Johannes 19:32-41

³²Soldaterna kom och krossade benen på den förste och sedan den andre som var korsfäst med honom.

³³När de kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben,

³⁴men en av soldaterna stack in ett spjut i hans sida, och genast kom (strömmade) blod och vatten ut. Den tortyr som Jesus utsatts för med prygling och sedan själva korsfästelsen måste lett till stora blodförluster. Rent medicinskt gör den låga blodvolymen att offret drabbas av hypovolemisk chock. Det innebär att hjärtat skenar för att pumpa blod som inte finns. Eftersom kroppen behöver vätska för att ersätta blodförlusten, är också törst ett av symptomen, vilket Johannes noterar, se vers 28. Lungsäcken fylls också med vatten. I kroppen finns annars knappast vatten i fri form. När soldaten stack sitt spjut i Jesu sida kom troligtvis först lite vatten ut följt av en större mängd blod. Ordföljden i grekiskan behöver inte ange ordningsföljd. Att blod nämns först kan ange att det var mest blod, vilket stämmer rent medicinskt.

³⁵Den som har sett (erfarit, varit med som ögonvittne) ger sitt bevis (vittnesbörd) för att ni också ska kunna välja att tro. Johannes själv var med och såg korsfästelsen. Hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning.

³⁶Detta skedde för att Skriften skulle fullbordas: ”Inget av hans ben skulle brytas.” 2 Mos 12:46

³⁷På ett annat skriftställe står det också: ”De ska se på honom som de har genomborrat.” Sak 12:10

³⁸Efter detta frågade Josef från Arimatea Pilatus om lov att få ta ner Jesu kropp. Josef var en Jesu lärjunge, fast i hemlighet av rädsla för de judiska ledarna. Pilatus tillät det. Då gick han och tog ner Jesu kropp.

³⁹Nikodemus, som hade kommit till Jesus på natten, följde också med honom dit med en blandning av myrra och aloe, drygt trettio kilo. Ordagrant hundra romerska ”litra”, där en ”litra” motsvarade 325 gram. En väldig mängd, tillräckligt mycket för en kunglig begravning, se 2 Krön 16:14. Johannes gör det tydligt att Jesus verkligen var en kung.

⁴⁰Sedan tog de Jesu kropp och lindade in den i linnedukar med de välluktande kryddorna, så som judarna brukar förbereda en kropp för begravning.

⁴¹Nu fanns det en trädgård intill den plats där han hade blivit korsfäst, och i trädgården fanns en ny grav (större grav byggd som ett monument, en minnesplats), där ännu ingen hade blivit lagd.