Lukas 20:5-27

⁵De överlade med varandra (diskuterade mellan sig) och sade: ”Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde ni då inte på honom?

⁶Men om vi svarar: Från människor, så kommer allt folket att stena oss, för alla anser ju att Johannes var en profet.”

⁷Så de svarade att de inte visste varifrån det kom.

⁸Då sade Jesus till dem: ”Då talar inte heller jag om vad jag har för fullmakt att göra detta.”

⁹Sedan började han berätta denna liknelse för folket: ”En man planterade en vingård som är en bild på Israel, se Jes 5:1-7. Mannen arrenderade ut den till vinodlare (vingårdsarbetare) och reste till ett annat land under en lång tid.

¹⁰När den rätta tiden var inne för skörd skickade han en tjänare till vinodlarna för att hämta sin del av skörden. Detta skedde fem år efter att vingården hade planterats, se 3 Mos 19:23-25. Vinodlarna som arrenderade marken förväntades skicka en viss del av skörden till ägaren som hyra. Men vinodlarna misshandlade (pryglade) honom svårt och skickade i väg honom tomhänt. Vingården hade antagligen inte gett någon skörd - på samma sätt som Israel var utan frukt.

¹¹Då skickade han en annan tjänare till dem. Även denne slog de och förnedrade och skickade i väg tomhänt.

¹²Sedan sände han en tredje tjänare. Men även honom slog de blodig och kastade ut.

¹³Då sade vingårdens herre: ’Vad ska jag göra? Jo, jag ska sända min älskade son. Honom ska de väl ha respekt för.’

¹⁴Men när vinodlarna fick se honom diskuterade de med varandra (vägde argument för och emot) och sade: ’Här har vi arvtagaren, låt oss döda honom så blir arvet vårt.’

¹⁵Så de körde ut honom från vingården och dödade honom.” Jesus förklarar liknelsen: ”Vad ska nu vingårdens herre göra med dem?

¹⁶Han ska komma och avsätta (döma, förgöra) dem och arrendera ut vingården åt andra.” När de folket där på tempelområdet som lyssnade på Jesus hörde detta sade de: ”Låt aldrig detta hända!”

¹⁷Men han såg på dem och frågade: ”Vad betyder då det som står skrivet i Ps 118:22-23: ’Den sten som byggnadsarbetarna förkastade har blivit en hörnsten?’ Den första stenen i bygget och som alla andra stenar riktas efter.

¹⁸Den som faller på den stenen blir krossad, men den som stenen faller på blir söndersmulad.” Jesus knyter an till gamla testamentets bildspråk där Messias liknas vid en sten. Bilden av en stötesten finns i Jes 8:14-15, och stenen som krossar finns i Dan 2:34-35, 44-45.

¹⁹De skriftlärda och översteprästerna hade gärna gripit honom i den stunden (där och då), men de fruktade folket. De förstod att det var dem som han hade talat om i liknelsen.

²⁰De skriftlärda och översteprästerna, se vers 19 vaktade på Jesus för att hitta ett tillfälle att snärja honom. De skickade ut spioner från två grupperingar, fariséer och herodianer, se Mark 12:13. De skulle låtsas vara ärliga (rättfärdiga) för att få fast honom för något som han sade, så att de kunde utlämna honom åt ståthållarens makt och myndighet. Man vill få honom att säga något mot den romerska staten för att kunna få honom fälld i en civil rättegång. Judarna hade inte rätt att döma någon till döden; det var bara det romerska styret som kunde göra det.

²¹De frågade honom: ”Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte tar någons parti utan lär ut sanningen om Guds väg.

²²Är det tillåtet för oss att betala skatt till Caesar (kejsaren) eller inte?” Om Jesus svarade ”ja” skulle det reta upp judarna som hatade den romerska ockupationen, medan ett ”nej” skulle kunna leda till åtal för uppror mot romerska staten.

²³Men han genomskådade deras list och sade till dem:

²⁴”Låt mig se ett mynt (en denar). Vems bild och överskrift har den?” De svarade: ”Caesars.” Caesar var både namnet och titeln på den romerska kejsaren.

²⁵Då sade han till dem: ”Ge då Caesar vad som tillhör Caesar, och Gud vad som tillhör Gud.” Människan är skapad till Guds avbild, se 1 Mos 1:26-27. På samma sätt som myntet var präglat av kejsaren och tillhörde honom, bär människan Guds bild i sitt innersta och tillhör honom. En denar var det vanligaste romerska myntet, värdet motsvarade en dagslön för en arbetare. På ena sidan fanns en bild på den dåvarande kejsaren Tiberius huvud, och längs med kanten en inskrift på latin: Tiberius Caesar Augustus - den gudomlige Augustus son. De romerska mynten ansågs vara en hädelse bland judarna och fick inte användas i templet. Texten och bilden bröt mot både det första och andra budet - att inte ha några andra gudar och att inte göra några ingraverade bilder.

²⁶De kunde inte fånga honom i något av hans ord inför folket. Helt förundrade (förvånade) över hans svar teg de.

²⁷Sedan kom det fram några saddukéer, de är den mest liberala religiösa gruppen som förnekar att det finns en uppståndelse. De trodde inte heller på något övernaturligt som änglar, se Apg 23:8.