Markus 9:13-34

¹³Jag säger er att Elia redan har kommit, och de gjorde vad de ville med honom, precis som det står skrivet om honom.” Jesus syftar på Johannes Döparen som Herodes Antipas lät fängsla och döda, se Mark 6:14-29.

¹⁴Det har gått en dag sedan Jesus tog med sig tre lärjungar upp på berget, se Luk 9:37. När de Jesus, Petrus, Jakob och Johannes kom till de nio andra lärjungarna nedanför berget såg de en stor mängd människor samlade runt dem, och skriftlärda (laglärda) som ifrågasatte (debatterade med) dem.

¹⁵Så fort allt folket fick se Jesus blev de förvånade (greps de av bävan) hans ansikte och person glänste fortfarande och sprang fram och välkomnade honom.

¹⁶Han frågade de skriftlärda: ”Vad är det ni diskuterar med dem (vad är det ni argumenterar och ifrågasätter)?”

¹⁷En man ur folkhopen svarade honom: ”Lärare (Mästare), jag tog med min son till dig, för han har en stum ande (en demon som gör att han inte kan tala).

¹⁸När den tar över honom (blir hans herre), kastar den ner honom och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel (får kramper). Jag bad dina lärjungar att driva ut den, men de kunde inte (hade inte kraft).”

¹⁹Jesus svarade dem: ”Ni släkte utan tro (en generation som inte vill tro)! Hur länge måste jag vara med er? Hur länge ska jag tolerera (acceptera, härda ut med) er? För honom till mig!”

²⁰Så förde de honom till Jesus. På en gång när anden (demonen) såg Jesus, började den slita och rycka i pojken, och han föll ner på marken och rullade runt gång på gång och tuggade fradga.

²¹Jesus frågade hans far: ”Hur länge har detta pågått?” Han svarade: ”Ända sedan han var liten.

²²Demonen har ofta kastat honom både i eld och vatten för att försöka döda honom. Men om du har kraft att göra någonting, så förbarma dig över oss mig och min son och hjälp oss (kom snabbt, vi ropar på hjälp att bli botade)!”

²³Jesus sade till honom: ”Om du har kraft att göra någonting säger du? Allt är möjligt för (allt förmår) den som tror.”

²⁴Genast ropade pojkens far (med sprucken röst, okontrollerat) under tårar: ”Herre, jag tror (litar, förtröstar på dig)! Hjälp min otro (rusa till min hjälp och bota min otro, varje gång jag är svag i tron)!”

²⁵Nu när Jesus såg att en stor skara människor kom springande dit, talade han strängt till den orena anden (demonen) och sade till den: ”Du stumme och döve ande (demon), jag befaller dig att lämna honom och aldrig mer komma in i honom!”

²⁶Demonen skrek och slet och ryckte våldsamt i pojken och kom ut. Pojken låg stilla och livlös som ett lik, och många sade att han var död.

²⁷Men Jesus tog ett starkt tag om hans hand och började lyfta upp honom, och han reste sig upp.

²⁸När Jesus hade kommit inomhus (gått in i ett hus) och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: ”Varför kunde inte vi driva ut den?”

²⁹Han svarade: ”Den här sorten den familjen av demoner kan inte drivas ut på annat sätt än genom bön och fasta.” Brist på bön och fasta gör att umgänget med Gud minskar. Det leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till ens egen begränsade förmåga. Lärjungarna hade ju fått auktoritet att driva ut demoner redan i Mark 3:15.

³⁰De gick ut därifrån och vandrade genom Galiléen utan att passera igenom städerna. Han ville undvika all uppmärksamhet (ville inte att någon skulle få veta det),

³¹för han undervisade sina lärjungar och var mitt uppe i ett viktigt ämne. Han sade till dem: ”Människosonen ska bli överlämnad i människors händer, och de ska döda honom, men när han är dödad ska han uppstå igen efter tre dagar.”

³²Men de förstod inte vad han sade och var rädda att fråga honom om vad det betydde.

³³De kom hem till Kapernaum. När han var inne i huset igen frågade han dem: ”Vad var det ni diskuterade på vägen?”

³⁴Men de förblev tysta och skämdes, för på vägen hade de diskuterat (grälat) om vem av dem som var den störste. Tystnaden visar att lärjungarna skämdes över att de hade grälat om inbördes rang, direkt efter att Jesus talat om sin död, se vers 31.