har ni? Gå och se efter!” När de hade tagit reda på det svarade de: ”Fem bröd och två fiskar.”

³⁹Sedan befallde han att alla skulle sätta sig ner i matlag för att underlätta utdelningen i det gröna gräset.

⁴⁰De satte sig ner i grupper om hundra eller femtio. I det annars bergiga området valde Jesus ut den här bekväma platsen att sitta ner på. Påsken är nära så det är vår och gräset är grönt, se Joh 6:4. Ordet ”grupper” är ordagrant ”trädgårdsrabatter” och ger en bild av en färgsprakande syn med människor med mantlar och huvudbonader i olika kulörer som sitter i välordnade grupper.

⁴¹Jesus tog de fem brödstyckena och de två fiskarna och såg upp mot himlen och välsignade dem. Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: ”Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden.” Sedan bröt han bröden och gav dem (oupphörligen, verbformen beskriver ett kontinuerligt givande), åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. Undret skedde i Jesu händer. Han fördelade också de två fiskarna åt alla,